VM-krönikan: Stå upp för Sverige!
"I Sverige är det nästan tabu att hylla det svenska utan att bli anklagad för att vara rasist. Utom när det gäller ABBA. Eller Ericsson. Eller varför inte helyllepojken Sven-Göran Eriksson från Torsby i Värmland."
Sverige är ett märkligt land. Samtidigt som de allra flesta av oss har tak över huvudet och pengar på fickan gnälls det ofantligt mycket - på det svenska! Trots att vi fortfarande lever i en av världens välfärdsstater är det sällan någon som säger:Fan, jag är stolt över att vara svensk och jag skäms inte heller för det. Jag önskar att jag fick tacka tidigare generationer för det fungerande samhälle de byggde upp här i Sverige. Åt mig. Åt oss! I Sverige är det nästan tabu att hylla det svenska utan att bli anklagad för att vara rasist. Utom när det gäller ABBA. Eller Ericsson. Eller varför inte helyllepojken Sven-Göran Eriksson från Torsby i Värmland.
Om jag ska vara ärlig så har jag inte särskilt mycket till övers för alla monumentala hyllningar av Sven-Göran Eriksson. Kanske är det för att Tipsextra började sändas i svensk television redan 1969 som många av oss på allvar tycker att England fortfarande är en av världens främsta landslagsnationer i fotboll. Kanske är det för att Svennis är kall, reserverad och behärskad på ett typiskt svenskt sätt som gör att så många hyllar honom. Kanske är det för att vi gillar att Svennis kommer att håva in enorma summor under sin tid som förbundskapten för det engelska landslaget - utan att göra avkall på sin nedtonade image. Som en sann svensk bör göra. Verka i det tysta, målmedvetet men utan prestige.
Svennis är nog en människa som alla andra. Han gör bevisligen misstag som alla andra - och den där präkt-glorian han har burit på under ett par decennier nu bör ha hamnat rejält på sniskan om man ska tro på det som står i våra svenska tabloider.
Men egentligen är hans privatliv ungefär lika ointressant som att han lyckas som förbundskapten för England. För oss svenskar alltså.
Det pågår ett VM just nu, visserligen med två svenska lallare i varsin blågul träningsoverall längs sidlinjen, men det pågår lika fullt. Och igår pågick det mot...England. Jag vill inte se en massa svenskar som sympatiserar med England eller Svennis under en sådan match. Jag vill inte se en massa märkliga svenska människor som viftar med engelska flaggor. Jag vill inte höra att det var bra att det blev 1-1 eftersom "Svennis ju tränar England". I USA brukar man använda uttrycket "Only in America" när någonting positivt händer i en människas liv. I Sverige borde vi använda uttrycket "bara i Sverige" som ett epitet för ovan beskrivna handlingar. Det är nämligen bara i Sverige som man inte får vara stolt över sitt land, stolt över sitt ursprung, stolt över vad vårt land har åstadkommit de senaste hundra åren. Utan att bli bedömd som en människa med rasistiska värderingar.
Var jag mig i världen vänder...så ser jag aldrig en engelsk supporter stå och hylla svensk landslagsfotboll, varken före, under eller efter en match mot Sverige.
Heja Sverige! På fredag tar vi Nigeria!
