2018-09-16 23:00

Chicago Fire - Orlando City
4 - 0

Trist tillställning

Två hemmamatcher samma vecka för KFF, på måndagen gästade ett västkustskt lag och på lördagen ett norrländskt och de 5007 i publiken på Guldfågeln Arena som hoppats på ett upprepande av skönspel och vinst fick snopna gå hem, för första gången sedan 2007 vann Gefle IF över KFF i allsvenskan, då som nu med 1-0.

Det stora surret innan lördagens match var hur Nanne skulle lösa mittbacksproblematiken. Den eskalerande skadelistan blev ju under veckan löjligt lång när Paulus Arajuri adderades till den med en bruten stortå som orsak. Summa summarum en frisk mittback i A-lagstruppen. Många gissade, helt fel skulle det visa sig, att kapten Rydström skulle få kliva ett steg tillbaka i banan och göra sitt bästa som ersättare för Arajuri, Carlsson eller Öhman. Det blev istället Emin Nouri som fick ta ett steg in i mittlåset och spetsgruppens Rasmus Sjöstedt, en 20-åring med ursprung i Färjestadens GoIF, gavs den inte helt enkla uppgiften att begå sin allsvenska debut. I övrigt var det inte några förändringar i laguppställningen sedan i måndags, varför ändra på ett vinnande koncept?

Men något hade definitivt ändrat sig sedan i måndags och då inte bara att Arajuri försvunnit och Sjöstedt kommit till. De som hade hoppats på säkert passningsspel, målgivande kontringar, riktig hög kvalitét på de fasta situationerna hoppades på alldeles för mycket, i stället var laget tillbaka i passningar som inte hittade fram, frisparkar och hörnor som sköts för lågt, för högt eller för tamt, kontringar som dog i sista tredjedelen och en del trista, och skulle det visa sig, ödesdigra misstag.

Om nu enda nykomlingen i laguppställningen sedan i måndags var Rasmus Sjöstedt, var det då hans fel att inget var sig likt? Nej tvärt om, efter några lite nervösa inledande minuter då han vare sig tog för sig eller gjorde bort sig verkade Sjöstedt upptäcka hur roligt det är att spela fotboll. Han tog för sig, men med lugnet i behåll, han spelade klokt och förnuftigt matchen igenom. Var det då Emin Nouris fel, i sin något ovana position? Nja, han gjorde en och annan missbedömning, han gjorde också ett och annat helt godkänt, men tyvärr verkade han allt för ofta vilja komma Sjöstedt till undsättning, även när det inte alls behövdes, och det störde nog hans fokus en hel del. Mittfältet kämpade och slet, men någon utdelning blev det aldrig. Trion Mendes - Dauda - Hallberg på topp sprang en hel del och så sprang de lite till men det hjälpte inte stort. Det glimtade bitvis till, ett par tre gånger hittade debuterande Sjöstedt fram till Dauda med sina passningar men det blev inte så mycket av det hela.

Andra halvlek inleddes med att Gefle bytte ut varnade Abdullai mot Alexander Faltsetas och om det var det bytet som gjorde det låter jag vara osagt men Gefle tog över allt mer och mer på mittfältet. Om spelet i första halvlek hade bjudit på en och annan glimt av måndagens flyt så blev det nu helt glimtfritt. Var för sig kämpade alla elva spelarna i KFF både hårt och hängivet, men som lag kämpade de tafatt och oinspirerat. Det räcker inte att kriga för varje boll, att ta varenda löpning och så en löpning till, att snurra runt och lura motståndarna så det inte vet vad som är fram eller bak om man inte gör det i samklang med varandra och nu såg det ut som om de spelade med skygglappar på för det var inte allt för mycket som hittade rätt spelarna emellan. Och Gefle åt sig in i matchen, tog över allt mer, i den 53:e matchminuten blev det riktigt stökigt i Kalmars straffområde, Dahlberg fick i väg ett bra skott som tog i stolpen och studsade Berisha i famnen, om man ska tro repriserna rätt så var det kanske mål men 0-0 stod sig. I den 63:e minuten byttes Mendes och Hallberg ut till förmån för Sebastian Andersson och Jonathan McDonald, tyvärr märktes det inte allt för mycket på spelet, Gefle hade kopplat ett mentalt övertag som de till slut fick utdelning på. Återigen en trasslig situation i Kalmars straffområde, återigen en boll i famnen på Berisha men denna gång tappade han helt enkelt bollen in i mål. Ett trist, trist misstag, Berisha begravde ansiktet i gräset, han insåg nog vilken blunder han gjort och att detta mycket väl kunde bli matchavgörande. Kalmar försökte förgäves jobba in sig i matchen igen, ett sista byte skulle kanske kunna göra susen, med knappa kvarten kvar att spela fick Tobias Eriksson som äntligen är skadefri komma in i stället för mållöse Dauda, men friska ben hjälpte inte ett enda dugg, Gefle hade grepp om halvleken och matchen och spelade klokt och defensivt, Kalmar hade inte en chans att komma till något giftigt avslut. Matchen slutade rättvist 0-1.

Nannes guldtips verkar idag rätt galet men det finns ändå ett par tre saker att ta med sig.

- alla spelare kämpar varenda sekund de är på planen. Det låter som en självklarhet men förra året såg vi tröttsamt ofta spelare som verkade rent ointresserade av att ta löpningar, av att rätta till sina misstag eller som tjurade av en eller annan barnslig anledning. Av de fjorton man som mönstrade på idag var det inte en enda som ägnade sig åt ett så oproffessionellt beteende.
- de debutanter som får chansen ser till att ta den, först Måns mot AIK och Melker mot Häcken, och så nu Rasmus mot Gefle, underbart roliga spelare att se.
- Archford Gutus snurrande med motspelarna. Härligt med en spelare som har en rejäl potential att lura sina motspelare upp på läktaren utan att spelet blir stillastående, han showar inte för att glänsa utan för laget, stort att se.

I måndags såg vi potentialen hos årets Kalmar FF, det vi fick se mot Gefle var väl snarare ett lågvattenmärke. Vi kan klaga och gnälla på Nanne och på spelarna, kräva Berishas avsked, vi kan sia om superettan-spel nästa säsong, men vi kan också fundera på hur det är att spela i ett lag med en frisk ordinarie mittback, hur en sådan situation rimligen biter sig fast i det undermedvetna och sprider oro i laget. Vi kan också tänka på att sex av spelarna som fick chansen mot Gefle inte spelade i Kalmar FF förra hösten, att tre av dem inte ens spelat i Sverige tidigare. Vi får se tiden an och stötta vårt KFF i alla lägen, inte bara när häckar näst intill jämnas med marken utan även när det fumlas och tappas och missas och går åt skogen.

Kämpa KFF, kämpa!