- -
Seger, seger, seger!
Förra årets seger på hemmaplan mot Elfsborg var signerad Viktor Elm, i hans frånvaro steg hans båda bröder fram och gjorde varsitt vackert mål och som extra bonus putsade Dauda till sifforna till 3-1. Men planens gigant hette inte Elm, han hette Rydström.
Inför kvällens toppmöte på Fredriksskans var både förväntningar och förutsättningar på topp. Två formstarka lag, vackert sommarväder och mycket folk på plats. De båda lagen bjöd stundtals på härlig fotboll, det var jämnt, spännande, men med så många skickliga spelare i god form kan man ju knapp vänta sig något annat. Och frågan vilket av lagen som bäst skulle klara pressen att ta hem de åtråvärda tre poängen besvarades, helt rättvist, med Kalmar FF.
Första halvlek inleddes starkt av KFF, de hade mycket boll, höll ett högt tempo och de gjorde knappt några misstag alls. Sobralense var allt annat än omständlig, backlinjen självklar och Rydström understödde sina medspelare med genialisk enkelhet. Sakta men säkert arbetade sig Elfsborg i in i matchen, den så viktiga kampen på mittfältet mellan de båda lagens stjärnor vanns alltmer av Elfsborgs hårt arbetande trio Danielsson/ Mobaeck/ Svensson, Rasmus Elm fick mindre och mindre utrymme. Men i 35:e minuten slog Sobralense en snygg passning till Larsson som snabbt löpte upp och slog ett perfekt inlägg mot David Elm som tackade och tog emot genom att distinkt nicka bollen i mål. Jublet visst inga gränser på läktarna runt om Fredriksskans, men knappt hade det klingat av när Elfsborg genom Bajrami och Danielsson kvitterade i den 38:e minuten. Och det var inte bara publiken som luften gick ur, Kalmars spelare såg helt plötsligt håglösa och lite yrvakna ut, avståndet mellan spelarna blev ibland oändligt och istället för att agera som ett lag var det här och var spelare som gick för sig själva och inte understödde varandra. Men detta till trots lyckades inte Elfsborg slå hål på Kalmars försvarsmur och halvleken slutade 1-1.
Efter paus var Kalmarspelarna fortfarande långt ifrån varandra och de gav Elfsborg stora ytor att röra sig på, men båda lagen spelade lite slarvigt och spelat böljade fram och tillbaka och det hände egentligen inte så mycket mer än att klockan tickade vidare. Då plötsligt, i 61:a minuten slog Rasmus Elm till, han tog emot bollen en bit utanför straffområdet, bytte hastigt fot och slog till med vänstern och bollen gjorde en perfekt båge över Covic in i Elfsborgsmålet. All den luft som gått ur både lag och publik hittade tillbaka och när Nanne i minuten efter gjorde ett dubbelbyte och bytte spelsystem till 4-4-1-1 tog KFF på allvar kommandot i matchen. Ut gick Nouri och Mendes, in gick nyförvärvet Reinaldo och Dauda. Tobias Eriksson fick kliva ner på Nouris högerbackplats, på mittfältet fick Rydström och Rasmus Elm sällskap av Sobralense och just Reinaldo, på topp spelade David Elm och Dauda. Klockan som tickat på så bra tidigare fick sirap i urverket och segade sig fram. Elfsborg fick allt svårare att styra spelet dit de vill, chanserna de hade var få och relativt ofarliga och samtidigt började Kalmar få ordning på sitt spel. Trots tre byten kunde inte Elfsborg ta tillbaka initiativet i matchen och till sist var det inhoppande Dauda som definitivt fick avgöra genom att fastställa slutresultatet i den 89:e minuten. Wastå stod dessutom för en trippelräddning i den allra sista skälvande minuten. De 7753 på läktarna tackade med stående ovationer, när domaren blåste av matchen gick det inte att höra signalen och jublet fortsatte när spelarna tackade för stödet.
Om man ser till bollinnehav borde inte Kalmar ha vunnit, men det de gjorde med bollen den tid de hade den var både farligare och mer kreativt än vad Elfsborg lyckades prestera. Flera matcher i matchen var intressanta att följa, Stefan mot Stefan (Larsson mot Ishizaki), Emin mot Emir (Nouri mot Bajrami), Stefan mot James (Ålander mot Keene), mittfält mot mittfält, välklädd coatch mot välklädd coach. Matchen mellan de båda Stefanarna vanns övertygande av Kalmars Larsson som var mycket bra både defensivt och offensivt och i sitt omställningsspel. Kalmars andre Stefan hade svårare med Keene men gjorde på inget sätt bort sig, Nouri fick slita hårt mot Elfsborg bäste spelare Bajrami och hade inte så mycket att sätta emot hans anstormning. På mittfältet lyckades kanske Elfsborgsspelarna ta hand om Rasmus Elm och begränsa hans utrymme och ofta smarta spel men vad hjälpte det när Rydström gjorde en så fenomenal match, han var överallt hela tiden, läste rätt, understödde där han behövdes och inte minst, höll en bra nivå med domaren. Domarna ja, som ibland hade falkögon som såg allt för att i nästa sekund blunda för en uppenbar hands. Nåja, inget nytt under solen. Nyförvärvet Reinaldo gjorde ett inhopp som lovar mycket gott inför framtiden, även han ställde till det för Elfsborgs mittfält och gjorde mycket nytta på plan. David Elm kämpade och vann många dueller, och den positiva trend att inte bara döma frisparkar emot honom som inleddes förra hemmamatchen verkar hålla i sig. Coachmatchen vann Nanne på flera plan, han höll sig på sitt lags bänk hela matchen igen till skillnad mot Magnus Haglund som blev utvisad redan efter 17 minuter, han coachade sitt lag till seger, på presskonferensen förklarade Nanne bytena med att han inte var nöjd med flera spelares prestationer, de föll ur och att utan bytet hade Kalmar inte vunnit matchen. Dessutom var hans kostym snyggare, men bara med en hårsmån.
I och med kvällens underbara seger är Kalmar på allvar med i guldstriden, i skrivande stund ligger laget i topp i tabellen. Samma lag som efter de första omgångarna låg näst sist ligger nu i topp och har gjort flest mål i allsvenskan. Laget som inte har sina målgörare kvar, vare sig Viktor Elm, Ingelsten eller Santin, gör mål i parti och minut. Ett lag som inte presterat tillräckligt bra enligt sin tränare. I vanliga fall håller jag alltid med Nanne, även när jag inte fattar vad han menar och kanhända (troligen) har han rätt den här gången också, men jag tycker faktiskt att Kalmars stolthet gjorde en rent otrolig match i kväll. Tack för underhållningen!