To hell and back
Tilltufsade, förödmjukade, hånade, utskällda och bespottade. Kalmar FF har varit på semester i helvetet och lärt sig lite jävlar anamma.
I ena ringhörnan: Djurgårdens IF, obesegrade i sina åtta senaste framträdanden och vid händelse av seger idag - nya serieledare. I andra ringhörnan: Kalmar FF, ingen seger på sina fem senaste försök och med målskillnaden 0-10 på de två senaste matcherna.
Förväntningarna inför mötet med Djurgården borta på Stockholms stadion var inte direkt högt uppskruvade för alla med sympatier för bortalaget. Personligen hoppades jag på en hedersam förlust. Missförstå mig rätt, jag hoppades inte att Kalmar FF skulle förlora, men om så skulle bli fallet så helst bara med uddamålet och efter en heroisk kämpainsats. Till och med 2-0 hade varit ett fall framåt. Men Kalmar FF nöjde sig inte med ett fall framåt, Kalmar FF gjorde som man gjort så många gånger förr den här säsongen - överraskade oss alla. 1-3 är Djurgårdens största förlust på hemmaplan sedan 2004 och det i en match där de flesta av de 13 387 på plats säkert hade satsat en rejäl slant på 5-0.
Martin Ingvarsson blåste igång och Djurgården satte högsta fart från start. Kalmar stod upp bra, men det var hemmalaget som kom till avsluten. Så plötsligt, mitt i pressen 0-1 till KFF. Rasmus Elm, som skulle toppa zoomstatistiken överlägset om inkasten bevakats, vräkte iväg bollen över halva plan, Tobbe skarvade vidare mot bortre där Ingelsten tryckte in lädret på ren vilja. Rättvist? Absolut!
Målet gav energi och Kalmar FF tog över till spionerande Lars-Rolands stora förtjusning. Så plötsligt kom den där smällen rätt i ansiktet som man fruktat hela tiden. Cesar, som inlett strålande, kände av sin skada och tvingades kliva av. Det såg inte så farligt ut och bytet var förhoppningsvis en ren säkerhetsåtgärd. Oliveira kom in och vips hade Kalmar tappat 150 km i snabbhet och explosivitet i sista tredjedelen. Ändå höll KFF upp spelet bra och så plötsligt, straff till Djurgården. I kamp med Mattias Jonson fick Bagarn till en helt korrekt glidtackling, Jonson stöp som en fura och Ingvarsson pekade med hela handen på straffpunkten. Daniel Sjölund hade spionerat på Henke Larsson senast , satte bollen i samma maska och Petter gick på det igen. Rättvist? Aldrig!
En "givmild straff" tyckte Mattias Jonson. En "sketen pisstraff" sa Patrik Ingelsten. Mattias var nöjd i paus, Patrik var skitförbannad. Det lovade gott inför andra.
Som inleddes med hård press från blåränderna. KFF kom undan med blotta förskräckelsen och lite jävlar anamma vid ett par tillfällen. Pressen varade i tolv minuter och så plötsligt, 1-2 till gästerna. Kalmar FF hade fått tillfälligt andrum i form av en frispark på offensiv planhalva. Rasmus Elm fick en assist när han elegant skickade bollen rätt i planeten på Oliveira som skarvade in den utom räckhåll för Pa Dembo Touray i Djurgårdskassen. Rättvist? Nja, jo, eller det är ju en helt ointressant fråga.
Djurgården greps av panik och satsade allt framåt. David Elm fick ett par tillfällen att döda matchen, men det gick antingen för sakta, eller blev för omständigt i det avgörande momentet. Och så plötsligt, just i ett sånt läge - straff till Kalmar. Davids skott tog klockrent på en Djurgårdsarm och påföljden var odiskutabel.
Henrik Rydström mot Pa Dembo Touray. Matchuret står på 78 minuter. Mål för Kalmar betyder tre poäng, miss och det blir ett satans tryck. Ingen tvekan?, tittfint? och sen stenhårt i krysset! Dembo går rätt men är helt chanslös. Tack Henrik, tack Kalmar FF. Det ska bli intressant att se hur lång text Rydström kan klämma ur sig om en enskild matchsekvens, om en enda spark. Hoppas den blir lång.
Vad betyder det här?
Det betyder att ett sargat och hånat fotbollslag kan sätta sig på bussen och med ett gemensamt leende på läpparna njuta av en av sina skönaste resor hem till Kalmar på länge. För oavsett hur det går framöver så var det här mycket, mycket mer än "bara" en seger i en vanlig fotbollsmatch.
Det innebär också att jag kan avbryta sjukskrivningen på obestämd framtid och återgå till jobbet i morgon. Det finns förresten en Djurgårdare där...
TACK SKA NI HA KILLAR!
