-
-

DIF - KFF 0-1: Ingelsten lever!!

Med fyra matcher av fem utan vinst, och två raka förluster, tog äntligen Kalmar FF tre sköna poäng och Ingelsten har återigen visat sitt målsinne.

Ett sargat Kalmar FF ställdes på benen, utan kapten Rydström, utan Daniel Sobralense och utan Lasse Johansson, som båda har spelat mycket på innemittfältet i Kalmar i höst. I Djurgården var det, återigen, ny uppställning, och ovana spelare.

Första halvlek började knackigt, lagen kände på varandra och visste inte var de hade varandra. Johan Oremo skapar matchens första riktiga farlighet, när han spelar fram Komac till halvöppet mål. Chansen uppkom efter slarv från Emin Nouri i Kalmars försvar. Det enda Kalmar FF hade i början av första halvlek var några skott som Pa Dembo Touray tog utan större bekymmer. Kalmar satsade mycket på skott utifrån, förmodligen efter att ha studerat Pa Dembos match i derbyt för några dagar sedan. Djurgården startade alltså matchen bäst, och det var främst genom Andrej Komac som lägena kom, och med Kalmarögon sett var det tur att det var just Komac, som var väldigt ineffektiv idag. I 42:a minuten avlossar Komac ett skott utifrån som Wastå gör en jätteräddning på. Stefan Larsson, forward dagen till ära, startade matchen väldigt piggt och hade också Kalmar FF:s första chans när han får ett friläge som han dock slarvar bort genom en alldeles för dålig förstatouch. Emin Nouri hade problem, inte bara en gång, mot Lance Davids ute på sin vänsterkant i första halvlek, men Davids tröttades mer och mer.

Med den uppställning som Kalmar ställde på benen var tanken att löpa sönder Djurgårdens försvar. Stefan Larsson, Patrik Ingelsten och Jimmy Augustsson sprang på alla bollar på offensvi planhalva, och det gav i några fall farliga lägen. Första halvleken präglades dock av slarv från Kalmar FF:s sida, och det var Djurgården som hade det etablerade spelet. En passningsprocent på 33% i början av matchen talar sitt tydliga språk. Det var dock lite slarv från båda håll och matchen var ingen höjdare i stort sett. Kalmars största problem var, enligt assisterande tränare Kent Bohman, slarvet på sista tredjedelen(passningarna på offensiv planhalva). Jag tror att jag talar för alla Kalmarfans när jag säger att jag fick hjärtat i halsgropen när Viktor Elm låg skadad två gånger om i första halvlek. Kalmar FF tog till slut över halvleken mer och mer, ju längre tiden gick och slarvet minimerades.

I slutet av halvleken stod matchen och vägde åt båda hållen, men det var inga större chanser. Kalmar FF såg stundtals något stressat och pressat ut, som att de kände av den lilla svacka som de har varit i. Det lossnade dock efter att Ingelsten, efter mycket om och men, fick in bollen bakom Djurgårdens keeper. Det krävdes två returer för att Ingelsten skulle få in bollen, men på en skyttekungs manér satte han upp den högt, i nät. Patrik Ingelsten gjorde därmed sitt 16:e mål för säsongen, och han är tillbaka, efter att inte ha gjort mål i allsvenskan sedan augusti. Kalmar gick till pausvila med ledning 1-0.

Andra halvlek startade, precis som första, knackigt. Det var återigen två slarvande lag, och ett Kalmar som hade börjat prioritera försvarsspelet. Räddningen för Kalmar i den här matchen var helt klart de fasta situationerna och de långa inkasten, då Djurården var laget med bollinnehav. I 54:e minuten faller David Elm och får Pa Dembo Touray över sig. Misstänkt knäskada på David Elm, och byte var ett måste. Den unge Erik Israelsson gick in och gjorde ett väldigt bra inhopp, med pigga löpningar och starka närkamper. KFF gick i och med detta ner till en 4-5-1-uppställning, där Stefan Larsson låg högst upp, med Ingelsten som släpande forward. Andra halvlek blev sedan avslagen, Kalmar var inte intresserade att gå framåt samtidigt som Djurgården inte hade förmågan att komma förbi väggen i Kalmars försvar. Underhållningsvärdet var inte högt i andra halvlek, med andra ord. Det vi kunde gädja oss åt var några soloräder av Rasmus Elm och Viktor Elm otroliga kämpande.

Kalmar hade, under hela andra halvlek, koll på Djurgården, med undantag för några halvlägen, där Petter Wastå var på tå och räddade. I slutet av andra halvlek var det mest en transportsträcka fram till tre poäng och Kalmar lät Djurgården spela runt bollen. I 82:a minuten hade Stefan Larsson, som startade så piggt, tröttats avsevärt och Abiola Dauda kom in. 8+3 bra minuter från Abiola, som höll upp Kalmars anfall så gott han kunde. I slutminuterna blev det, trots allt, lite press mot Kalmar och återigen stod Wastå i vägen.

Det är både med positiva och negativa ögon jag såg på matchen. Det positiva var, självklart, vinsten och att Ingelsten återigen gör mål. Men det negativa finns kvar, det var ingen bra match av Kalmar, då passningsspelet absolut inte fungerade som det skulle. Det finns mycket mer att önska från Kalmar FF:s lag och jag tror att, i och med vinsten, också passningsspelet kommer att komma. En nyvunnen glöd kan nu infinna sig i spelarna och det kan göra att resten att önska också kommer. Jag hoppas verkligen det! Det kunde dock ha slutat hur som helst, men styrkan som Kalmar FF visar är positiv. Jag såg, för första gången på länge, Kalmar som ett kollektiv igen, som ett lag, jobbar tillsammans. Det var kul och se och bådar gott inför framtiden!

Det mest positiva är ändå den vända trenden. Två raka förluster och bara en vinst på de senaste fem matcherna. Det är otroligt starkt av Kalmar FF att åka till stadion och ta med sig tre poäng efter en sådan svacka. Dessutom vinner vi utan il capitano Rydström, och det är starkt, då han tillför laget något enormt.

Bra jobbat, röda! Forza KFF