Dagen efter
När ingenting annat hjälper mot den bakfylla gårdagens pinsamma debacle lämnat efter sig ser jag som enda utväg att skriva av mig ångesten. Hoppas det hjälper...
Det finns dagar då man är extra stolt över att hålla på Kalmar FF. När man får frossa i segerns sötma, när man får ta emot gratulationer från folk som om man hade varit med och spelat själv. När man vet att man håller på ett riktigt bra fotbollslag. Det finns också dagar när man är besviken. När man lider av nederlagets bitterhet, när man får ta emot gliringar från folk som om man hade varit med och spelat själv. När man vet att resultatet inte speglade matchbilden och man kan gå hur långt som helst för att försvara sitt lags heder. Sedan finns det dagar då man bara är förbannad. Idag är en sådan dag.
En arbetskamrat ringde mig i morse. Han håller på blåvitt och hade vaknat upp till en sån där dag då man känner sig extra stolt över sitt lag. I det läget, i den sanna skadeglädjens anda, finns det inget bättre än att ringa upp en polare som håller på motståndarlaget för att ösa några skopor salt i de öppna såren. Men det känns inte, det svider inte det minsta. Jag inte bara instämmer i hans analyser utan drar det ännu längre. Jag är tacksam mot domare Strömbergsson för att han bara lade till tre minuter. Ett par minuter till och det hade stått 0-7 på tavlan.
Under den första halvleken satt jag och led med Givaldo. Två brassar med ”potential” skickades hem efter ett par veckors provspelande. Givaldo, frälsaren och Aris ersättare, presenterades med pompa och ståt inför matchen mot Gefle. Han såg liten, rädd och vilsen ut på planen igår och det kändes inte som en tillfällighet. Vad sänder det ut för signaler till övriga i truppen som får ställa sin plats, oavsett position, till förfogande. Vad sänder det ut för signaler till exempelvis Amar i spetsgruppen? Vad sänder det ut för signaler till fotbolls Sverige om hur Kalmar FF har hanterat försäljningen av Ari da Silva?
När matchen blåstes av och Givaldo sedan länge bytts ut led jag ännu mer med honom. Han hade i alla fall kämpat och gjort så gott han kunnat, mer kan man inte begära. Jag led med honom för att hans nya arbetsgivare förmodligen hade sänt ut signaler om att han kommit till en förening med potential att vinna serien i höst. 0-5 i baken när man har chansen att ta över serieledningen. Vad sänder det ut för signaler?
0-5 är den största utskåpningen i allsvenskan sedan den 23 oktober 2005, då Djurgården körde över Elfsborg i sista omgången med osannolika 8-1. Då var Djurgården redan klara mästare och Elfsborg hade ingenting att spela för men ändå. Ingen serie med 26 omgångar avgörs i den 17:e rundan. KFF hade, om man vunnit med 2 bollar, gått upp i serieledning igår. Men man vinner ingen serie efter 17 omgångar heller. I dagsläget är KFF tre pinnar från serieledande Halmstad, så poängmässigt är det ingen katastrof. Det är heller ingen skam att förlora mot IFK Göteborg i dagsläget, men sättet man gör det på hade varit en skam om så motståndet hade hetat FC Barcelona eller Manchester United.
Det är många spelare i Kalmar FF som bör ta sig en ordentlig titt i spegeln idag och fråga sig om man verkligen gjorde sitt bästa. Det är det enda man kan begära. Jag tycker att Givaldo gjorde det och mot bakgrund av det förtjänar grabben en andra chans.
Ljuset vid tunnelns slut var trots allt bara ett tåg. Nu är det dags att gå vidare. Om fotbollen är någorlunda logisk, det var den definitivt igår, så spelar Kalmar FF final i svenska cupen den 27 september på Fredriksskans. Åtminstone hoppas nog IFK Göteborg på det. Jag hoppas innerligt att Kalmar FF också gör det, ett bättre tillfälle till att revanschera er själva får ni inte på mycket länge.
Med det sagt är jag beredd att gå vidare. Jag kan till och med se framtiden an med en gryende känsla av optimism.
