Glädjen av att vinna en sketen cup
Att känna på pokalen och lägga den som bakgrundbild i mobilen. Att höra segersången från det röda omklädningsrummet samtidigt som vi står och intervjuar IFK:s Niclas Alexandersson. Det är en obeskrivlig känsla och det är få förunnat att helt gratis få syssla med det vi här på redaktionen gör.
Att vara en del i det som hände igår är nog det största som hänt mig. Oavsett hur värdelös cupen är i andras ögon så är det både det största som hänt mig, och troligtvis spelarna någonsin. Min största merit personligen är att jag en gång, i mitten eller början av 90-talet lyckades komma tvåa i ett distriktsmästerskap i bordtennis. Har för mig att det spelades i Torsås eller Söderåkra, jag förlorade en tuff match mot någon spelare från Långermåla bordtennisklubb. Okej, det var i B-gruppen jag spelade, tävlingen efter fick jag spela i A-gruppen och jag kom då sist. Vi får hoppas att Kalmar nu bara inte gör som jag, när man vunnit en B-cup och nästa år kommer få spela en A-cup, med andra ord UEFA-cupen.
Men vad vi har suktat, jag har inget minne av när Kalmar vann cupen senast, många av gårdagens åskådare hade det säkert inte heller. Jag har t.o.m. begränsad erfarenhet av framgångar, det är väl det som har härdat både oss supportrar och spelarna. Att vi inte slås ner av att förlora 0-10, att det inte börjar storma och krävas Nannes avgång. Hade AIK eller något annat lag från Stockholm gjort det så hade nog tränare där suttit riktigt löst till. Men nu vänder vi det till något positivt och det här kommer att göra Kalmar ännu starkare i guldjakten.
Att efter matchen igår få vandra in omklädningsrummet kan bara jämföras med lilla silvret 2005. Att känna på pokalen och lägga den som bakgrundbild i mobilen. Att höra segersången från det röda omklädningsrummet samtidigt som vi står och intervjuar en lite lagom luttrad Niclas Alexandersson. Det är en obeskrivlig känsla och det är få förunnat att helt gratis få syssla med det vi här på redaktionen gör.
För tänk så många spelare som varit nere i skiten och vänt, som har spelat med Kalmar FF i division 2. Henrik Rydström, Petter Wastå och Tobbe Carlsson var med då, Lasse Johansson som innan bara haft som största merit att åka ur allsvenskan fyra gånger med tre lag fick äntligen vara del i det lag som vann svenska cupen även om han satt på bänken. Och jag unnar verkligen främst dessa spelare känslan av att ha vänt allt negativt som varit till glädje för en hel stad. Det kan investeras hur många miljarder kinesiska yuan i Kalmar som helst, det kan vara noll procent i arbetslöshet och vi kan vara helt skattebefriade. Det som i slutändan glädjer oss och ger oss de bästa minnena är trots allt de sportsliga framgångarna.
Men det finns något som oroar mig med gårdagens seger, försvinner inte vår identitet nu? Identiteten av oss mot världen, vi mot etablissemanget. Kommer Kalmar vara en del av etablissemanget nu? Kommer vi börja tippas i toppen av allsvenskan av alla s.k. experter nu? När dessa tankar dyker upp är det alltid lika befriande att höra uttalanden som Johan Arnengs, att om Kalmar vinner allsvenskan tycker han det är pinsamt. Det är just sådant jag vill höra, jag vill få något nytt att uppröras över och något som får spelarna att tända till lite extra. Den dagen motståndarna går in och säger,
-Jag tror Kalmar vinner för de spelar bäst fotboll. Då har vi tappat vårt psykologiska övertag. Jag har alltid förknippat Kalmar med laget som hela tiden kämpa i motvind, men måste vi börja bromsa nu när vi fått medvind eller bara köra i full fart framåt?
Därför är det rätt lugnande att vi har Nanne som håller i gasen, han vet när man ska bromsa och inte sväva ut för mycket. Jag minns fortfarande Nanne när Ari förra året gjorde en fantastisk insats hemma på Fredrikskans, han hyllades då av både publik, motståndare och lagkamrater. Efter satt Nanne på presskonferensen och sa att han inte alls var nöjd med Ari. Att han var alldeles för egoistisk i sitt spel, ett tydligt tecken på att du även i framgång ska bibehålla din ödmjukhet.
Avslutningsvis hoppas jag att man på fotbollsförbundet tar tag i cupen och ger den högre status. Gårdagens publiksiffra var efter förutsättningarna fantastisk, hade finalen spelats på Råsunda hade kanske en tredjedel kommit. Men det finns saker att förbättra, för det första fasta speldatum, jag kan inte annat än tycka synd om IFK som tvingas till en resa på 30 mil och mindre än 48 timmars vila mellan matcherna. Hade Kalmar varit i samma situation hade jag på kvällstidningsspråk ”Rasat mot fotbollsförbundet” om jag varit i samma sits som Blåvitt.
Sen bör man se till att ge matcherna större medialt utrymme. T.ex. så har vi på Röda Bröder haft som mål att filma så mycket vi kan, men får inte av rättighetsskäl visa några som helst bilder även om matchen spelas mot BK Byhåla från division 6 och saknar nationellt intresse. Man väljer att kväva cupen så länge man inte pungar ut med pengar. Men så är det, fotboll är business.
Men ibland också lite glädje, som igår.
