Replik på "Äpplen & päron"
Röda Sidorna möter Magnus Olanders inlägg.
Ibland tror vi fortfarande att det bara är våra vänner från Fredriksskans ståplatssektion som läser Röda Sidorna, men glädjande nog får vi snart börja revidera den uppfattningen: Min krönika "Uppmärksamhet kräver intresse" florerar som bäst på ett antal damfotbollshemsidor, och på en av dem har till och med en opinionsundersökning(!) dragit igång. "Har Jonas Appert rätt eller fel?"
Personligen har jag ingen aning om huruvida jag har rätt eller fel, kanske beror det på min något relativistiska läggning - jag tror inte på några större sanningar. Men jag står upp för min åsikt och ska försöka besvara Magnus Olanders utmärkta inlägg efter bästa förmåga, väl medveten om damfotbollsförespråkarnas starka representation bland Röda Sidornas läsare.
Inte helt oväntat görs en koppling till sexism i Magnus Olanders krönika. Kritiserar man svensk damfotboll och ifrågasätter den mediala hype som fenomenet begåvats med under senare år, måste det ju rimligtvis innebära att ens resonemang är "gammeldags" och "förlegat". Jag är av åsikten att man ska vara lite försiktig med begreppen man använder. Sexism är definitivt inte att ifrågasätta om intresse står i paritet med uppmärksamhet, bara för att kärnfrågan är damfotboll. Vidare bör Olander fundera på vad som egentligen skrivs i krönikan "Uppmärksamhet kräver intresse". Jag skriver inte att man "måste jämföra äpplen och päron", vad som däremot anförs av Jan Majlard (och som jag till fullo instämmer i) är:
"Ett grundläggande problem med dagens damfotboll är att tjejerna inte vill bli jämförda med killar, men ändå önskar sig liknande uppmärksamhet och förtjänst som förlänas utövarna av motsatt kön.".
Denna uppfattning är naturligtvis inte alls politiskt korrekt, emellertid konstaterar Olander själv att ovanstående syn inte alls är ovanligt inom damfotbollen:
"//Däremot kan jag hålla med om att förhållandet prestation-motprestation gäller. Där har många, särskilt då av spelarna själva, en konstig syn. Man vill bli jämförd med herrar ibland och ibland inte och då är det ju svårt att bli tagen på allvar.//"
Som Magnus Olander vidare pekar på, har damfotbollen starkt begränsade ekonomiska resurser i förhållande till herrfotbollen. Därför har, vad jag förstår av Olanders debattinlägg, Svenska Fotbollsförbundet tillsatt projektet "Damprojektilen", i syfte att öka damfotbollens status på olika områden. Behöver jag ens nämna att jag inte har något som helst emot detta initiativ? Kan damfotbollen fungera samhällsbevarande utifrån ett socialiseringsperspektiv är det i så fall utmärkt. Och där spelar personer som Magnus Olander själv en viktig roll, sannolikt arbetandes på ideell basis för att befrämja damfotbollen i egenskap av tränare. Det imponerar på mig. Vad jag ifrågasatte var om intresset för svensk damfotboll motsvarar uppmärksamheten på det mediala planet.
Olander undrar om jag kollar på damtennis för att spelarna har utmanande kläder. Jag vet om jag vågar svara "JA" på den frågan utan att bli utmålad som en sexist med "gammeldags" och "förlegade" värderingar. Om man är sexist bara för att man tycker att Anna Kournikova är en snygg tjej är nog halva Eurosports tittarskara sexister. Jag skulle också kunna svara "NEJ" på den frågan eftersom jag spelat tennis aktivt i ca tio år, och därför har ett visst intresse för sporten. Min bedömning är fortfarande att damtennisen har haft en brantare utvecklingskurva, även om en sådan jämförelse verkligen är att bolla med äpplen och päron - och som därför är en jämförelse som inte låter sig göras.
Notera även att jag inte saluför några sanningar, utan högst subjektiva åsikter. Röda Sidorna som fenomen bedriver inga säljkampanjer för olika typer av "sanningar", vi är fotbollssupportrar som säkert har en och en annan fördom instoppad mellan öronen. Däremot förordar i alla fall jag lite sans och balans i debatten, att ha noll och inget intresse för damfotboll bör vara en lika legitim hållning som att ha noll och inget intresse för herrfotboll.
Man är ingen sexist bara för att man ifrågasätter de förhållanden vi ovan diskuterar. "De gustibus non est disputandum", för att citera gästboksskribenten Röd Og Hvid: Om smak ska man (egentligen) inte diskutera.
