Rapport från en lyckad tillställning
Till tonerna av ”Roll With It” med Oasis drog Röda Sidorna Cup 2002 igång. En turnering som blev en smärre succé.
FF Boys Sthlm låg inte på latsidan inför turneringen. Som vanligt visade dessa gentlemän god smak, den här gången genom att fira juldagen på en abonnerad restaurang i centrala Kalmar. Kvällen fortsatte sedan på Palace, där en del av fotbollsartisterna tyvärr gick ut lite väl hårt: En man i 26 års-åldern försvann från stället och vaknade sedermera upp i ett badkar(!) med en förmodad korsbandsskada. Ytterligare ett namn på skadelistan – och nervositeten var påtaglig i Stockholmslägret när man anlände till Sporthallsområdets D-hall: Utan lagets playmaker – och med ytterligare ett par skador i bagaget – kändes plötsligt RSC 02 som en nästan övermänsklig uppgift.
Inne i sporthallen var det i stort sett fullt på läktaren när den första matchen drog igång. Ungtupparna i South Crew tog sig an Uppsala-konstellationen Röda Faran i en ganska välspelad match. På läktaren förekom spridda psykningar mellan Calmares Finest och FF Boys Sthlm, som skulle upp mot varandra i match 2. Inför turneringen hade CF orerat på diverse gästböcker om sin förträfflighet på fotbollsplanen, och det var inte utan en viss nervositet som FF Boys Sthlm radade upp sitt manskap för match. Redan inledningsvis visade dock grabbarna var skåpet skulle stå: 1-0 kom relativt omgående, och lite senare kom så det förlösande 2-0 målet: David Ihse släppte en väl avvägd pass ut mot Jörgen Dahl på kanten, denne 2-metersman forcerade sedan längs sidlinjen – innan han med ett precist inlägg nådde undertecknad i straffområdet. Erik Danielsson i CF-målet hann inte ens reagera. Med ett distinkt skott satte jag punkt på diskussionen om vilka som kan lira boll av oss! Till publikens glädje visade sedan FF Boys Sthlm hur man bäst behåller en ledning. Med stor kyla – och ett inte helt litet mått av taktiskt kunnande – låste man Calmares Finest i deras uppspelsfaser. När domaren blåste av matchen var CF ett slaget gäng – medan FF Boys Sthlm gratulerade varandra, omgivna av glädjerusiga supportrar.
Gruppspelet innebar rätt hårt spel, men domarna lyckades stävja de värsta illdåden. I sekretariatet höll vi ögonen på De hänsynslösa, som gick ut stenhårt och verkligen gjorde skäl för sitt namn. Även Vi stabila gick mycket på fysik, kanske inte helt konstigt då man har ett par grabbar över 120 kg-strecket i sitt lag. Redan inledningsvis kunde man dock se att Röda faran inte var att leka med på det spelmässiga planet. Deras manskap verkade hitta varandra utan någon större kommunikation, och bollen tycktes rulla som på ett snöre mellan lagdelarna. En klar förhandsfavorit till turneringssegern redan i det här skedet!
FF Boys Sthlm fortsatte sin färd mot odödligheten genom att krossa Gubblaget FC med 2-1 i sin andra gruppspelsmatch. Här hade Akinder (som tog tveksamt defensivt ansvar i samtliga matcher) skrapat ihop ett riktigt hyfsat gäng oldtimers, som dock inte kunde stå emot FF Boys Sthlm:s vindsnabba kontringar. Det var också i den här matchen som undertecknad försökte sig på en slags kroppsfint som slutade med att jag ramlade på bollen och drog upp en gammal knäskada. Under hånfulla tillrop från valda delar av publiken blev jag utsläpad(!) från planen av mina lagkamrater. Samtidigt fortsatte Calmares Finest gå kräftgång i tabellen genom att förlora samtliga sina gruppspelsmatcher. Röda faran fortsatte att förnedra sitt motstånd, medan De hänsynslösa började få till ett riktigt hyfsat spel. Övriga lag gjorde tveksamma prestationer, jag tänker framförallt på Vi stabila som förlorade nästan lika mycket som Calmares Finest. I sista gruppspelsmatchen gjorde FF Boys Sthlm processen kort också med Getingen Ultras, siffrorna skrevs till slut till imponerande 2-1. Här fick undertecknad, i ett desperat försök att höja min egen insats efter föregående fadäs, in en riktigt fin hockeytackling på Sebastian Franzén. I det här läget skreks det på kortvisning av varierande valörer från vissa i publiken, men då glömde man bort att jag faktiskt satt i tävlingsledningen och därmed inte kunde varnas eller utvisas!
