Brommapojkarna - Syrianska FC2 - 1
Kalmarförlust i mästarmötet
De två senaste årens svenska mästare ställdes mot varandra i kvällens match på Fredrikskans och AIK gick segrande ur striden. Matchen slutade 0-3 och det fanns få ljusglimtar att skåda i Kalmars spel. - Obducera inte patienten förrän han är död, var Nannes kommentar.
Två mästarlag möttes men samtidigt också två bottenlag som båda har haft förvånansvärt svårt att komma igång den här säsongen. Kalmar hade innan matchen inkasserat blott fyra poäng, vilket dock var dubbla antalet jämfört med AIK. Innan matchen funderade jag på om något av lagen vågade gå för vinst eller om rädslan för förlust skulle ge ytterligare än match med 0-0 på resultattavlan. AIK vågade och vann samtidigt som Kalmar bara kunde stå och se på hur man grävde sig djupare ner i bottenträsket.
Matchen hade annars alla förutsättningar att bli en riktigt trevlig tillställning. Solsken, någorlunda varmt, inte så mycket vind (även om Nanne klagade på den efter matchen), ingen Martin Ingvarsson på planen och med en gräsplan som nästan såg grön ut. Tyvärr blev det ingen trevlig tillställning utan den påminde mer om en likvaka.
Nanne hade gjort ett byte i startelvan sedan förra matchen och satt in Santos istället för Dauda. Varken Santos eller någon i Kalmar kom riktigt igång i första halvlek och man kom ofta fel i positionerna. Förra årets gigant Tobias Eriksson gick inte att känna igen och trots en gedigen insats av hans mittfältskollega Israelsson var det AIK som tog greppet om mittfältet. Frispråkige och vindsnabbe Mutumba utmanande gång på gång på vänsterkanten och det var även han som efter 31 minuter ryckte förbi Nouri, passade fram till Burgic och denne sköt 0-1 till AIK.
I vanliga fall brukar jag även rapportera om de chanser som Kalmar hade men det fanns tyvärr ingenting. Ett skott under hela första halvlek och det var inte ens på mål. Kalmar var helt enkelt inte med i matchen. Kanske var det årets sämsta halvlek för Kalmars del och man riktigt suktade efter halvtidsvilan. Tyvärr för de röda var AIK inte riktigt nöjda och man kunde efter ännu en snabb omställning av Mutumba få bollen till Dulee Johnson som sköt in tvåan i andra övertidsminuten.
Förändringar till andra halvlek var nödvändiga men förutom att Stefan Larsson och Emin Nouri bytte position fortsatte Kalmar att spela med samma uppställning. Det var kanske ett smart drag för Kalmar kom stärkta ut från halvtidsvilan och började komma in i matchen. Mattias Johansson sprang i 52:a minuten igenom hela AIK-försvaret för att sedan bli fälld av Wallid Atta, klar straff tyckte Skansen och jag själv men inte domare Lerjéus. Å andra sidan missades en hands på Rydström i första så det var väl på ett sätt kvitterat.
Redan i matchminuten därpå fick Kalmar sin nästa farliga chans när Santos fick ett friläge, ett friläge han inte kunde ta vara på utan Maanoja i målet blev inte lurad av Santos rundningsförsök. Kalmar bytte strax därpå in Mendes istället för Larsson och man såg ganska direkt hur spelsugen Mendes var. Många fina intentioner under sin tid på planen gör att jag tycker att Mendes borde vara en man för startelvan nästa match.
AIK hade inte mycket av spelet men lyckades ändå efter 20 minuters spel in i andra halvlek få till en hörna. Efter en variant kom bollen till Pavey som slog ett inlägg till Burgic som i sin tur kunde nicka in sitt andra mål för matchen. 0-3 i baken och trots en del ströchanser var det aldrig riktigt nära för Kalmar.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det här inte var så mycket att hänga i julgranen och de röda får fortsätta att kämpa för att få årets första seger. Trots en rätt negativ matchrapport försöker jag ändå lyssna på maestro Nanne som efter matchen pratade om att han hade fått många svar i matchen och att han trodde på framtiden. Han sa också att man inte ska obducera patienten innan denne är död och det känns ju tryggt att höra... Eller?
