Heroisk seger i makalös cupsemifinal
Kalmar FF är i cupfinal. Cupsemifinalen på Gamla Ullevi mot IFK Göteborg blev en sanslöst spännande historia som levde till förlängningens allra sista spark, och som ett heroiskt KFF till slut gick vinnande ur.
Inför matchen var den stora snackisen Daniel Sobralense. Brassen som fortfarande tillhör Kalmar FF men som har signat för och presenterats i Blåvitt. Det har rått delade meningar om huruvida han borde spela eller inte, men när Nanne presenterade elvan så stod likväl Daniel Sobralense som högerytter:
Etrit Berisha - Emin Nouri, Tobias Carlsson, Markus Thorbjörnsson, Stefan Larsson - Tobias Eriksson, Henrik Rydström, Erik Israelsson - Daniel Sobralense (Måns Söderqvist 69), Ricardo Santos (Pedro Henrique 91), Johan Bertilsson (Kristoffer Fagerkrantz 74)
IFK Göteborg: Erik Dahlin - Erik Lund (Emil Salomonsson 83), Mikael Dyrestam, Hjalmar Jonsson, Logi Valgardsson - Joel Allansson, Philip Haglund (Andreas Drugge 69) - Stefan Selakovic (Robin Söder 69), Hannes Stiller, Elmar Bjarnason - Tobias Hysén
Första halvlek
Redan från start syntes skillnaden i Kalmarspelarnas inställning jämfört med senaste matchen i Södertälje. Att en cupfinal och europaspel låg i potten syntes klart tydligare hos bortaspelarna än hos deras motståndare. IFK hade dock en boll inne tidigt som dömdes bort för offside, men istället för ett tungt hemmamål var det Kalmar som tog ledningen i matchminut 12. Ett genomgående väl uppbyggt anfall ledde till ett lågt inspel från Johan Bertilsson som Erik Israelsson glidtacklade i nät.
Blåvitt låg sedan på hyfsat i offensiven och åstadkom ett antal hörnor men KFF försvarade sig på absolut bästa sätt och när Tobias Carlsson nickade en hörna åt andra hållet ner mot ena stolpen så var 2-0 istället inte långt borta, Dahlin lyckades precis parera. Och några minuter senare skulle också tvåan komma. Emin Nouri stod för en fin prestation när han lyfte bollen över en försvarare och kom i kanonläge ensam i med Erik Dahlin. Ett hårt, hårt, beslutsamt avslut och det var 2-0.
Den blåvita publiken visade alltmer av sitt missnöje gentemot de egna spelarna och man hade förtvivlat svårt att skapa några ordentliga chanser mot Kalmars solida mittförsvar. Tobias Hysén släpptes igenom en gång innan paus men då räddade Berisha starkt med fingertopparna. Å andra sidan var Kalmar minst lika nära 3-0 strax före halvtid när Santos nickade fram Johan Bertilsson som vidarebefordrade bollen mot mål men Dahlin räddade akrobatiskt på mållinjen.
Andra halvlek
Inför andra halvlek fanns det knappast någon tvekan kring hur matchbilden skulle se ut. IFK Göteborg, framburna av hemmapubliken, förde spelet och jagade mål. Kalmars försvarsspel såg dock alltjämt starkt ut och man föll inte ner i eget straffområde i onödan. Hemmadominansen tilltog ju längre halvleken led, dock var de farliga målchanserna lätträknade, till stor del vare ett fantastiskt uppoffrande försvarsspel från KFF. Huvudpersonen innan matchen, Sobralense, byttes ut tidigt mot Måns Söderqvist och kan konstateras ha spelat en väldigt undanskymd roll i den här matchen. Samtidigt gjorde Blåvitt ett för deras del väldigt viktigt dubbelbyte när Robin Söder och Andreas Drugge ersatte Stefan Selakovic och Philip Haglund. Framför allt Söders entré gjorde att Hysén kunde flytta in mer centralt i banan och skapa mer oreda med sina ständiga löpningar.
IFK-trycket var konstant i det här skedet - 20 minuter kvar - och trots att desperationen gjorde attackerna mer och mer oorganiserade så fick man ut mer av att praktisera den enklaste av fotbollsmodeller - långa bollar. I den 71:a minuten var det emellertid ett inspel från vänster som gav frukt. Robin Söder blev omarkerad vid bortre stolpen och kunde utan problem raka in bollen som gav 7 000 blåvittsupportrar på Ullevi nytt hopp.
Matchen kunde emellertid punkterats omedelbart efter reduceringen. Ricardo Santos, i övrigt fullkomligt isolerad i sin anfallsroll i andra halvlek, fick fatt på bollen och skickade iväg ett helt makalöst skott från 25 meter som träffade ribban.
Den kompakta hemmapressen kunde sedan ha resulterat efter 82 minuter när Hysén missade ett bra skottläge, eller i 89:e minuten när Robin Söder bröt igenom i ett friläge men Tobias Carlssons block i det läget var helt ofattbar. Men inte i paritet med det ofattbara som följde minuten senare. En minut in på övertiden fick IFK frispark, bollen damp efter någon nicktouch ner mitt i straffområdet och Hannes Stiller sopade till den på chans: 2-2.
På något sätt självklart, men ändå helt ofattbart.
Förlängning
Naturligtvis gick IFK in i förlängningen med fullt självförtroende och med den nu än mer fenomenala hemmapubliken i ryggen var ju känslan att de inte skulle kunna misslyckas. KFF gjorde sitt tredje och sista byte när Pedro ersatte Santos på topp (Fagerkrantz hade tidigare ersatt den pånyttfödde Johan Bertilsson) men det var hemmalaget som hade hand om taktpinnen. Hörnorna fortsatte dugga tätt och KFF fredade sitt straffområde med allt vad man var värda, något anfallsspel verkade inte krafterna räcka till... trodde vi på läktaren. I den 102:a spelminuten vräkte sig så Erik Israelsson fram på ett ypperligt vänsterinlägg (från Fagerkrantz? Stefan Larsson? vem vet?) och pressade in 3-2. Osannolikt, återigen.
En kvart kvar att döda för heroiskt kämpande kalmarspelare och man tycktes faktiskt ha lite bättre koll (läs: IFK orkade inte riktigt pressa lika hårt) när plötsligt bollen ramlade in i straffområdet bakom KFF:s backlinje till Hannes Stiller som gjorde 3-3. Hur det gick till är frågan om någon egentligen vet.
Men som bekant var det inte slut där.
Tobias Carlsson hann stå för ytterligare en underbar blockering av ett skott från Andreas Drugge innan punkten för den osannolika cuphistorian till slut skulle spikas dit. Och det var Tobbe C som höll sig framme igen. Måns Söderqvist ordnade en högerhörna som Stefan Larsson skickade in och Tobinho kastade sig bakåt och dunkade in 4-3 med pannan.
Summering
Undertecknad får beklaga att matchrapporten blev alldeles för lång för att egentligen passa konstens alla regler, men att bortse från något i den här matchen hade varit precis lika mycket tjänstefel. En helt vansinnig cupsemifinal slutade med rödvit seger i den blåvita borgen tack vare en otrolig effektivitet. Hela laget förtjänar tonvis med beröm för en så heroisk insats i 120 minuter. De första 45 genomfördes jättebra både framåt och bakåt, under de nästa 45 höll KFF spelet väl uppe trots hemmalagets läktarstöd och plandominans. Och vad gäller förlängningen så är ’hjältar’ det enda ordentligt lämpade ordet.
Kalmar FF är i cupfinal. Tacka hjältarna för det.
