Kärleken övervinner allt
Är man idiot för att man vet om att FF slog Trelleborg i hemmapremiären 1999 efter ett sagolikt självmål signerat Mattias Kronvall, frågar sig Röda Bröders nya redaktionsmedlem i en krönika.
Kärlek brukar definieras som starka känslor och att känna en vilja att ge sig villkorslöst till någon. Det är väl ungefär så vi uppfattar förälskelse. Men min kärlek har blivit nån slags besatthet på både gott och ont. När man pratar om det onda så hänvisar jag till min omgivning som får stå ut med allt prat, alla känslor och alla svek som detta innebär. Min kärlek är varken hon eller han och kanske uppfattas som väldigt udda av en viss skara. Men Kalmar FF är kärleken som aldrig sviker och som övervinner allt...
I 6 år bodde jag i Skåne, en lång bit bort från min stora kärlek, en lång bit bort från min stora passion, en lång bit bort från Kalmar FF...
Att ta sig 22 mil från Skåne med destinationen Fredriksskans varannan vecka var ofta fyllt med känslor, fyllt med stora svek men framförallt fyllt med mycket glädje. En vinstmatch innebar att en hemresa kunde upplevas som ett guld,
helt enkelt en känsla över att vara nummer ett.
Vid förlust var det som om allting gick emot en, ingenting stämde och hemresan genom Smålands mörka skogar fick en att överväga både det ena och det andra.
Men oavsett om det rör sig om vinst eller förlust så går det att dra paralleller till det vardagliga livet. Man måste precis som i ett vanligt förhållande kunna förlåta och gå vidare. Direkt efter en förlust så är det mycket aggresioner som vill ut men känslorna är fortfarande lika starka i slutändan.
På Old Trafford hänger en banderoll med texten: "United, wife, kids, in that order..."
En bra sammanfattning som visar hur stor kärleken för en klubb/förening kan vara. Fotbollen fungerar som en religion, en mötesplats och som en stor stor kärlek.
Efter 6 år i Skåne och studenten avklarad så blev längtan efter närheten till Fredriksskans för stor. Flyttlasset gick hem till Kalmar ganska omedelbart. Sällan har det varit så skönt att kunna besöka en träning när man vill eller bara kunna gå till Fredriksskans. Att jag nu får pendla i motsatt riktning till Skåne pga av flickvän gör ingenting. Den resan gör jag med glädje med tanke på att det går att kombinera med spelschemat.
Men hur är det egentligen. Är man idiot för att man vet om att Lasse Johanssons moderklubb är Virestad? är man idiot för att man vet om att FF slog Trelleborg i hemmapremiären 1999 efter ett sagolikt självmål signerat Mattias Kronvall, Eller är man idiot för att man vet om att Rydström bor 200 meter från Tobbe Carlsson. Jag vet inte, jag tycker inte det. Troligen så är det väl alla dessa små detaljer som gör att känslan för Kalmar FF i slutändan blir en familjär känsla utav sällan skådat slag. Det är alltid vi mot dem! Bönderna mot storstadsklubbarna! Dem små mot dem stora!
En vi-mot-dem-känsla som bara växer sig allt starkare för varje dag som går.
När vi ska förklara för våra vänner som inte är insatta i samma religion, så använder vi oss utav parralleller som syftar till saker som kan innebära glädje för deras del. Inte ens detta brukar räcka till för att övertyga människorna i fråga om hur stor skara av befolkningen ett lag verkligen påverkar. Alla har vi olika synpunkter på vilka som ska starta och vilka som är nummer ett. Kanske är det skönheten med allt det här, alla kan vara med och påverka på sitt sätt.
Nån dag hoppas jag ändå att folk förstår att den enda kärleken som aldrig sviker och som övervinner allt, det är Kalmar FF...
/Henrik Andersson