Lillebror är redo...
En bollbehandling som hade fått Maradona att lyfta på ögonbrynen, ett skott som Henke Rydström hade mördat för och ett spelsinne som får Dusan Djuric att framstå som en nolla. Frågan är när vi senast såg en sån här stor talang inom svensk fotboll?
Rasmus Elm. Så heter nästa stora stjärna inom svensk fotboll om ni frågar mig.
Efter premiären av årets allsvenska frågade sig Rikard Norling på presskonferensen hur en sån spelare kan vara kvar i allsvenskan? Jag ställer samma fråga. Hur är det möjligt? Jag har inget svar på den frågan, jag tror inte det finns nåt svar... För troligtvis är det bara en tidsfråga innan han försvinner söderut. Långt bort från Kalmar, långt bort från broder David och långt bort från mamma och pappa Elm.
Att den här killen från Broakulla inte är ute och tar sig an Europa är för mig en gåta, en stor gåta. Senaste klubben jag hörde stod i kö för Rasmus namnunderskrift var Villareal. Pratade lite med Gents assisterande tränare efter hans spionresa till Kalmar inför den stundande UEFA-cup matchen. Han nämnde redan då att Villareal hade varit på plats och verkade vara mycket angelägna om att få en underskrift av 20 åringen. En summa jag hörde nämnas då var mellan 2-3 miljoner euro. Alldeles för lite i mina ögon för en spelare som kan gå hur långt som helst...
Vi som har sett matcherna är inte förvånade. Han är redo, definitivt redo. Samtidigt kan man inte klaga som Rödvit supporter. Då vore man idiot! Eller kanske bara rent av i behov utav vård.
Laudrup-passningen vi fick se på Fredriksskans i torsdags var en delikatess. En delikatess som gav gåshud ända in i ryggmärgen och när jag skriver den här krönikan sitter den fortfarande kvar längst in som en vibration, en vibration som kommer mala på hela natten och förmodligen en bit in på nästa vecka.
Folk har tidigare pratat om Dusan Djuric, folk har tidigare pratat om Andres Vasquez och folk håller fortfarande på och pratar om Petter Andersson. Herregud, om dem här killarna är talanger, vilket begrepp går då Rasmus Elm under? Avgör själva...
Jag vet bara att med rätt träning så kan den här killen gå hur långt som helst.
Hur långt som helst? Ja exakt hur långt som helst...
Överdriver jag? Kanske. Är jag enögd? Nja lite. Är jag helt dum i huvudet? Nej, verkligen inte. Avgör själva. Kolla på reprisen Kalmar-Gent, ta en kopp kaffe, lägg upp benen på soffbordet och luta dig tillbaka, sen har du 90 minuter att bara njuta...
Den här krönikan är naturligtvis inte enbart grundad på Gent-matchen även om det blir mycket fokus på den i den här krönikan.
I den här artiklen hade jag egentligen velat utnyttja ett flertal svordomar för att förstärka mina påståenden om hur bra den här killen är. Men jag överlåter det till er, lägg in svordomen var ni vill, valet är fritt.
Nu är det snart VM kval och vi får vänta ytterligare på Rasmus chans. Låt fler än oss Kalmariter få ta del av hans fotbollskunskaper. Vi har redan sett det, fler kommer att få se det och snart är det dags för betydligt större uppgifter för honom, var så säkra på det.
Tills dess så fortsätter jag och ber, ber om att få njuta av hans fotbollskunskaper ett tag till, ber om att han hjälper oss hela vägen ända fram till guld. Varje match dem ropar upp nr.18 på Fredriksskans i fortsättningen är en bonus, en stor bonus...