Leicester - Sunderland4 - 2
Efterlängtad och rättvis poäng
Med 24 minuter kvar att spela klev Christer Persson av planen. Alysson, clown och frälsare i ett, ersatte och gjorde det hysteriskt viktiga 1-1-målet. Kampen för överlevnad fortsätter.
Matchen kunde inte ha haft en bättre inramning. Det största och snyggaste tifoarrangemanget i Kalmar FF:s historia spetsades med 400 röststarka skåningar (årets bästa bortafans). Hur sedan farbröderna i vändkorsen kunde få publiksiffran till 5902 är, och lär så förbli, en gåta...
Kalmar FF började den viktiga hemmamatchen mot HIF likt man börjat de flesta av årets matcher på Fredriksskans. Full fart framåt och målchans nästan omgående.
Daniel Mobaeck bröt in från högerkanten, tog sig trots viss möda förbi sin försvarare och sköt ett skott som passerade Fredrik Larsson i gästernas mål. Värre var att bollen rullade längs med mållinjen och ut via den bortre stolpen. Otur, som vid så oräkneligt många tillfällen den här säsongen.
Connys grabbar fortsatte att kontrollera matchen även om Helsingborg då och då kom i farliga framstötar. Farligt i överkant blev det när domaren släppte en (möjligen två) offsidestående HIF-spelare fria. Situationen utnyttjades av Mattias Lindström vars inlägg slogs i mål av Christoffer Andersson. Kalldusch.
Den första halvleken fortsatte likt den inletts. Kalmar FF skapade chanser och att man inte lyckades utnyttja någon av dem är bara för sorgligt.
Vesa Vasara nickade Håkan Lindqvists precisa inlägg utanför. Dennis Nilsson gjorde likadant när Vesa stod för inlägget och Mobaeck missade när Larsson i HIF-målet släppte retur.
Helsingborg saknade förvisso inte chanser de heller. Alvaro Santos kom fri mot Petter Wastå som räddade, men släppte retur och framrusande HIF:are missade öppet mål två gånger om.
Vilka direktiv Conny gav spelarna under vilan vet jag inte. Att det däremot inte var ord som gjorde gott vet jag. Efter paus tilläts Helsingborg ta över matchen och rulla boll som de ville. Mittfältstrion - Rydström, Persson och Johansson - tvingades jaga non-stop och när de röda väl fick tag i bollen slogs allt som oftast långbollar utan adress.
Det dröjde 20 minuter in i den andra halvleken innan KFF åter lyckats ta kommandot om händelserna. Alyssons och Anton Holmbergs inhopp gav mer fart framåt och mittfältet fick mer att säga till om.
När matchuret förkunnade att det återstod tio minuter kom äntligen kvitteringen. En kvittering viktig för både bottenstrid och självförtroende. Alysson, som fram tills dess mest viftat med armarna, satte pannan till Lasse Johanssons frispark och både han själv och Fredriksskans exploderade när bollen passerade mållinjen...
Trots att vi, sett över hela matchen, gjort oss förtjänta av tre poäng känns det ändå ganska bra med oavgjort. Förlustsviten är bruten! Bring on MFF!