Reflektioner från tevesoffan
"På högerkanten noterade vi att Vesa Vasara gjorde sin klart bästa insats för säsongen. Vesa vågade idag utmana betydligt mer än tidigare - och kom också runt på sin kant vid ett flertal tillfällen."
Desvärre fick dagens hemmafight beskådas ute i Skarpnäck hos Lövet istället för på Fredriksskans. PPV heter helhetskonceptet som i varje fall skänker en aning fotbollsglädje för oss exilboende Kalmar FF-supportrar. Förutom undertecknad och värden själv sjönk mellanbroder Evenäs och Jarko med flickvän ner i tevesoffan runt 17:00. Egentligen är det ingen större skillnad mot "the real thing" när man ser på fotboll med dessa killar. Evenäs barytonstämma blir lika tydlig i ett vardagsrum utanför vår kungliga huvudstad som på ståplatsläktaren på Fredriksskans. - Kapa honom!, ständigt och återkommande när en motståndaranfallare är på väg igenom. Lövet med sina vanliga understatements, i dag toppat av kommentaren F-n, just nu är det inte särskilt kul att hålla på Kalmar FF. Nej, det är sannerligen ingen höjdare att vara rödvit i dessa tider, det var alla rörande överens om.
Matchbilden var inledningsvis inte helt olik tidigare matchers dito under säsongen. Ett smånätt spelande KFF gick på offensiven från start men hade ingen skärpa i avsluten. Motståndarlaget, i dag Helsingborg, fick inte igång sitt eget spel och optimismen började närvara runt soffbordet. Kunde den här matchen vara vändningen?
Naturligtvis inte. En kvart in i matchen spelade sig Helsingborg in i KFF:s straffområde, bollen gick förbi en sent reagerande Wastå för att sedan placeras in i nät av den förre Nybrosonen Christoffer Andersson. 0-1 och vardagsrummets soff-supportrar skrek besinningslöst efter offside. Okej om det inte var det, men enögdheten är stor och känslan för objektivitet reducerad till noll när man håller på ett lag. Som bekant.
På högerkanten noterade vi att Vesa Vasara gjorde sin klart bästa insats för säsongen. Vesa vågade idag utmana betydligt mer än tidigare - och kom också runt på sin kant vid ett flertal tillfällen. Ett par kvalitetsinlägg, varav det sista till en halvren Lasse Johansson (nick som målvakten kunde parera till hörna), kunde läggas på finnens pluskonto efter den första halvleken.
På ComHem:s sändningar från KFF-matcher huserar den gamle hjälten Billy Lansdowne. Vi som växte upp med Billys soloraider på PK:s nickskarvar vill gärna vårda det minnet av honom, inte se honom i den gnällroll han har bredvid Geigert på PPV:s annars utmärkta sändningar. Lansdowne kan KFF, men behöver inte göra allt för att dölja att han håller på laget. Objektivitet duger fint, och vi KFF-anhängare som ser sändningarna ibland behöver inte sänkas ännu djupare av hans tröttsamt negativa kommentarer.
Andra halvlek och soffan undrade om Janne Banan drog igång någon av sina Alysson-ramsor från klacken. Brassen syntes värma vid ett par tillfällen och kom sedermera in i matchen. Eftersom Alyssons lön är prestationsbaserad började genast vilda spekulationer ljuda om kontraktets utseende. Baseras det på antal rätt slagna passningar? Eller ett visst antal sprungna djupledslöpningar? Säga vad man vill om Alysson Marendaz Marins, men några mål har han ju knappt hängt in sedan han anlände, ungefär så ljöd resonemanget. Men Riosonen satte oss nästan omgående på plats, då han i den 80:e minuten skarvade in 1-1. Ett miniras uppstod i soffan då sällskapet hoppade omkring som små barn, trivsamt ackompanjerade av tevebilderna som visade glädjescenerna från Sektion E. Så oerhört skönt, även om vi hade behövt tre poäng idag.
Resterande tid av andra halvlek avlöpte som den hade börjat och fortsatt. En sämre halvlek med KFF-ögon sett - och en matchbild som Helsingborg såg ut att ha full koll på. Lyckligtvis lyckades KFF alltså trotsa lagen om saker och tings jävlighet för en gångs skull, tack vare kelgrisen Alyssons målgivande initiativ, och tack vare en bra kollektiv inställning.
Förhoppningsvis kan resultatet ge Connys manskap en viss arbetsro inför den abnormt svåra hemmamatchen mot Malmö FF nästkommande söndag.
