Etablissemanget v/s Fotbollssupportern
Som fotbollssupporter har det ju hänt en och annan gång att folk har ifrågasatt ens mentala hälsa. De prioriteringar man gör för kunna följa sitt lag kan ta sig varierande uttryck. Men ofta kommer man till en punkt i livet där man väljer att hålla sitt intresse inom ramarna för fotbollssfären. Här är mina erfarenheter av varför:
Politisk korrekthet är ett ganska intressant, men kanske också något uttjatat ämne. Att vara politiskt korrekt innebär att man sitter inne med åsikter och värderingar som inte skiljer sig från mängden.
Om man ska vara politisk korrekt i sociala sammanhang, exempelvis på en fest bland människor som inte bryr sig ett dugg om fotboll, kan det vara bra att inte nämna att man åkte 700 mil förra säsongen för att följa sitt favoritlag. Det kan också bara bra att inte diskutera om fotbollen har ett kulturvärde eller inte. Undertecknad fick för ett tag sen veta av en främmande kvinna att ”fotbollssupportrar är drägg som bara är ute efter bråk”. När jag lite diskret försökte förklara för personen i fråga att fotbollssupportrar är som folk är mest, blev jag direkt uppläxad. ” Dom här klackarna, de är som plantskolor för ungar med sociala problem”.
Det är ju klart att hon vet bäst, tänkte jag, själv har jag ju bara gått på fotboll regelbundet sen 1981.
Halvt road reflekterade jag över "ungarna" i Kalmarklacken; Dom flesta jag känner därifrån är killar mellan 20 och 40 år, nästan samtliga med jobb eller studier och i övrigt fungerande liv. Killar som går till jobbet/plugget varje dag och gör sin plikt mot samhället. Jag frågade, lite lakoniskt, om det inte är värre med de svartsminkade ungdomar som hänger på caféer dagarna i ända och diskuterar hur dom ska ta över världen med våld?
Men det blev det inget gehör på. Fotbollssupportrar är ett åsiktshomogent kollektiv av neanderthalare. Punkt.
Halvt om halvt frågar man sig om media har en viss roll i den här skeva bilden av fotbollssupportrar. Man tillskriver kollektivet handlingar som 99% är oskyldiga till. Man förstorar upp negativa händelser utan att sitta inne med kunskap om dem man svartmålar.
Jag genomled tre timmar av Gorkij på Stadsteatern i förra veckan. Pjäsen handlar om människor på samhällets botten i 1800-talets Ryssland. I pausen stod jag bredvid ett par representanter från ”etablissemanget” som gav en insiktsfull analys över hur svårt dessa människor måste ha haft det. Och fortfarande har det.
Märkligt nog gäller den insiktsfullheten inte fotbollssupportrar, där kan man nämligen generalisera hur grovt som helst från vissa håll. Vad ligger bakom dessa skeva värderingar? Är det enbart media?
Vi var väl ett par stycken som såg programmet ”Diskus” på TV4 tidigare i höstas. Debatten handlade om det grova språk som råder på svenska fotbollsarenor i dag. Mest pinsamt blev det när en känd ledarskribent från Expressen, en företrädare från det så kallade etablissemanget, angrep tre ideellt arbetande supportrar från tre av de största supporterklubbarnas styrelser här i landet, och helt sonika påstod att det var deras fel att språkbruket var under all kritik på arenorna. Att politikerna bär ett stort ansvar för hur människor uttrycker sig, genom skolpolitiken, kunde han inte alls förstå. I mina ögon ett bra mycket större problem att ta tag i än vad som skriks på de svenska fotbollsarenorna.
Han beskrev, med en lätt ton av distanserad besvikelse i rösten, hur ofantligt hemskt det hade varit att gå på fotboll och höra de hemska tillropen från publiken, ivrigt påhejad av ordföranden i Stockholms idrottsnämnd; Alf T Samuelsson (kd). Nu hade han minsann sett på fotboll för sista gången.
Man hav förtröstan ni medlemmar av etablissemanget! I takt med fotbollens expanderande kommersialisering kommer ni snart kunna sitta på era VIP-platser och dricka champagne med det fina folket - ifred.
Fotbollsdrägget, de vanliga människorna, kommer knappast ha råd med de biljettpriser som kommer att råda – i varje fall om utvecklingen runt fotbollen fortsätter påverkas av England på nästan varje punkt.( Som den har gjort sedan 1969 i och med Tipsextras intåg i den Svenska Televisionen).
Den dagen fotbollen blir som hockeyn är idag i Sverige tystnar den sista rösten på ståplats, och då har dom segrat. Låt dom inte göra det.
