Förlust i sista matchen på Fredriksskans
Kalmar FF föll i sin sista match någonsin på Fredriksskans då Häcken lyckades vända underläge till seger 3-1. Mathias Ranégie var i allra högsta grad inblandad i alla målen och blev stor segerorganisatör.
Kalmar FF gick 120 mycket tunga minuter i onsdagens cupsemifinal mot Hammarby och detta kombinerat med en del skadeproblem gjorde att en något alternativ elva matchades. Petter Wastå vaktade målet, av allt att döma för sista gången, 19-årige Ludvig Öhman gjorde allsvensk debut i mittförsvaret och såväl Johan Bertilsson som Douglas Vieira startade matchen - något som inte direkt hört till vanligheterna i höst.
Hemmalaget startade matchen mycket lovande och tog också ledningen redan i den sjätte spelminuten då Johan Bertilsson tog med sig bollen in i banan från vänster och mycket vackert placerade in sitt första allsvenska mål i närheten av bortre krysset. Just Bertilsson startade matchen mycket förtroendeingivande och visade kvalitet som offensiv spets på innermittfältet, men försvann tyvärr ur matchbilden ganska snabbt.
Kalmar fortsatte emellertid att föra spelet, och några minuter efter 1-0-målet orsakade ett frisparksinlägg oordning framför Häcken-målvakten Christoffer Källqvist, men denne fick Abiola Daudas närskott rakt på sig och lyckades reda ut situationen. Efter de inledande 15-20 minuterna tog sig Häcken in i matchen igen till viss del, men utan att riktigt hota Wastå i målet förrän då kvitteringen alltså föll. Paulus Arajuuri halkade ute vid sidlinjen och Mathias Ranégie kunde sno åt sig bollen för att sedan spela in den mot målområdet där Ludvig Öhman kastade sig fram för att bryta men istället styrde bollen i eget mål. Mycket snöpligt för debutanten, som dittills skött sig alldeles utmärkt.
Några minuters stiltje följde efter målet innan Kalmar tog tag i skeendet igen och etablerade tryck mot Häcken-målet under slutminuterna av första halvlek. Först stod Paulus för en - med mittbacksmått mätt - mycket imponerande prestation när han överstegsfintade en motståndare och skruvade in ett perfekt inlägg till Douglas som slängde sig fram och nickade med bakhuvudet - men Källquists räddning höll hög klass. Sedan var det Sobralense som fick se sitt skott från straffområdeslinjen träffa insidan av stolpen och sedan rulla parallellt med mållinjen och ut. Mycket närmare än så kommer man inte.
Den andra halvleken inleddes mycket händelsefattigt då Häcken backade ner väldigt lågt och låste Kalmars anfallsspel effektivt, vilket fick Nanne att byta anfallspar. Douglas och Dauda ersattes av de i vanliga fall ordinarie Ricardo Santos och Daniel Mendes och genast blev det fart på spelet. Daniel Sobralense kunde plötsligt slå sina passningar till spelare som förstod dem och som förstod varandra och nästan omgående serverades Santos ett fint läge i straffområdet, men denne sköt utanför. De nyinkomna brassarna var fulla av energi och oroade Häckenförsvaret ytterligare några gånger under deras första 10 minuter på plan.
Men, Häcken hade också en brasseinhoppare. Vinicius byttes in ungefär samtidigt som firma Santos/Mendes och det skulle bli han som tillsammans med Ranégie såg till att avgöra den här matchen. När hela Skansen förmodligen väntade på 2-1 så slog bortalagets högerback Johan Lind en snygg öppnande passning rakt igenom mittfältet till nämnde brasse, han tog sig väl lättvindigt in i straffområdet och frispelade Ranégie, som avslutade kliniskt - 1-2.
Luften gick nu ur hemmalaget rätt rejält och nio minuter efter ledningsmålet satte samme Ranégie spiken i kistan då Vinicius spelade in från höger och Ranégie mötte med högerfoten. Game over.
En märklig historia där det verkligen hängde ett 2-1-mål i luften för KFF när plötsligt Häcken ställde om för egentligen första gången på hela andra halvlek och snabbt punkterade hemmaspelarnas frenesi med ett mål. Häcken sköt tre skott på mål i hela matchen och gjorde tre mål, och då räddade ändå Wastå ett friläge på övertid - lös den ekvationen, den som kan! Kalmar föll helt enkelt, precis som i cupmatchen mot Bajen, på att man inte lyckas omsätta spelövertag i mål. Dessutom är man alltför givmilda i eget straffområde.
Nåväl, eftermiddagen handlade ju faktiskt i allra störst utsträckning om Fredriksskans. Avtackningen efteråt var fin, och den härliga inramningen (tack sektion E!!) under så gott som hela matchen gjorde att Fredriksskans ändå fick en värdig avslutning.
Mot nya tider!
