Betraktelser från en kväll då vi föll unisont

"Man kan inte vara optimist om man föddes in i en spiral av eviga motgångar."

-Klaat Kalmal vinnel idag!. Bussen in till stan och en asiatisk busschafför skriker åt en kille med FF-souvenirer på sig. Kalmar FF engagerar hela stan, kulturen har befrämjats av det eviga lindansadet mellan divisionerna. Undertecknad håller på att kollapsa i värmen, bussen svänger in mot Kalmar Central:
Det enda som hägrar just nu är ett par kalla på Seven tillsammans med de andra.

Seven är en slags sportpub som egentligen inte alls har några bra förutsättningar för att kunna betecknas som schysst. För att komma in måste man gå igenom ett annat ställe - och väl inne surrar ljudet av idrottsevenemang på en mängd tv-skärmar som är upphängda från väggar och tak. De allra flesta kånklare jag känner, och det är ett par stycken, är anhängare av klassiska pubar - av engelskt eller irländskt snitt. Men Seven lever på sitt humankapital: Personalen syns i klacken, mottagandet är trevligt - och framförallt: Man vill inhysa Kalmar FF-supportrar här. Seven sponsrar KB:s researrangemang med mat och dryck, man dricker och äter också billigare på plats som medlem i KB.

Vi sitter och diskuterar dagens fight, den mot Örgryte IS. Hela stället verkar försöka överträffa varandra med pessemistiska profetior: " - Jag tror stenhårt på 0-6 idag, det känns som ett gångbart resultat." eller " - Personligen är jag nöjd om Alysson lyckas med ett inkast! Han kan ju gärna försöka göra mål också, men det kanske är för mycket begärt!"

Själv sitter jag och funderar på vad jag egentligen tror om matchen. Jag är jävligt nöjd med 1-1, även om jag innerst inne vet att sånt resonemang inte håller om man är anhängare till KFF. Man kan inte vara optimist om man föddes in i en spiral av eviga motgångar. Lasse Evenäs verkar vara inne på min linje, jag tror att han tilltalar mig men jag är inte säker - mina tankemässiga irrfärder kring KFF:s potentiella chanser i dagens match blockerar mig. Jag tittar upp mot Lasse som upprepar sig:
- Jag tror faktiskt på 1-1. Det är en seger för oss med oavgjort. Jag hummar till och fortsätter att se ner i mitt ölglas. Vi måste greja ett oavgjort resultat.

KB börjar faktiskt gå från klarhet till klarhet när det gäller organisation. Från min vanliga plats långt upp i klacken noterar jag Micke som riggar högtalarsystemet. Bredvid mig står Akinder som blir fullständigt vansinnig när slantsinglingen avgör att KFF ska börja mot det mål som står närmast klacksektionen. - NEEJ, fan också! Varför ska de alltid börja åt det hållet?. Jag garvar lite för mig själv, alla har sina små egenheter för sig. Jag garvar också till när jag tänker på hur länge Akinder har hållit på med det här. Han gjorde sin första bortamatch på 70-talet som knodd - och ägnade hela nittiotalet åt att ge ut oberoende Kalmar FF-fanzine. Det är inte aldrig läge att komma med en nyhet till Akinder, han vet redan om allt ändå.

Naturligtvis är ingen hemmafight fullständig utan naturfenomenet Jan Banan. Ett tag börjar jag nästan bli orolig över att han kanske är sjuk, han var ju inte på puben - men så plötsligt ljuder en välbekant stämma genom den torra sommarluften: Den är nasal, ihållande, går genom märg och ben - och den uppmanar oss till något. Problemet är att den också är otydlig, jag hör helt enkelt inte vad fanskapet skriker! Akinder ropar ner till Janne Banan som står i sin vanliga mundering 20 meter ner: Jan Banan hör inte vad Akinder ropar men verkar anta att han skojar om något, vilket han ju också gör. Han ropar tillbaka någonting varpå Akinder ropar igen. Att se dessa två KFF-grabbar hålla på med sin förvirrade "konversation" är stor humor - och det håller det på ett tag. Ända tills Akinder helt plötsligt får en rosa plastpåse i handen. - Vad i h-e är det där?, jag är helt ställd. Jag blickar upp mot stängslet och får se Tifo-Per instruera ett gäng obekanta KFF-supportrar. Tydligen är det här vårt TIFO för dagen.

Örgryte spelar en fantasirik och rolig fotboll men KFF ger ändå järnet från start. Lasse Johansson dominerar på mittfältet som i gamla fornstora dagar och stämningen på läktaren är....överasskande bra. Så fort en sång går för snabbt på grund av handklapp tystas den ned och börjar om. Längst ner administrerar Micke klacken med hjälp av högtalarsystemet - som en slags parodisk sidekick har han Janne Banan bakom sig . Snett till vänster om mig och Akinder finns Erik, Per G, Claes och det gänget. De tar vid där Micke slutar och vi övriga 500 i klacken hakar på. Jag noterar att vi slipper generationsbortfall i fortsättningen, återväxten är riktigt bra. En och en annan gammal räv finns också med, helheten är den bästa på flera år. KFF fortsätter att kämpa som besatta nere på planen, Örgryte blir blockerade i sina uppspelsfaser - min överdrivet optimistiska vision om 1-1 verkar gå hem!

Men tyvärr glömmer jag i mitt euforiska tillstånd bort att vi är Kalmar FF. I andra halvlek punkterar Örgryte matchen med tre snabba mål, det blir helt tyst på Fredriksskans frånsett ett fåtal tillresta ÖIS-supportrars jubel. En kille framför mig i Liverpool-tröja verkar helt knäckt, själv känner jag mest för att lägga mig ner och sova i hundra år. Jag vägrar inse att ÖIS är ett bättre lag än KFF sju dagar i veckan, att de har Hemberg och ett gäng andra lirare som direkt skulle gå in i KFF:s startelva på bänken, att Kalmar FF har gjort så ofantligt mycket fler säsonger i Division 1 än i Allsvenskan, att Erik Hamrén antagligen är en bättre tränare än vad Conny Karlsson är, samt att gud inte existerar. Det finns ingen rättvisa, även om rättvisan antagligen är väldigt påtaglig just här och just nu. Örgryte är bättre än oss, men det skiter vi i!

Vi formerar styrkorna igen, knyter nävarna i byxfickorna och tar fram det sista av vår gemensamma röstkapacitet. De sista tjugo minuterna är en enda lång och ihållande hyllningssång till KFF. Jag är varm inombords, trots förlusten. Återigen blir jag påmind om varför min far började hålla på Kalmar FF som liten knodd på 50-talet. Vi är ju trots allt världens bästa lag. Egentligen.

Tack alla för det bästa vokala hemmastödet på Fredriksskans på flera säsonger!

0 kommentarer