Mållöst när Blåvitt besökte arenan
Kalmar FF och IFK Göteborg hade lika många ihopspelade poäng inför matchen och har det även såhär efteråt. KFF var det något bättre laget på Guldfågeln Arena men trots att båda lagen hade ett par chanser att spräcka nollan slutade det mållöst.
KFF kom till start med nästintill samma lag som slog IFK Norrköping häromveckan, med skillnaderna att Emin Nouri agerade stand-in för halsflussdrabbade Mattias Johansson samt att Erik Israelsson ersatte Kristoffer Fagerkrantz på innermittfältet. Således:
Etrit Berisha - Emin Nouri, Tobias Carlsson, Markus Thorbjörnsson, Stefan Larsson - Henrik Rydström - Daniel Sobralense, Erik Israelsson, Tobias Eriksson, Daniel Mendes - Ricardo Santos.
KFF var det spelförande laget under större delen av första halvlek. I början slarvades det en hel del i passningsspelet vilket gjorde att spelet pendlade lite grann fram och tillbaka men efter 15-20 minuters spel blev de rödas övertag allt tydligare. Givetvis fanns medvetenheten där hela tiden i Kalmarlaget om att Tobias Hyséns djupledsspel alltid utgör ett livsfarligt hot, men man tappade egentligen bara kontrollen på skyttekungen en enda gång och då valde han att ta ett stressat avslut från långt håll. KFF å sin sida skapade i första halvlek två snarlika chanser via inspel från höger och avslut. Först var det Santos som höll sig framme på pass från Sobralense efter ett högklassigt anfall - räddning Erik Dahlin - och senare agerade den förstnämnda brassen framspelare och Daniel Mendes avslutare - bollen utanför stolpen.
I den 20:e minuten levererade Stefan Larsson en av flera utmärkta hörnor och en helt omarkerad Erik Israelsson fick ett fantastiskt läge mitt i straffområdet men han lyckades inte mer än snudda bollen med huvudet och den missade målet med någon meter.
KFF gjorde en spelmässigt väldigt bra första halvlek; backlinjen höll koll på Stiller/Hysén, mittfältet anförda av främst Erik Israelsson vann sin kamp, ytterbackarna följde med upp och erbjöd alternativ i anfallsspelet och de tre brassarna på topp kändes sugna.
Andra halvlek blev inte samma tempofyllda historia, såväl Nanne som ett par av spelarna spekulerade efteråt i att det kanske kunde handla om att värmen tärde lite. Kalmars främst chanser var ett avslut från Sobralense och en nickskarv från inhoppade Abiola Dauda, båda strax utanför vänstra stolpen. Blåvitts vassaste chans, tillika hela matchens farligaste, fick Elmar Bjarnason efter dryga 70 minuter när Erik Israelsson föll omkull i eget straffområde men islänningens skott ur kanonläge mitt i straffområdet missade målet.
Kampmomentet var fortsatt intensivt, precis som det brukar vara mellan de här båda lagen, och när IFK med en halvtimme kvar bytte in Jakob Johansson ökade det hela ytterligare. Johansson drog på sig en varning relativt snabbt och kunde definitivt ha åkt på ännu en innan slutsignalen men slapp undan. Istället var det Henrik Rydström som fick syna sitt andra gula med fem minuter kvar. Kalmars kapten hoppade in framför Philip Haglund för att blockera en lyftning och fick bollen på sin utsträckta hand. Stefan Johannesson beslöt sig för att tolka det som en 'medveten hands' och varnade Rydström. Med tanke på att Henkes första varning kommit ur en situation där Philip Haglund (alltså inblandad i båda varningarna...) klev in med precis lika lyft ben så får man faktiskt ha lite förståelse för hans frustration.
Efter utvisningen svängde matchen fullständigt och de sista fem minuterna plus tillägg handlade för Kalmars del om att försvara poängen man hade. Göteborg kastade omedelbart in Stefan Selakovic på plan och man lyckades vaska fram någon enstaka halvchans men inte mer än så och något mål fick de 8 912 åskådarna på Arenan inte se.
Summering
Den första halvleken genomförde Kalmar på ett mycket bra sätt och ett 1-0-mål innan paus hade varit varken ologiskt eller orättvist, men varken Israelsson, Santos eller Mendes hade rätt skärpa/flyt i straffområdet. Under de avslutande 45 minuterna jämnades spelet ut och att i slutändan kalla krysset för orättvist vore kanske lite väl magstarkt. Men faktum är ändå att avslutsstatistiken vittnar om 17-8 i Kalmarfavör. Det känns uppenbart att KFF har hittat tillbaka till den där tryggheten i spelet som gav frukt i våras trots att spelet inte alltid var bländande. Andra raka nollan skvallrar om att försvarsspelet är stabiliserat och återigen kan vi fokusera på det konstanta problemet anno 2011 - den bristande effektiviteten. Att Peking-urladdningen senast snarare var en enskild lyckoträff än början på en trend känns det som att vi redan kan slå fast. Ändå är det en i huvudsak positiv känsla som infinner sig efter 0-0 mot IFK Göteborg och andra raka nollan. Det var ju trots allt försvarsspelet som bar oss till den allsvenska toppen i våras...
