Gästkrönika
Gästskribenten ger oss sin syn på säsongen.
Om alla kugghjul i den röd-vita maskinen skulle fungera så vore Kalmar FF det bästa laget i Allsvenskan. Visst, så går det kanske att säga om alla lag i serien. Men alla lag har faktiskt inte potentialen att vinna ett SM-guld i år. Kalmar är ett av de lag som har det.
Hittills har det varit ett utmärkt defensivt spel där alla vetat sin plats i försvaret och ett ickefungerande anfall – detta på grund av skador och spelare som inte riktigt ännu hittat målramen. Målskillnaden säger allt. 16 – 12 efter 15 matcher.
Men efter matchen mot Örgryte anar jag en ny trend. Cesár har de senaste matcherna varit briljant med sina snabba steg och luriga teknik. Fabio har spelat med pondus och lyckats med några riktigt fina framspelningar. Det Koroma och Dedé har visat under sina friska dagar är lovande, ja, Dedé vet vi ju vad han kan prestera. Och nu senast – Ponomarev. Vilken player! Att han bänkades sist förstår i alla fall inte jag.
Men det defensiva spelet börjar visa svagheter. En bra offensiv bygger i grunden på försvarare som är skickliga i uppspel, kan slå precisa långbollar och inte stressa till spelet efter en brytning då en omvändning i spelet ska ske. Tillsammans är Kalmars backlinje enormt stabil. Men när saker och ting hamnar i en individuell försvarares händer kan saker och ting gå snett.
Om det röd-vita maskineriet börjar fungera fullt ut (för det fungerar, det ser vi ju bara genom att titta på tabellen) måste alla spelarna i laget se till att allt klickar rätt i anfallet – från det att Wastå skickar iväg bollen tills det att Dedé avlossar en ribba in. Dessutom skulle ett offensivare spel locka fler besökare till Fredriksskans och då innebära högre biljettintäkter vilket resulterar i en rikare klubb!
Jesper Kirketerp
