Visioner om ett kval mot arvfienden
Don´t look back in anger, som Oasis sjunger. Det kan ändå bli en fantastisk avslutning på säsongen.
Jag vet inte vad ni andra har sysslat med den senaste tiden - själv har jag försökt identifera mig med tabellplaceringen. Kalmar FF sist på 18 poäng trots ett spel som känns allsvenskt, det har känts otroligt tungt mellan varven. Under säsongen har harmonin också urholkats bland föreningens supportrar. Efter matchen mot Bajen på Söderstadion,där Conny Karlsson och en frustrerad KFF-anhängare skapade rubriker i riksmedia, undrade i varje fall jag vad f-n jag höll på med. Men nu är det inte läge att dra ner persiennen och bli alltför negativ!
Kvarterslaget Östers IF från Växjö har börjat hacka ordentligt i toppen av Superettan samtidigt som Kalmar FF har lyckats med bedriften att inte förlora två matcher på raken. Det som tidigare sett ut som ett solklart tronskifte inom Smålandsfotbollen är inte längre lika självklart. KFF har 5 pinnar upp till kvalplats i dagens läge - och med lite hjälp från högre ort kan det som många av oss drömmer om just nu bli verklighet:
Ett kval mot Öster - vår ärkerival.
En sådan tillställning skulle sannolikt innebära det största prestigemötet i Kalmar FF:s 92-åriga historia. En sådan tillställning skulle det snackas om under resten av våra liv: De där fighterna där Paldan gjorde självmål, Ernstsson byttes ut på grund av oduglighet, Lasse J bröt trenden och Daniel Mobaeck gjorde sitt första hat-trick i den rödvita tröjan. Bortamötet i Växjö där Zingo och de andra grabbarna i East Front en gång för alla fick erkänna sin publika underlägsenhet. Hemmamötet där supporterklubben ordnade tillstånd för ett gigantiskt bengaltifo runt hela Fredriksskans A-plan. De bägge matcherna som, efter hård kamp på planen, innebar fortsatt existens i Allsvenskan för Kalmar FF - medan Öster fick fortsätta harva i Superettan, där de till slut resignerade - insåg sin status som "genuint" kvarterslag och sedemera tvångsförlyttades till Division 2. Kort sagt: En vacker dröm som blev verklighet.
Håller man på Kalmar FF är belöningen sällan stor. När en djurgårdsbekant ringde från Parken i Köpenhamn förra veckan och skrek att han var omgärdad av 4000 andra djurgårdare insåg jag att vår enda chans till en liknande publikfest är att möta just Östers IF. Vi kommer aldrig ut i Europa, särskilt inte med en styrelse som inte vill satsa ordentligt. Vi kan ha klena bortaföljen i många matcher, uppblandade med, i sammanhanget, riktigt hyfsade diton - exempelvis Bajen borta (217), DIF borta (178) eller Landskrona borta (241). Men de enda gångerna då vi har stora bortaföljen är då vi möter Östers IF. Vi såg det säsongerna 00 och 01 i Superettan. Vi såg det och vi gillade det. Kanske frågade vi också oss själva varför det inte alltid är så. Svaret ligger naturligtvis på flera plan: Dels attraherar närliggande matcher "marginalsupportrar", dels följer alla med när det vankas matcher mot Öster - eftersom föreningen är så pass illa omtyckt i KFF-kretsar. Alla vill se KFF förnedra Öster, göra slut på dem, vinna med bred marginal. Matcher mot Öster är som alla andra derbyn, de innefattar regional rivalitet, väcker gamla stamkänslor till liv och består mer av svart-och vittkänslor än några andra matcher. Möjligheten att få trycka tillbaka arvfienden samtidigt som man glädjs med det egna laget.
Den möjligheten finns alltså snart, med lite tur. Skillnaden är bara att ett sådant derby mot Öster - i ett allsvenskt kval - skulle innebära en förstärkning av alla de känslor som normalt finns med i bilden när KFF möter denna klubb. Seger skulle innebära ett otroligt välbefinnande, förlust finns inte ens på kartan.
Kalmar FF mot Östers IF i ett allsvenskt kval, vi mot dom. Låt det bli så.
