Allsvenskan ver. 83.5
Kollektiv kollaps? Underskattning av motståndare? Hybris? Frågorna är många och svaren få. Vad är det som händer med Kalmar FF i år, eller rättare sagt vad är det som händer med allsvenskan?
Kalmar FF är ett tippat topplag i år, föreningen har till och med nämnts som en aspirant på Lennart Johanssons pokal i höst. Segern mot AIK i premiären spädde på det resonemanget, det kom av sig redan efter matchen mot BP och efter förlusten mot Halmstad började de värsta pessimisterna prata om degradering. Match mot Djurgården och jodå, KFF är nog ett lag för toppen ändå. Match mot Gefle – Glöm toppstriden.
Men varför det? Kalmar FF är i allra högsta grad inblandade i toppstriden, precis som de övriga tretton lagen i serien. När femte omgången sånär som på en match är komplett så skiljer det tre poäng mellan tabellettan och jumbon, tre poäng – en enda seger. Teoretiskt sett kan Trelleborg, för närvarande på fjortonde plats leda allsvenskan efter nästa omgång. Välkommen till den åttiotredje upplagan av allsvenskan.
Jag tror inte att det är en slump att det ser ut så här i år och det kommer nog att hålla i sig ett tag till. Att sätta sina slantar på oddset i år kan vara en hyfsad investering. Om man enbart tittar på vad Kalmar FF presterat i år så är det klart att man blir en aning konfunderad. Topprestationer blandas med rena bottennapp. Det ses fortfarande som smått fantastiskt att Kalmar FF faktiskt kunde besegra AIK på Råsunda och fullständigt spela ut Djurgården på hemmaplan. Likväl ses det som pinsamt att tappa poäng mot Brommapojkarna samt förlora mot Gefle och Halmstad. Det kanske är där problemet ligger. Det handlar nog inte om underskattning utan snarare att man saknar respekt för sin motståndare. Att Gefle idag har lika lite respekt för Kalmar FF som Kalmar FF har för AIK eller Djurgården.
Inget lag, inte ens Brommapojkarna eller Trelleborg ser den där fjortondeplatsen som något överhängande hot. Risken att åka ur är minimal i år och det måste självklart sätta sin prägel på serien. För många lag är det nog inte ens en klyscha att ta en match i taget. En förlust är inga större problem, det kommer fler matcher. BP har redan slagit Djurgården, Trelleborg har tvålat till Malmö, Halmstad har besegrat både Helsingborg och Kalmar, Elfsborg har bara en vinst på fem försök och så vidare. I dagsläget ser egentligen inget lag varken bättre eller sämre ut än något annat.
Gefle gjorde en fantastisk insats mot Kalmar FF i söndags. Från att ha varit mer eller mindre utspelat i första halvlek tar man helt plötsligt ledningen strax innan paus. Men istället för att bevaka ledningen så är man det bättre laget under andra halvleken och utnyttjar Kalmars desperata kvitteringsjakt till att göra 2-0. Jag tror aldrig att Gefle hade varit speciellt missnöjda med 1-1 mot Kalmar FF medan Kalmar FF hade sett 1-1 som ett misslyckande och nu blev det ännu värre än så. Det är ju oftast så det ser ut, lag som helt plötsligt blir desperata i sin jakt på snabba resultat lyckas väldigt sällan. Precis lika lite som den enskilda spelaren. Det vore löjligt att tro något annat än att det är fruktansvärt frustrerande för Ari att gå mållös från planen i match efter match. Han har ju något att bevisa i år, inte bara för den egna publiken. Han kan hävda att det viktigaste är att laget vinner och att det inte spelar någon roll vem som gör målen hur mycket han vill. Han vet att han måste börja leverera nu, och med de förutsättningarna är det ju skitenkelt.
Om man kan se förbi motståndet, att inte fästa någon vikt vid om det är Trelleborg eller Malmö FF som står på andra planhalvan. Utan lita på sitt eget kunnande och framför allt behålla huvudena kalla så kommer poängen att ramla in i en allt stridare ström. Nanne Bergstrand har talat mycket om att bolltryggheten är större i dagens Kalmar FF jämfört med tidigare årgångar. Det kan han säkert ha rätt i även om just tryggheten med bollen kan ifrågasättas vid en del baklängesmål under säsongsinledningen. Då känns det viktigare att lyssna när han talar om utvecklingen i Kalmar FF som en lång process och att vägen till fulländning är långt ifrån spikrak. Jag är övertygad om att vi kommer att få se ett betydligt stabilare Kalmar FF lite längre in i serien, det gäller bara att ha tålamod. Men det tålamodet måste finnas inom laget, media och publik lär knappast visa något större av den varan.
Förra säsongen inleddes betydligt svagare än årets. Det dröjde ända till omgång sex innan första segern var i hamn. Ändå syntes inga spår av panik till, man visste att man var bra och att segrarna skulle börja komma. Och efter den första kom fyra till av bara farten. Det eller de lagen som i år lyckas vinna ett par tre matcher i rad kommer förmodligen att göra ett jätteryck i tabellen. Och oavsett om det handlar om Gefle, Malmö, Halmstad, AIK eller Kalmar FF så kommer det att börja pratas om SM-guld i medierna. För det kommer att delas ut ett sådant även i den 83:e upplagan av allsvenskan, men bara ett lag kommer att trilla ur – det blir inte Kalmar FF.
