- -
Källqvist-Wastå 0-0
Kvällens match innehöll två målfarliga lag som radade upp chanser men som inte kunde förvalta en enda av dem. Lagens målvakter stod istället i centrum idag och var bäst på plan. - Både lagen skapar målchanser så jag antar att oavgjort är rättvist resultat, konstaterade Petter Wastå efter matchen.
När KFF och Häcken traskade in på Rambergsvallen vid 19-tiden ikväll var det med en halv stormvarning som sällskap. Vinden friskade i rejält och kalmarspelarna såg allmänt pinade ut. Det var också Häcken som startade matchen bäst med Henriksson och Chibuike på mitten som gjorde lite som de ville. Häcken forcerade första 15 minuterna och det var enbart tack vare en klippa från Torsås som Kalmar lyckades stå emot. Fotparader blandades med utrusningar och riktigt grymma Buster-enhands-räddningar.
Kalmar spelade tafatt och när backlinjen hade glömt fotbollskunnandet hemma spred sig osäkerhet i laget. Nouri hade stora problem med Chibuike samtidigt som Lantz och Ålander hade problem med balansen och timingen. Jag tycker både är rätt bra backar för sig men ihop tycker jag det ofta blir väl snurrigt. Till och med Stefan Larsson, Kalmar FFs stabilaste och jämnaste spelare (enligt mig), såg förvirrad ut och visste inte riktigt vad han skulle göra.
Det var först runt matchminut 25 som Kalmar började skapa chanser och slapp för en stund oroa sig för mål i häcken...(Jag var tvungen) Sobralense testade skott två gånger, skott som tack vare vindens hjälp skapade bekymmer för Källqvist i målet. Kalmar tog över matchen fullständigt... i cirka sju minuter, sen tog Häcken över kommandot igen.
I paus hade till och med Rydström svårt att formulera sig. Det blev något i stil med att spelet ju var okej, men ändå inte, och fan, fast ja, men nej. Hade det varit match för några månader sen hade Nanne säkerligen gjort någon rockad redan i halvtid men med den bänk som finns tillgänglig nu förstår jag varför han avstod.
I andra halvlek ändrades matchbilden något och Kalmar fick allt mer boll. Tobias Eriksson och Henrik Rydström fick bättre grepp om mittfältet och Dauda och Mendes jobbade bra framåt. Både hade chanser att ge Kalmar ledningen men nu var det Källqvists tur att rädda sitt lag från bakåtmål.
Kalmar ryckte upp sig i andra halvlek men det var inget spel som gav varken IFK eller AIK skrämselhicka i guldjakten. Samtidigt fanns det intentioner och kvaliteter som kanske inte jag har lyft fram i den här matchrapporten men som ändå visar att Kalmar har i toppen att göra.
Som Röd broder kräver jag inget mer av den här säsongen än att KFF gör sig själva rättvisa. Fortsätter tro på att de är ett bra fotbollslag, vågar spela offensivt och sätter de lägen de får för då tror jag Kalmar hamnar på tredjeplatsen bakom AIK och IFK. Att möta IFK hemma i nästa match är ett perfekt läge att skapa lite sån rättvisa.
Och på tal om nästa match. En avslutande uppmaning till alla Kalmarfans. Kom och se matchen på lördag och skrik halsen hes/klappa i Götetakt och sjung röda Kalmarevisor för det stödet förtjänar faktiskt ett av Sveriges bästa lag!
