Om jojo-åkande och framtida strategier
Framtiden för Kalmar FF ligger inte bara hos hos föreningen eller hos dess supportrar. Kalmar kommun måste ta sitt ansvar inför 2003.
Aftonbladets nya sportmagasin "S" kom nerdimpandes på hallgolvet för ett par dagar sedan. Efter lite ströbläddrande hittar jag en ytterst intressant artikel: Den handlar om de så kallade "jojo-lagen", alltså om de lag som har för vana att åka upp och ner i divisionerna - ungefär som en jojo. Fokus i artikeln ligger på Bajen och GAIS, men det är i en liten kolumn till höger om huvudtexten jag hittar det intressanta. Kalmar FF toppar "Jojosvenskan" sedan 1982. Kalmar FF är det största "jojo-laget" i Sverige, i varje fall om man utgår från 1982 och framåt.
KFF leder "Jojosvenskan" före DIF och nämnda GAIS. I tur och ordning följer sedan Häcken, Hammarby, Landskrona, Frölunda, Degerfors, GIF Sundsvall och Öster. Att andra supportrar har liknande tankegångar om sina lag som vi har om vårt blir ganska tydligt i reportaget om Hammarby och GAIS:
"Man är en idiot som betalar en massa pengar för att bara få frustration tillbaka".
Eller:
"Jag trodde vi skulle etablera oss i år. Vi måste etablera oss någon gång".
Eller varför inte:
"Det finns inget charmigt med att förlora".
De där orden har jag själv uttalat eller hört andra KFF-supportrar uttala ungefär hur många gånger som helst. Nu kommer de från andra lags supportrar, men orden hade som sagt lika gärna kunnat komma från oss.
Det finns naturligtvis ingen charm med att förlora. Samtidigt kan man undra om KFF hade haft över 6000 i snitt på hemmamatcherna i år - trots ständigt placering i botten - om vår historia inte placerat oss som Sveriges största jojo-lag. Kalmar är en liten stad, kommunen gör inte ett skit för att locka folk till Fredriksskans, Kalmar FF har aldrig vunnit SM-guld. Sanningen är, även om vi inte gillar att åka i den där hissen, att vår publikmässiga utveckling har tjänat på åkandet mellan divisionerna. De senaste sju åren har varit extrema, sedan 1982 har vi till och med gjort ett par rundor i Division 2. Samtidigt ser vi hur säsongsbiljettsförsäljningen bara ökat, supporterklubbens medlemsantal ökat med flera hundra procent sedan starten 1992, och hur intresset för Kalmar FF expanderat även utanför stadens gränser. Ett hundratal aktiva anhängare finns i Stockholmsområdet, och ungefär samma siffra gäller för Skåne.
Läget inför 2003 ser ljust ut i många avseenden. Som tidigare redovisats kommer Kalmar FF ha ett eget kapital på runt 7 Mkr att röra sig med när den här säsongen summeras. En nygammal tränare (Nanne Bergstrand) har kontrakterats på minst fyra år, stommen i laget ser ut att stanna. Tillkommer gör ett par tyngre nyförvärv, exempelvis på forwardsidan. Kalmar FF satsar nu allt på att klättra ner ett par pinnhål på den där "Jojoslistan". Satsningen skall göra Kalmar FF till ett etablerat allsvenskt lag från och med 2004. Jag tror att man kommer att lyckas.
Men fortfarande står KFF inför ett stort problem: Kalmar kommuns totala ovilja till en (seriös) upprustning av Fredriksskans. Kommunen, som ännu inte förstått vilket varumärke som är Kalmarregionens största, äger Fredriksskans. Det är alltså helt upp till kommunen själva hur man vill agera i frågan om Fredriksskans - och i förlängningen Kalmar FF:s - framtid. Jojo-åkandet har till stor del bidragit till vår publika expansion, däremot finns det alltid ett tak för allting!
Kalmar FF kommer att gå in i 2003 som en stärkt förening med god ekonomi. Den publika ryggraden stannar kvar, med en avvaktande potential i form av de som gillar fotboll när resultaten kommer. Och under nästa år skall resultaten komma, med kontinuitet. Därför att:
Kalmar FF satsar.
Publiken satsar.
Men satsar kommunen?
