Kalmar FF
Laget som är hatat av storstadslagen, älskat i Småland och inte minst bäst i Sverige just nu. KALMAR FF! Ett geni på bänken, en spelförstörande snackande lagkapten, tre bröder och en målskytt. Det är ett litet lag från sydöstra Sverige.
Det är detta lag som dominerar i svensk fotboll för tillfället, och varje match är något speciellt att titta på. Orsaken till att varje match är unik är en målspruta som aldrig verkar vara i dålig form, ett taktiskt geni, som trots sin enformighet i uppställningen alltid har ett ess i skjortärmen, något han har sagt till spelarna, något litet som får dem att tända till lite extra. Tre bröder i bästa formen någonsin, en target-player, en frisparksspecialist och ett spelgeni. Sist men absolut inte minst har vi "il capitano di Kalmar", Henrik Rydström, inte världens bästa fotbollsspelare men kanske den viktigaste just för sitt lag. Jag kan ofta tycka att han tar felbeslut och inte har rätt teknik, men ack, vad viktigt det är att han är retar upp motståndarna, det sporrar det egna laget samtidigt som det förefaller som destrukivitet i motståndarlaget.
Jag minns när det inte alls var lika roligt att gå på fotboll på Fredriksskans, som det är nu. Tiden då vi mötte lag som Brage istället för AIK och IFK Göteborg. Tiden då långbollarna haglade upp mot chanslösa anfallare. Men så kom till slut ändå året då Kalmar tog steget upp i Allsvenskan, med målet att hålla sig kvar. Det misslyckades både säsongen 99/00 och 02/03 likaså.
Det var lika tufft varje gång, en klump i magen, gråt i ögonen. Man trodde mot alla odds att det var Kalmars år både 99 och 02. Men så var inte fallet, och vi fick återigen ner i Superettan för att härja. Men det skulle bara bli ett år i Superettan för Kalmar andra gången, och det kändes så lättande efter att det var klart att Kalmar hade klarat uppflyttning. Återigen var känslan att det var Kalmars tur. Två gånger var det Nanne, geniet, som tog upp oss ur skiten, in i Svensk fotbolls finrum. Efter två år med nedflyttning kändes det som att Kalmar hade lärt sig något av det. Och med Nanne i spetsen var det solklart att en förändring skulle ske från tidigare år. Första åren i allsvenskan var absolut ingen fröjd att se, långbollar, långbollar, långbollar och ett utomordentligt försvarsspel med uppoffring som inte finns i fotbollen nu för tiden.
Det är skillnad på Fredriksskans då och nu, nu är det inte långbollar som spelas mot chanslösa anfallare, det är inte ett defensivt Kalmar vi ser längre. Nu är det kortpassningsspel, skickligt spelande backar och tekniska mittfältare i truppen som Nanne förfogar över.
Fotbollssverige har under hela året haft svårt att acceptera Kalmar som Sveriges just nu bästa lag, främst på grund av de "tråkiga" säsongerna på 2000-talets början. Lag som inte varit lika bra har uttalat sig i pressen om Kalmars tråkiga spel, men det känns mest som de har missat titta på tabellen och skytteligan. Mest mål gjorda hittills i år, tre spelare bland de fem första i skytteligan och dominerar poängligan. De siffrorna borde säga det mesta kan vi Kalmar-supporters tycka, men det fungerar inte så.
"Storlagen" har någon central världsbild där de är överst trots att de inte toppar någon serie. Det känns som att svenska lag vill leva på det förflutna, på gamla meriter. I sportvärlden går det inte tänka så, att man är bäst på grund av att man har vunnit Allsvenskan 13 gånger. Det går kanske leva på gamla världsrekord i friidrott, men det ska inte jämföras med fotboll. Orsaken till denna filosofi är att Stockholm, Göteborg och Malmö inte kan acceptera att ett litet "skitlag" från en liten stad kan vara bäst.
Orsaken till hatet mot Kalmar som kommer från storstäderna har till stor del att göra med det nyss nämnda, svårigheterna att acceptera Kalmar som ett topplag. Det finns givetvis andra orsaker också, och en av dem tror jag är Henke Rydström. Han har inte kommenterat Stockholmslagen en gång, utan otaliga gånger, och han är mer eller mindre känd för sina "dumma" kommentarer som jag rakt igenom älskar! Han skapar ilska hos vissa och kärlek hos andra, men ilskan kommer framför allt från lag som han har kommenterat, däribland Stockholmslag. Det finns alltså en orsak till att han är krönikör och bloggare på Expressen, han skapar känslor.
Under året har allsvenskan dominerats av detta Kalmar som tre bröder har burit på sina axlar. Viktor, Rasmus och David, alla tre skickliga spelare på många sätt, men framförallt är de otroliga lagspelare. Enligt mig är Viktor i stort sett komplett, ett spelgeni, lagspelare, skicklig på huvudet och på fasta situationer. Han är dessutom bara 22 år och jag hoppas innerligt att det går grymt bra för honom i Heerenveen, trots att jag helst skulle se att han stannade för att bära vårt röda lag ännu en säsong. Rasmus, den 20-årige frisparksspecialisten är nästintill lika komplett som brodern, och har en teknik som jag skulle döda för. David är target-playern inget lag i allsvenskan skulle tacka nej till.
Det har varit en säsong som har gott i det positiva tecknet rakt igenom, jag har bara oroat mig en gång, och det var i början av sommaren. Cesar Santin, som hade dominerat sina kant hela våren blev plötsligt klar för FC Köpenhamn och det skapade direkt en stor oro i mig. Jag fick onda aningar om att det skulle bli en "Ari-försäljning" och att hela Kalmar skulle klappa igenom precis vi fick se dem när de tappade två 5-0-förluster på två matcher. Det andra som oroade mig var att den kanske bästa mittfältaren i Allsvenskan skulle lämna. Viktor kunde bli klar för Heerenveen, men som tur var stannade han och lämnar först efter säsongen.
Kalmar har visat oerhörd styrka efter Cesars flykt, och det stärker mitt förtroende för Kalmar ännu mer. Det känns skönt att Nanne har hittat sin ersättare i Abiola Dauda och jag tror att Kalmar går en ljus framtid till mötes, trots risk för att fler spelare som har varit duktiga i år kommer att lämna inför nästa säsong. Nanne kommer alltid på något!!
FORZA KFF
