Att hålla på Kalmar FF
"VM är över och min 5-årige gudson springer omkring på gräsmattan med en Henke Larsson-tröja på sig. Egentligen skulle han ha begått Fredriksskans-premiär med sin pappa och sin morfar redan i våras, men av olika skäl blev det inte så. Jag bestämmer mig för att tiden är kommen för lite "vägledning"."
[Lidande], Att plågas:Utstå, få genomgå, vara drabbad av, plikta, "få sota för": 1. förluster göra förluster; nederlag - besegras....
[Lidelse], stark känsla, passion, åtrå...
1983: Stockholms Stadion och alla är emot Kalmar FF. Jag är 7 år gammal och sitter bredvid min far på
Lidingöläktaren. Pappa är nervös men berättar småskrattande att Arne Hegerfors också stod och tittade på den där fyllgubben som pinkade ner sig själv utanför entrén. Arne Hegerfors hade tittat på pappa ett kort ögonblick och skakat på huvudet, varpå pappa hade tittat på Arne Hegerfors och gjort likadant. Vi gillar Arne Hegerfors bägge två och jag tycker nästan att det är "stort" att Arne stod där och såg på fyllgubben med avsmak - tillsammans med oss. Men nu finns det inte längre någon tid för roliga historier - det börjar hända saker nere vid spelargången. Kalmar FF a.k.a "Kalmars Röda Bröder" a.k.a KFF kommer in på planen. På sina håll runtom arenan ser jag små klungor av människor som ställer sig upp och jublar. Men det märks knappt: Den stora massan verkar inte gilla oss - den verkar snarare hata oss - och den ropar unisont:
"ÅK HEM BONNJÄVLAR!
Jag har en KFF-vimpel i handen som jag försiktigt vinkar med, KFF förlorar matchen med 1-0 och det hade kunnat bli mycket mer. KFF liknade ett pojklag matchen igenom och Järnkaminerna gjorde skäl för sitt namn, pappa muttrar något om ett expresståg som har kört över oss. Jag är ledsen men har bestämt mig: Jag älskar Kalmar FF.
1983: "Och Benno Magnusson placerar in bollen i mål! Hans straff innebär 3-1 till Kalmar FF mot Djurgården och nu ser det ut som om Kalmar FF spelar allsvensk fotboll nästa säsong!". Pappa är mycket glad, det är inte hans vän Lasse som håller på Djurgården. Lasse ser ut att gråta där han sitter framför radion. Han ler spakt mot pappa som triumferande står med ett glas vin i handen och skrattar. Lasse säger: "Den enes död, den andres bröd." Kalmar FF har vunnit returen i Kalmar, ingen trodde på oss - Ingen!
1994: Det är svinkallt i Kalmar på höstarna. Speciellt i november då den isande vinden blåser igenom stadskärnan. Men det har varit betydligt kallare tidigare: Jag glömmer inte 1987 och Peter Nilssons misstag mot IFK Hässleholm. Degradering till Division 2 och en känsla av totalt mörker. Nu står jag på den gamla träläktaren, omgiven av flera hundra grabbar i min egen ålder. Det är kval till Allsvenskan mot Hammarby IF.
Längst ner i klacken ser jag ett bekant ansikte: Det är Jan Banan som försöker anföra massan med sin karaktäristiskt nasala stämma: "Kom igen nu för f-n, heeeeeela klacken: COME ON YOU RE-EDS!
Det låter egentligen skit, men jag släpper fimpen genom springorna i det gamla trävirket och stämmer in i sången. Allt är annorlunda nu, farsan sitter kvar på sittplats, jag står här - halvpackad efter ett antal bärs med grabbarna nere på Monaco.
Bajarna, uppskattningsvis runt 600 man, sjunger ut oss efter noter. Men vi står här - och vi har formerat en klack på flera hundra personer! Den nya supporterklubben KB, som bildades för två år sedan, är bara en liten del av vår totala helhet. Runtomkring mig ser jag hur fler och fler ansluter sig till massan. Vi förlorar matchen solklart med 4-1, men det spelar egentligen ingen större roll. Jag har sett något intressant idag. Jag har sett någonting födas.
2002: VM är över och min 5-årige gudson springer omkring på gräsmattan med en Henke Larsson-tröja på sig. Egentligen skulle han ha begått Fredriksskans-premiär med sin pappa och sin morfar redan i våras, men av olika skäl blev det inte så. Jag bestämmer mig för att tiden är kommen för lite "vägledning".
- Vilket lag håller du på, Alexander?
- Sverige såklart!
- Det var nästan rätt, först håller du på Kalmar FF - sedan håller du på landslaget!
- Varför det?
- Därför att Kalmar FF är världens bästa lag, det spelar ingen roll om vi vinner eller förlorar
- det bara är så.
Fem minuter senare ser jag en 5-årig knatte springa hem till sin mamma iförd en för stor matchtröja.
Han är stolt som en tupp - och varför ska han inte vara det?
Han håller ju på Kalmar FF!
