Rapport: AIK borta
"Efter ett tag blir det nästan lite Power-play varning på matchbilden, KFF krymper ihop långt ner i banan samtidigt som Gnaget får större rörlighet. KFF sticker dock upp i ett par bra lägen innan Svante Samuelsson sänker sin gamla klubb genom att nicka fram Stefan Ishizaki."
AIK borta och ingen i mitt sällskap tror på seger. Ingen utom Evenäs som tror på 2-1 till KFF. Med sedvanligt engagemang förklarar han att Jocke Lantz kommer att avgöra tillställningen, troligen efter att ha nickat in bollen med nacken. Vi minns Bollspelaren 2000 med ett visst välbehag, mitt i all oro och uppgivenhet. Jag kan avgjort säga att det är den största upplevelsen jag har varit med om under mina drygt 20 år som Kalmar FF-supporter - och egentligen säger väl det allt. Matchen handlade om nytt kontrakt i Division 1, med överhängande ekonomiska problem för föreningen vid en degradering. Matchen var så oerhört viktig, och vi vände ett 0-2 underläge till seger under matchens sista 20 minuter. Himlen öppnade sig en aning och den som avgjorde till KFF:s fördel var just Jocke Lantz.
Men det här är inte år 2000. Vi ligger sist i Allsvenskan med ett lag som inte kan göra mål, antagligen handlar det om psykologiska faktorer. Det måste det göra, eftersom en pojklagsspelare hade kunnat sätta många av de chanser vi har haft den här säsongen. Evenäs toppar sitt resonemang genom att spilla ut en öl på Hebbe, det känns signifikativt för den här säsongen. Jag ser minibussar som far omkring i Division 1 innan vi reser på oss för att åka ut till Nationalarenan.
Inledningsvis ser det ut ungefär som tidigare under säsongen. Kalmar FF håller uppe spelet bra, samtidigt som motståndarlaget inte kommer upp på några högre nivåer. Jag känner mig illa till mods när jag ser hur otroligt bra Bagarn Rosengren är i backlinjen, den killen lämnar oss garanterat vid en degradering. Och självklart ska han göra det, han är ju alldeles för bra för att lira i Superettan. Andreas Andersson är på väg igenom, Bagarn är där med en undanrensning. Stefan Ishizaki löper i djupled på en boll in mot KFF:s straffområde, ett långt ben är i vägen.
Bagarn Rosengren verkar dessutom ha vissa andra kvaliteter på planen utöver det spelmässiga. Han är lugn och auktoritär - helt enkelt den typen av spelare som Kalmar FF skulle cementera i mittförsvaret om man kunde. Men det kan man inte, om vi åker ur. Bagarn har sitt hjärta någon annanstans och drivs inte av kärlek till föreningen som spelare som Linkan och Henrik Rydström gör. Bagarn är i KFF för att göra ett jobb, och han gör det med en bravur som sällan skådats i den rödvita dressen.
Gnaget är något bättre än KFF i den första halvleken, och när Daniel Tjärnström får på en bra träff från halvdistans hörs ångestguturala läten från vårt sällskap. Bollen tar i insidan av stolpen, efter att ha touchat Bagarn Rosengren. Jeppe, Ihse, Hebbe, Hasse P, Erik, Evenäs, Jimmy, Lövet, jag själv - det är alltid kul(?) att må förjävligt ihop med andra. Och jajemen, i den 33:e minuten dras rullgardinen ner. Igen.
En tämligen oattackerad Daniel Hoch får driva med bollen mot KFF:s straffområde, jag hör någon skrika "Men gå på då för helvete!", innan AIK-spelaren drämmer till bollen som snyggt seglar in i Wastås bortre hörn. Råsunda exploderar och den där känslan av att allt är emot oss omsluter mig.
Men bara ett par minuter senare får KFF en hörna. En för dagen pigg Vesa Vasara slår in bollen mot Lasse Johansson som stöter mot mål. Returen lägger Linkan upp i nättaket och vi skriker ut vår totala lycka. Hasse Palmqvist hoppar omkring bakom mig med glansiga ögon:
- Vi gjorde mål! Vi gjorde mål!
Det är märkligt hur drastiskt man kan sänka sina krav. Ett mål känns som en seger, om än bara för ett par minuter. Linkan ångar beslutsamt upp mot mittcirkeln, jag ser hur han försöker mana på sina lagkamrater. Vi är med i matchen, Gnaget har ett 54-procentigt spelövertag enligt Speakern i paus - men vi är med i matchen.
Efter en kall en och lite galghumoristiskt snack om hur kul(?) det ska bli att hyra minibussar till Västerås nästa säsong börjar andra halvlek. Tyvärr börjar AIK spela betydligt bättre, man får press på KFF som tappar positionerna. Efter ett tag blir det nästan lite Power-play varning på matchbilden, KFF krymper ihop långt ner i banan samtidigt som Gnaget får större rörlighet. KFF sticker dock upp i ett par bra lägen innan Svante Samuelsson sänker sin gamla klubb genom att nicka fram Stefan Ishizaki. Det blir givetvis mål och efter det reser sig inte Kalmar FF.
Stockholmsnattens kalla vindar är talande. Vi är på väg hem, men vi är också på väg ur Allsvenskan.
