Benno, i bakgrunden av storebror
Del 3: Vi sätter oss ner med Benno, där bjuder han oss på en resa genom SM-guld, VM-matcher och hur det var att stå i bakgrunden av sin bror.
Innan jag präntar ner intervjun tänkte jag göra vissa förklaringar. Det är ju som så att Benno är en fruktansvärt glad skit, han skrattar både ofta och gärna. Eftersom ni läsare själva ska få känna på hur det verkligen är att träffa Benno har jag försökt ta med allt som Benno säger så ordagrant som möjligt vilket ibland gör att texten kan kännas osammanhängande. Hans skratt har jag delat in i tre olika storhetsskalor:
*Ha! Allt mellan ett vanligt fniss till ett glatt utrop.
*Haha! Ett helt vanligt förekommande skratt. Kan även i vissa fall bli Hehe! men då brukar det vara kopplat till att Benno sagt något spydigt om någon.
*Hahaha! Detta är ett extremt högt skratt som hörs ändra från Blomstermåla till Ålem. I vissa fall tror man att Benno håller på och tappa luften i detta extrema skrattanfall.
Så man kan inte säga annat än att Benno har ett trevligt inflytande på andra, oavsett hur dåligt humör man än är på innan så blir man glad bara av att träffa denna ytterst glada man. Det är den känslan vi vill förmedla till er som aldrig har fått förmånen att träffa honom.
I ett försök att blidka oss har Benno erbjudit sig att betala fikat för oss. Med sig har han sin systerson, enligt Benno en stor fotbollstalang som kan trixa 137 gånger med bollen (frågar man systersonen är det 139) utan att den träffar marken trots att killen inte är mer än drygt åtta år. Pojken tar en Mer, vi andra, mer eller mindre vuxna, tar en kopp kaffe. Vi börjar med att informera Benno om den drygt en timme långa och mödosamma resan vi fick genomlida för att hitta honom, vi berättar att vi varit hemma hos Tomas Sunesson och hälsat på.
-Är Tomas hemma? Då sa väl Sunesson "att det där är typiskt Benno, han har inte koll på något." Och det ska den jäveln säga. Ha!
Bennos karriär inleddes bara ett par hundra meter därifrån vi sitter, nere på Blomstermåla idrottsplats kickade han boll som liten. Ett par hundra meter åt ett annat håll, sett från Folkets hus, är Benno själv uppväxt. Benno föddes 1953, åtta år tidigare föddes hans storebror, Roger Magnusson. Bland annat proffs i Olympique Marseille och Juventus. Att lilla Blomstermåla IK (klubbmärket till höger) har fostrat två landslagsspelare ur samma familj känns smått otroligt när man ser storleken på samhället.
-Roger är ju åtta år äldre än mig och stack långt före mig från Blomstermåla. Som 16-åring, 1961, flyttade han till Åtvidaberg och jag gick också dit senare, också som 16-åring.
-Han är ju den stora liraren. Han var ju ett underbarn när han spelade alltså. 19 år när han debuterade i landslaget och gjorde mål mot Danmark.
När Roger lämnade Åtvidaberg var det för att gå till italienska Juventus, där rådde vid det tillfället importstopp och han lånades ut till FC Köln där han gjorde fyra mål på 20 matcher. Till slut hamnade han i Olympique Marseille och blev en av de mest framgångsrika i klubben. Rogers namn nämns fortfarande med respekt i den sydfranska fotbollsstaden.
-Han dribblade och kunde ju dribbla av ett helt försvar. Jag var ju mer mittfältare och jobbade lite mer bakåt, det visste ju inte han vad det var. Man bara lämnade bollen så skulle han snurra. Ni förstår, att när han spelade i Åtvidaberg. Då var folket på högersidan, för han spelade där. Sen i halvtid när lagen bytte planhalva, då flyttade folket över till andra sidan eftersom alla ville sitta nära och se honom spela. I Marseille är han ju helgonförklarad.
