Upprop
Vilka ska med till Stockholm den 27 augusti. Vilka tror på allvar att vi kan vinna mot Djurgården på Stockholms stadion?
Jag var inte nere på träningen idag. Jag har ingen aning om vad som har sagts sedan slutsignalen ljöd på Olympia igår och förkunnade ännu ett katastrofnederlag. Jag har ingen aning om hur Nanne Bergstrand hanterar den uppkomna situationen eller hur man resonerar inom gruppen. Men jag hoppas att man har kommit fram till två saker. Ett, att insatserna mot Helsingborg och Göteborg är historia och att all koncentration ligger på nästa uppgift. Två, att Nanne Bergstrand har ställt ultimatumet till truppen att de spelare som inte är övertygade om att Kalmar FF kan åka upp till Stockholms stadion och besegra Djurgården stannar hemma. Jag tror, på fullaste allvar, att det finns spelare i dagens Kalmar FF där rädslan för att förlora ännu en gång är större än lusten och viljan att vinna.
Det är bara att inse faktum. Kalmar FF är inte bättre än så här för tillfället. Kalmar FF är baserat på de senaste resultaten det klart sämsta laget i allsvenskan. Hur ska man annars mäta en idrottsutövares prestationer? Man kan tjata i all evighet om marginaler hit och oflyt dit. Det leder ju ingenstans, åtminstone inte förrän tidsmaskinen är uppfunnen. Jag har aldrig begripit mig på begreppet kollektiv kollaps. För mig är det fullständigt obegripligt hur elva elitidrottsmän kan drabbas av samma formsvacka samtidigt. För mig är det självklart att det sitter i skallen, kanske inte på alla men på ganska många. Därför känns det för mig lika självklart att de som för tillfället inte klarar av pressen ska få chansen att kliva åt sidan och låta någon annan komma in och göra jobbet.
Jag kan heller inte begripa resonemanget med att man ska ”gå tillbaka” och försöka återerövra epitetet ”tråkiga Kalmar” med primitiv grisfotboll. Vad vill man uppnå med det? Kalmar FF modell 2007 har väl fan ingenting man behöver bevisa för någon. Man är en stabil allsvensk förening, kampen mot etablissemanget är över och förbi, man är till och med en hyfsat rik förening med svenska mått mätt. Nu är man inne i nästa utvecklingsfas, Nanne kallar den ”framtidens fotboll”. Det är en svår process och Nanne har på ett tidigt stadium höjt ett varningens finger för att denna process kan komma att kosta, men att det inte finns någon annan väg att gå. Han har också sagt att han inte tänker vika en tum på den punkten. Jag hoppas inte att han gör det heller.
En stor ingrediens i utvecklandet av denna framtida fotboll har, vad jag har förstått, handlat om att stärka bolltryggheten hos spelarna och i förlängningen ett snabbt passningsspel. Vi har sett det när det fungerar som bäst. Vi har många gånger fått se det när det fungerar som sämst, eller inte fungerar alls. Beror det på att en enhet av elva professionella fotbollsspelare helt plötsligt har glömt hur man sköter sitt jobb. Ett jobb som många av dem har utövat sedan barnsben. Knappast.
I sina bästa stunder under säsongen har Kalmar FF fullständigt spelat ut sina motståndare med ett fantastiskt snabbt passningsspel över hela banan. Det har varit en upplevelse att beskåda för många, oavsett om de varit anhängare till föreningen eller inte. Att ge upp i panik för att gå tillbaka och i desperation försöka grisspela till sig ett nytt självförtroende och förhoppningsvis några poäng vore att begå kollektivt självmord. På sikt.
För tro mig, Kalmar FF åker inte ur i år heller. Passa på att ta tillvara på den unika förutsättning att bara ett lag åker ur i år. Fortsätt utvecklingen och satsa allt ni har på svenska cupen. Det är oftast en bra bit över 20 spelare på Kalmar FF:s träningar. Alla har de deltagit i utvecklandet av den framtida fotbollen under lång tid. Kalmar FF leder U21-serien med god marginal. Det finns en bra grund att bygga på och man har kommit en god bit på väg. Riv inte det. Utmana om SM-guldet när ni är redo för det, inte när vi, neandertalare bredvid, tror att ni är det.
Det riktigt stora mysteriet, tycker jag, är hur Kalmar FF har agerat i rekryteringsfrågan. Jag har vägrat att tro på det tidigare men det känns onekligen som att intresset för och sedermera försäljningen av Ari kom som en chock för många inom föreningen. Två provspelare kom, sågs och skickades hem och då förväntade åtminstone jag mig att ett riktigt ess skulle plockas fram ur rockärmen. In kom Givaldo, en spelare som fick göra debut som inhoppare mot Elfsborg, spela från start för att bli utbytt mot Göteborg och till slut hamna utanför truppen mot Helsingborg. En vecka senare kom Oliveira. Han fick göra sin debut mot Helsingborg då laget redan under med 4-0 och ska naturligtvis få en andra chans att visa upp sig. Men ändå. Någon ny Ari hade jag inte förväntat mig, men det här känns i klenaste laget. Jag hoppas att jag har fel. Men även de övriga spelarna inom laget, som aldrig har en aning om vad eller vem som är på gång in måste ju undra. Det ska mycket till om någon av brasilianarna är kvar till säsongen 2008. För redan nu bör man kalkylera med att det kommer in bud på Cesar Santin efter säsongens slut.
Den slutliga frågan är: Vilka vill åka upp till Stockholm och med stolthet försvara den röda tröjan den 27 augusti? Räck upp en hand!
Bra, då åker vi – resten stannar hemma.
