PSG - Lille2 - 1
KFF - IFK 3-0!
Tre mittbackar kom att stå i fokus när KFF ikväll tog emot IFK Göteborg på Guldfågeln arena, duo Thorbjörnsson/Öhman såg till att nollan hölls som en alldeles speciell hyllning till mittbacksveteranen Tobbe Carlsson som tackades av strax innan matchstart.
Det är fjorton dagar sedan det mest svidande nederlaget i år, 2-7 i Helsingborg gjorde rejält ont. Sättet laget förlorade på sved mer än antalet mål, håglöst, oengagerat, ja välj vilket negativt fotbollsrelaterat ord som helst, alla hade passat in. Frågan inför dagens hemmamöte mot IFK Göteborg var om KFF lyckats slicka såren och ladda om tillräckligt för att kunna släppa den matchen och hitta vägar bort från det negativa.
Det är tre år sedan KFF slog IFK Göteborg i allsvenskan senast. Efter det radade IFK upp tre vinster medan de två senaste mötena slutade oavgjort. I år har ju båda lagen harvat runt i nedre delen av tabellen, till sina supportrars missnöje och förtvivlan. Skadeläget i KFF har som bekant inte direkt varit det bästa under året, inför den här matchen saknades tre backar, Solheim förstås, men även en av årets jämnaste och bästa spelare, Paulus Arajuuri och hans ständige partner Nenad Djordjevic. Till de skadades skara har även Petter Wastå sällat sig vilket gjort att Lukas Hägg kommit in i truppen.
Det är 19 år sedan den back som saknades allra mest idag debuterade i KFF, Tobias Carlssons väg tillbaka blev som vi alla vet en återvändsgränd. Innan avspark tackades han av på ett värdigt sätt från KFFs sida, en riktigt rejäl hyllning som var både personlig och känslosam. Tyvärr drunknade Tobbes tacktal i IFK-klackens skanderande och trummande, ett väldigt trist sätt att visa respekt för en av allsvenskans stora personligheter.
Matchen då, tränare Bergstrands startelva formerades återigen 4-4-2: Etrit Berisha – Emin Nouri, Ludvig Öhman, Markus Thorbjörnsson, Jörgen Skjelvik – Daniel Mendes, Henrik Rydström, Tobias Eriksson, Erik Israelsson – Sebastian Andersson, Abiola Dauda. Tanken lär ju ha varit att återigen fokusera på försvarsspelet och den tanken sattes på prov från första minuten, IFK tog raskt och ganska enkelt kommandot utan att på något sätt glänsa och inte heller på allvar hota, de kontrollerade spelet men lyckade inte komma till riktigt farliga avslut. IFK forcerade flera gånger på högerkanten med Selakovic och Salomonsson men KFFs backar lyckades gång på gång stoppa anfallen innan de blev farliga på allvar. Sobralense i blåvitt matchställ hotade centralt, men samma sak igen, backarna redde ut situationerna innan det blev allt för allvarligt. Det kändes nästan därför lite slumpartat när Abiola Dauda i den 27:e minuten fick bollen i mittcirkeln och rusade mot Dahlin i IFK-målet, passade Daniel Mendes som gav bollen tillbaka i en perfekt passning som Dauda förvaltade på bästa sätt, ett oväntat men förlösande skönt ledningsmål. Sen fortsatte första halvlek på samma sätt som innan målet, IFK hade bollen större delen av tiden, KFF kontrade någon gång ibland men inget av lagen visade några mer prov på effektivitet, resultatet stod sig halvleken ut. Precis innan halvtidsvilan hade Hysén en chans att kvittera men det blev aldrig mer än en hyfsad chans.
Om första halvlek var lite händelsefattig så var inledningen av andra halvlek betydligt mer rafflande, Mendes gick omkull och hade uppenbarligen ont, i värsta fall i ljumsken som stört honom tidigare under sommaren,momentet efter missade IFK återigen en bra chans att kvittera med en stolpträff som gick KFFs väg varpå KFF kontrade men inte heller de lyckades sätta sin chans att utöka ledningen. Mendes fick byta och in i hans ställe kom Papa Diouf. Och nu började KFF spela om inte vackert och snyggt så smart och effektivt, IFK tappade allt mer av det övertag de hade i första halvlek och KFF styrde spelet dit de ville och tog över kontrollen. I den 67:e minuter var det återigen dags för Dauda att briljera, i momentet innan låg han vid sidan av planen med uppenbara smärtor i foten, haltande fortsatte han spela och fick en briljant passning av Erik Israelsson, tog ner bollen, gjorde en härlig soloprestation där IFK-försvararna inte hade en chans att hinna med och 2-0 var ett faktum. Strax efter målet byttes den haltande Dauda ut mot Jonathan McDonald, i värsta fall kan truppen ha åkt på två nya skador. Sebastian Andersson blev även han utbytt, tack och lov utan att ha blivit skadad, Måns Söderqvist kom in i hans ställe och på övertid var det Söderqvists tur att servera en läcker passning, denna gång till McDonald som iskallt väntade ut de hemrusande IFK-försvarna och kunde fastställa slutresultatet 3-0.
En 3-0-seger mot IFK Göteborg, det var inte helt fel, det är ett litet plåster på såren efter Helsingborgsfiaskot. Det som ändå oroar är dels att Mendes och Dauda i värsta fall båda är skadade och dels att vinsten inte alls speglade kvalitén på spelet. Laget måste ena sig om en spelidé, just nu spretar det betänkligt, många passningar går till motståndarlaget eller över linjen utan att vara i närheten av någon medspelare. Det som faktiskt gladde var främst de två mittbackarna för kvällen, det var som om Tobbes anda inspirerade dem för de spelade ett fantastiskt försvarsspel, tillsammans med Berisha såg de till att nollan hölls intakt. Så grunden finns, det är resten av bygget som svajar betänkligt.
Borta vid klacken hängde ett citat från Rydströms blogg ”Vi vinner och förlorar tillsammans” och det får vi verkligen ta till oss i kväll, trots att spelet lämnade en del övrigt att önska så är tre poäng oerhört värdefulla och vi ska ändå glädja oss, tillsammans, över en mycket skön seger.