Var du en tekniker redan då, när du spelade i Blomstermåla?
-Jag hade ju tekniken, men övade upp passningsspelet. Men jag var ju aldrig som Roger, konstaterar Benno.
Fick du stå i bakgrunden av Roger?
-Det var tufft, det var det. När jag kom till Åtvidaberg kom jag tidigt med i A-laget. Som 17-åring i en cupmatch debuterade jag, vi vann med 2-0 och jag nickade in ett. Och de första två åren stod det aldrig mitt namn, utan bara Roger Magnussons lillebror. Jag har ju kvar utklippen hemma alltså. Bara Roger Magnussons lillebror och Roger Magnussons lillebror. Det var ju tufft och inte så kul. Men sen blev det bättre.
Var han orsaken att du också blev värvad till Åtvidaberg?
-Exakt, Åtvidaberg hade lovat att komma ner och spela en match här i Blomstermåla, som tack för att man fick värva Roger. Då spelade vi i en förmatch till deras match, min lillebror och jag. Jag tror vi mötte Ruda eller så och vann, då gjorde jag och Pelle en massa mål. Då frågade Åtvidaberg vad det var för killar och då svarade Roger stolt att det är mina bröder. Då följde de oss och när jag blev proffs -73 värvade de Pelle till ÅFF. Så han fick min bil, lägenhet, möbler och allt. Och inte något av det har jag fått tillbaka av den snåle fan. Hehe!
Har du en lillebror också?
-Ja, han spelade i allsvenskan också. Pelle? Ähh, vet ni inte det? Vad i helvete är det för research ni har gjort grabbar? Ska vi snacka fotboll eller? Haha!
Men du är ändå mer känd än Roger här i Sverige?
-Han spelade ju aldrig i allsvenskan, Åtvidaberg gick upp -68 och då var han inte där. Sen spelade han ju inte mycket i landslaget heller.
Men det gjorde ju inte du heller? Elva säger vår statistik.
-Fjorton är det, det där är helt fel, ryter Benno till innan jag ens hinner avsluta meningen.
-Stryk det. Det är jävligt viktigt det där. Vi spelade en mellanöstern turnering i Irakområdet, det var ju innan Saddam och allt det där så klart. Men vi var där och spelade tre matcher mot Bahrain, Saudiarabien och Irak. Dom landskamperna var inte officiella då men blev det senare. Då blev jag stor grabb p.g.a det också. 1989 tror jag det var, då fick jag gå ut på Råsunda och hämta mitt Stora grabbar pris av Lennart Johansson, då kommer man in på alla landskamper och allting helt gratis under hela sitt liv. Jag tror jag är ensam om det i Kalmar, det kan du skriva dit där. Ha!
Din tid i Åtvidaberg är ju som en liten parantes för oss som är Kalmarsupportrar.
-Ja, men det måste ni ju bara ha med. Det är ju den bästa tiden i karriären med två SM-guld och en cupseger. Nu ligger de tvåa, det är inte dåligt för den lilla bruksklubben. Thomsson är ju med där, han spelade ju i Kalmar.
Under Bennos tid i Åtvidaberg uppnådde föreningen sin största period någonsin, man vann SM-guld 1972 och 1973. 1971 vann man svenska cupen med resultatet att man fick spela i cupvinnarcupen. Tiden i Åtvidaberg anser Benno som den bästa tiden i hela hans karriär och att han fick uppleva mycket under den perioden.
-Där har jag ett par grejer ni bara måste ha med. Vi mötte Chelsea 1971, dom var regerande cupvinnarcupmästare då. Vi spelade 0-0 hemma, men jag var inte med då, jag var ju bara 18 år.14 dagar senare åker vi till Stamford Bridge och spelar 1-1. Jag kommer in när en halvtimme återstår och ska bara hålla i bollen. Det var ju fantastiskt att slå ut dom. Chelsea hade ju ett kanonlag då, David Webb, Alan Hudson och Peter Bonetti (bilden). Sen 1973 så lottades vi i Europacupen mot Bayern München, vi förlorade på Olympia Stadion med 3-1. Och vinner med 3-1 hemma. Det är det värsta jag varit med om, det bodde 10 000 i Åtvidaberg och kom 11 000 för att se matchen.
