Blytung förlust på Vångavallen
Även returmötet mellan Kalmar FF och Trelleborg fick mycket dramatiska slutminuter, den här gången innehållande snabba vändningar och en sanslös utvisningsrepris. Även på Vångavallen slutade händelserna i hemmaseger, efter att Kalmar gjort en riktig skitmatch.
Henrik Rydström fick nöja sig med en enda match som startande mittback, för på Vångavallen bildade istället Stefan Larsson mittförsvar ihop med Tobias Carlsson. Rydström återfanns istället på sin vanliga position som balansspelare på mittfältet, med Kristoffer Fagerkrantz och Erik Israelsson närmast framför sig. Daniel Sobralense testades centralt på topp och flankerades där av Tobias Eriksson och Daniel Mendes.
Trelleborg skapade omgående en ypperlig chans till ledningsmål då Marcus Pode fick fritt skottläge från bara några meters håll men hans avslut lyckades träffa såväl en Kalmarförsvarare som den egna lagkamraten Fredrik Jensen och bollen letade sig inte förbi den röda mållinjen. En situation som kändes ganska symptomatisk för Trelleborg i läget man är just nu, särskilt i kombination med det faktum att Kalmar tog ledningen ett par minuter senare. Mattias Johansson kom farande från sin högerbacksplats, fick bollen av Sobralense och satte full fart förbi hemmalagets försvarare och in i straffområdet. Väl där räddade Viktor Noring avslutet men returen gick rakt ut till Erik Israelsson som enkelt stötte in 0-1.
Men det var ändå hemmalaget som dominerade första halvlek. Helt och hållet. Dock uteblev de farliga målchanserna, kraftig dominans och en hel del bra skottlägen till trots så hade man förtvivlat svårt att skapa riktigt farliga möjligheter. Vad gäller KFF så hände ingenting framåt efter målet och att man hade ledning med sig in i pausvilan var smått förunderligt.
Efter en såpass undermålig halvlek så förväntar man sig en uppryckning efter paus, allt som oftast brukar det faktiskt fungera så. Men den här matchen var ett enda stort undantag. Trelleborg fortsatte springa kopiöst och föra matchen helt och fullt, Kalmarspelarna å sin sida kändes fortsatt lika obegripligt loja. Ricardo Santos kom in som central anfallare och var visserligen aktivare i sitt presspel än vad Sobralense varit i första halvlek men det höga presspelet som KFF varit så framgångsrika med tidigare i år fungerade endast i kortare sekvenser. Emin Nouri var förresten den som klev av i paus och Nannes favorithjälpgumma Tobias Eriksson fick bli vänsterback. Tio minuter in i andra halvlek skulle också den ytterst rättvisa kvitteringen falla. Joakim Nilsson lyckades vända bort Rydström och sköt, Wastå fick skottet på sig men tvingades kapitulera på Marcus Podes kraftfulla volleyretur.
Framåt minut 70 i matchen tog Kalmar för första gången lite tag i händelserna och i alla fall för en stund undveks det annars kompakta Trelleborgstrycket. Det var främst Daniel Mendes som tig lite initiativ och KFF lyckades faktiskt också åstadkomma lite framåt också. Abiola Dauda ersatte den anonyma, sedan länge småbuttre Sobralense och blev - tro det eller ej - en liten injektion. Det var dock Ricardo Santos som slarvade bort de finaste möjligheterna, först visade han urusel bollkontroll vid ett gyllene kontringsläge så TFF:s eminente vänsterback Erdin Demir kunde bryta. Sedan fick han ett drömläge i straffområdet men av någon anledning (troligen blev han tveksam med anledning av den nyss nämnda missen en minut tidigare) valde han en extra vändning och därmed försvann hela målchansen.
Sedan inträffade händelserna som avgjorde matchen. Abiola Dauda gjorde ett härligt ryck med 2008-vibbar men rycktes i armen av Ibrahim Koroma utan åtgärd från domaren. Minuten senare tycktes en långboll vara inom full kontroll för Stefan Larsson men hans tilltänkta hemåtnick gick snarare rakt upp än hemåt, och Andreas Grahm kom emellan. Petter Wastå rusade ut och de båda kolliderade, med straff och utvisning som följd. Ett högst tveksamt domslut då reprisen visar att Wastå faktiskt petat undan bollen först, och makalöst olyckligt för KFF då Etrit Berisha ju råkade ut för precis samma sak förra veckan mot samma lag.
Zlatan Azinovic kastades in, nådde inte Kristian Haynes straff och KFF var i underläge. Allt såg mörkt ut, men från ingenstans vände lyckan igen. Zlatan Azinovic hann med att tappa en boll mellan benen (han hann upp den på mållinjen igen...) innan Kalmar FF plötsligt fick straffspark. Abiola Dauda revs onödigt ner av Ibrahim Koroma vid en inläggssituation och Henrik Rydström klev fram. 2-2. Men det var ju inte över där. På stopptid skickades en långboll ut till vänster där Mattias Johansson inte nådde att nicka bort bollen. Ett lågt inspel skickades snabbt in och tunge Fredrik Jensen stötte in bollen via Azinovics händer och i mål. Ridå ner.
Slutsatser
Vi blev alltså regelrätt utspelade av Trelleborg, nästjumbo i serien och till på köpet ett lag helt utan form. Ja, det nämndes ju redan i ingressen - Kalmar gjorde en väldigt dålig insats. Dålig kvalitet i passningsspelet, ingen energi, ingenting... Och ändå kunde vi mycket väl fått med oss en poäng. Men man får väl krasst anta att det hör pissmatcher till att släppa in ett skitmål på övertid när man mot all rättvisa och alla odds ser ut att få en mirakulös poäng med sig hem.
Förväntningarna på matchen mot HIF är ju sänkta i alla fall, och det gynnar ju i vanliga fall Kalmar FF. En vecka som den här lever vi på hoppet.
