Krönika: Det finns en motpart i den här konflikten
"Vi som vill fortsätta med det här, fortsätta att stötta vårt favoritlag utan att skada någon fysiskt, alldeles oavsett om det är Malmö FF, Kalmar FF, AIK eller Ljungskile SK, vi måste visa det. Visa för alla som inte vet att det finns en direkt motpart i den här konflikten."
Jag satte mig ner för att pränta ner några rader som uppladdning till morgondagens match på Guldfågeln Arena. Morgondagens högt efterlängtade match mot AIK. Men så nådde nyheterna från Swedbank Stadion mig. Och jag tappade lusten.
Ytterligare en gång har en allsvensk match fått brytas i förtid. Ytterligare en gång har 22 spelare + ledare och funktionärer tvingats bort från planen - deras arbetsplats - efter mindre än en halvleks spel. Ytterligare en gång har en hel publik helt sonika fått traska hem, snuvade på den konfekt som säkerligen hade väntat under resterande 60 minuter av matchen.
Och jag är arg.
För svensk fotboll visade sig fram till matchminut 30 från sin allra bästa sida. Folkfest med underbar stämning på läktarna, välspelad och mycket underhållande fotboll på planen. Därefter tog jävelskapet över. Och ytterligare en gång vann det.
Vi som vill fortsätta med det här, fortsätta att stötta vårt favoritlag utan att skada någon fysiskt, alldeles oavsett om det är Malmö FF, Kalmar FF, AIK eller Ljungskile SK, vi måste visa det. Visa för alla som inte vet att det finns en direkt motpart i den här konflikten.
Det kan inte längre finnas särskilt många principiella gränser för hur vi ska motverka våldet. En kraftigt ökad videoövervakning må vara oetiskt och otrevligt, men kanske är det vad som måste till - jag är inte säker.
Till att börja med kan vi ju åtminstone kräva att ett i-land har en IDROTTSminister med en gnutta kunskap om just IDROTT. Vi kan åtminstone kräva att de svenska klubbarna får en reell möjlighet att hindra avstängda huliganer från att tillträda arenorna.
För jag är fortfarande arg. Och ganska luttrad.
***
Sådär. Nu kan jag berätta att jag i detta nu trotsar min ilska, knäpper på Röda Dagar Framför Oss och laddar för ytterligare en fotbollsupplevelse på världens absolut finaste arena.
Och jag ryser. För jag är kär i mitt lag. Om än ganska luttrad därtill.