Tyvärr genererade FF Boys Sthlm:s uppoffrande spel vissa skador. David Ihse bröt fotleden och fick uppsöka akuten, något som gjorde att man tappade spets till semifinalen mot De hänsynslösa. Utöver Ihse juniors frånfälle hade laget också problem med småskavanker på nästan varje spelare – varför lagets insats i själva matchen framstår som ännu mer heroisk såhär i efterhand. Tack vare en kollektiv arbetsinsats lyckades man nå 1-1 vid full tid och straffar var ett faktum. Desvärre slog Johan Arnesson sin straff i ribban och FF Boys Sthlm var ute ur turnerningen.
I den andra semifinalen formerade Akinder sitt manskap i Gubblaget FC mot förhandsfavoriterna Röda faran. Det var egentligen inget snack om saken – och Gubblaget gick på knäna när domaren (kanske av barmhärtighetsskäl) blåste av matchen. Sekretariatet upptäckte till sin stora glädje att vi nog skulle kunna pressa in Jumbofinalen ändå – och därmed kunna utse turneringens sämsta lag. Calmares Finest ställdes mot Vi stabila – och naturligtvis är ingen supporterturnering fullständig utan naturfenomenet Jan Banan. Det hade ryktats om att han skulle ingå i Vi stabila, men när turneringen väl kom igång fanns Janne Banan på läktaren i stället för på planen. Men under Jumbofinalen glider han så in på arenan, iförd ett par italienska lågskor. Det första, och enda, som händer är att Jan Banan hänger sig fast på sin motspelare och vägrar släppa taget. Naturligtvis orsakar han diverse anfall hos valda delar av publiken, speciellt hos oss som växte upp med honom men som ändå alltid överaskas av hans bisarra påhitt. Kul också i den här matchen när Claes i CF springer in i 150 kilo, det måste ha gjort ont. Calmares Finest tog sista prestigetåget och vann ganska enkelt med 3-0. Värt att notera är också att ett par CF-spelare slet av sig matchtröjan och visade t-shirts med budskap som "Marco Hebert kom tillbaka!" och "Alysson, du är solen i mitt liv".
Finalen var mer eller mindre en uppvisning i fotbollskonst av Röda Faran. Med 5-2 slog man tillbaka De Hänsynslösa och erhöll därmed en flaska bubbelvatten samt en Kalmar FF-flagga (skänkt av Ola Ragnarsson, KFF) av tävlingsledningen. Man erhöll också äran som vinnare i Röda Sidorna Cup 2002, något som verkade driva vissa av vinnarna till diverse känsloyttringar. Under trevliga former avtackades också domarna med varsin blomsterkvast.
Naturligtvis hölls det hov senare på kvällen, närmare bestämt på Molly Malones – där ett större sällskap av Kalmar FF:s mest hängivna supportar umgicks under förbrödrande former. Diverse sågningar av Östers IF från Växjö var vanligt förekommande, i övrigt gick kvällen i vänskapens och glädjens tecken.
Röda Sidorna vill passa på att tacka….
Julle och Kosken (för domarinsatsen), Cissi och Stina (för sekretariatshjälpen), alla spelare i lagen samt all publik. Vi hade en kanondag igår och vi kommer att göra Röda Sidorna Cup till en årlig tradition. Vi har också noterat era synpunkter på förbättringar och kommer att försöka göra nästa upplaga ännu bättre.
Tack!