Åtvidaberg skulle senare i straffläggningen bli utslaget efter 3-4 på straffar. Men ändå ledde ÅFF matchen ett tag med 3-0 varav Benno passade fram till sista målet.
-Vi sprang sönder dem. Vi hade 3-0 och det räckte för att slå ut dem ur Europacupen, men vi öste på för 4-0, 5-0, säger backen Janne Olsson i boken om Åtvidabergs glansperiod, Hjältarna av Mats Samuelsson.
Allt slutar med att Uli Hoeness sätter dit recueringen och matchen får avgöras på straffar. Finalen vinner sen Bayern mot Atletico Madrid.
Stefan berättar om sitt första minne, den händelse som fick honom att älska Kalmar, att börja spela fotboll och att avguda Benno. Det hela utspelar sig i det allsvenska kvalet 1983. Benno slår in det avgörande 3-1 målet på straff, han springer utmed löparbanorna och hoppar upp i famnen på herre som står vid sidan av. 
-Det var morsans gubbe på den tiden. Göran Karlsson, minns Stefan.
-Nää, är det sant? Benno tittar stort på oss.
-Jo, han hette Göran Karlsson. Och vet ni vad jag gör då? Jo, jag sträcker mig och är tvungen att byta. Det är världsrekord alltså. Då var han inte glad Bosse (Johansson, tränaren red. Anm). Det där får du aldrig glömma, haha.
-Men i första matchen var jag inte med, då satt jag med i Radio Kalmar och såg matchen. Det blev 1-0 till Djurgården. Och det var en jäkla tur, Djurgården hade, jag vet inte hur många chanser.
Tyvärr så vet dagens ungdomar som är födda på 80-talet inte vem Benno är numera. Jag själv som är född sent 70-tal har aldrig sett Benno spela, utan lever på myten och berättelserna om Benno. Om en gudabenådad fotbollsspelare som förgyllde livet på Fredriksskans under åtta år. Det är ju mycket därför vi gör detta, för att ingen ska glömma att Benno både var, och är, Kung!
-Så är det, dom vet ingenting. Men så är livet och så ska det vara, kommenterar Benno vårt påstående kort.
Men vad vill du själv bli ihågkommen för?
-En kul kille. Att man var en bra kompis och att vi hade jäkligt kul ihop, det var ju på ett annat vis då. Nu är de ju proffs allihopa, jag jobbade ju vid sidan av på RESO. Men tränade väl fyra pass i veckan så där under Bosse Johansson, sen kom Falken (Bosse Falk red.anm) och då tror jag det var fem-sex stycken pass. Gör de så mycket mer idag? Rehab är ju väldigt modernt annars idag. Vad har ni tränat? Vi har kört rehab idag. Sådär dagen efter match, säger Benno.
Det är väl ungefär vad Fabio gör i Brasilien nu.
-Ja, vad är det där för typ. Det är ju inte klokt. På min tid hade han aldrig fått vara med mer efter det. 
Fanns det plats för divor i Kalmar på den tiden?
-Det fanns inte många divor där, Svinto (Johny Erlandsson red.anm) kanske då. Haha! Nä för fan, det där kan ni inte skriva.
-Men dom tog man ner, då hjälptes man åt. Men i Åtvidaberg hade vi en som hette Lars Göran “Knalin” Andersson (bilden), mot honom var det ingen jävel som tordes sticka upp.
Det största som hänt dig?
-När jag var med i VM i Tyskland -74. En fantastisk upplevelse, då kom vi femma och jag spelade två matcher. Tyskland slog Holland i finalen, med Franz Beckenbauer och Gerd Müller i laget.
I nästa del kommer vi närmare beröra Bennos tid i Tyskland och Kalmar FF.
