Tankar kring matchen idag
1-0 mot IFK Norrköping och premiären är avklarad. Men KFF kan betydligt bättre än så här...
Seger mot IFK Norrköping med 1-0 inför 7197 åskådare på Fredriksskans i premiären. En kollektiv lättnad breder ut sig hos KFF:s anhängare. Genrepet mot Östers IF i förra veckan gav dåliga signaler, men det står nu klart att den insatsen handlade om dålig inställning snarare än dåligt kunnande. Mitt intryck av dagens match är just att inställningen starkt bidrog till att vi kunde erövra tre poäng av Norrköping, sett till antalet chanser dominerade de vitblå.
Positivt är naturligtvis försvarsarbetet: Patrik "Bagarn" Rosengren har bildat en fungerande enhet med Dennis Nilsson som mittlås i försvaret. En enhet som inte kan beskrivas som annat än väl fungerande och stabil. Till vänster kompletterar Jon Björklund med sina offensiva kvaliteter som underbygger Linkans vindsnabba attacker på samma kant. Däremot tycker jag att Krille Andersson utgör ett visst frågetecken på högerbacken. "Batong" har förvisso klassiska backkvaliteter; brytsäker, resolut och hårdför. Däremot är han långt ifrån allsvenskans snabbaste försvarare, och ofta går det för långsamt i momentet ta emot-slå ifrån. Wastå skötte sig bra utan att glänsa, han var helt chanslös vid bägge ramträffarna.
På mitten måste Vesa Vasara, nyförvärvet från finska Jokerit, skärpa sig ordentligt om han vill spela in sig i startelvan. Självförtroendet verkar vara naggat i kanten, kanske ett resultat av de problem han har haft med att anpassa sig till 4-4-2 på försäsongen. Vesa visade inte mycket idag frånsett ett par lyckade passningar och en medioker frispark. Upp till bevis!
Lasse Johansson gjorde en klart godkänd insats, idag snarare i rollen som pådrivare än som spelfördelare, rollen vi annars är vana att se honom i. Chrille Persson, andra halvan av KFF:s centrala mittfält, gjorde inte en av sina större matcher idag på Fredriksskans. "CP" är offervillig och ibland på gränsen till hårdför - men snabb har han aldrig varit. Dessutom tenderar han att spela bollen i sidled för ofta, något som i och för sig inte bara beror på honom, rörligheten och viljan att få boll bland övriga rödvita på mitten var av varierande grad. Exempelvis såg Vesa Vasara ut att mest vilja hålla sig på sin kant, helst utan för mycket bollkontakt.
Linkan ångar däremot på i gammal god stil. Vindsnabb och irrationell, de små ytornas mästare. När man ser Håkan Lindqvists små trumpinnar till ben varva upp och ner längs sidlinjen - då är det säsong och Kalmar FF gör bra ifrån sig.
Överhuvudtaget är Linkan en nyckelspelare; när han vågar utmana och därigenom få ut det mesta av sin kapacitet - då brukar också kollektivet lyfta sig ett snäpp.
Henrik Rydström förtjänar också ett plus i kanten för sin insats efter att han kom in. Med sin karaktäristiska löpning, ihopkrupen likt en fällkniv, utgör han ett defensivt vapen på mitten - redo att demolisera motståndets speluppbyggnad.
I anfallet överraskade Lucas Nilsson positivt med en enorm arbetsinsats. Att Lucas har hjärtat på det rätta stället visste vi redan, men idag fick vi också se dribblern Lucas Nilsson, en angenäm bekantskap som lovar gott.
Däremot hade Danne Mobaeck betydligt svårare. Frånsett ett snyggt genombrott i andra halvlek var han på gränsen till blek, låt oss hoppas på endast en temporär svacka för detta anfallslöfte som normalt tillför anfallet den spets det måste ha för att vara slagkraftigt även mot allsvenskt motstånd.
Vi vann idag tack vare en kollektiv arbetsinsats, en kollektivt bra inställning samt IFK Norrköpings sanslösa oförmåga att göra mål.
Spelmässigt kan KFF betydligt bättre, det ska Örgryte få erfara på lördag.
Vi ses där!
