Nimes - Guingamp0 - 0
Underhållande trots förlust
Fjärde omgången från slutet, näst sista hemmamatchen för KFF i år och riktigt storfrämmande, guldjagande MFF. Ett storfrämmande som skulle visa sig vara numret för stort, MFF fick med sig tre viktiga poäng och KFF får fortsätta jaga ett säkrat allsvenskt kontrakt.
Leken gissa-startelvan har Nanne Bergstrand utvecklat till kryptisk konst under året och om vi skulle be om en hand upp i luften för den som gissade helt rätt på dagens formation skulle vi inte få se ens det minsta lilla lillfinger vifta. Bergstrand valde idag, enligt egen utsago på presskonferensen, att försöka lyfta upp spelet med hjälp av en 3-4-3-formation: Berisha – Arajuuri, Djordjevic, Öhman – Nouri, Rydström, Eriksson, Skjelvik – Söderqvist, McDonald, Dauda. Den taktiken visade sig redan efter tjugo minuter inte vara den bästa, backlinjen som verkade vilsen och tafatt hade då släppt in två baklängesmål. Öhman och Skjelvik på vänsterkanten verkade inte veta vem som skulle ha vilken roll, Paulus ute till höger var definitivt rätt man på helt fel plats och ingen verkade bry sig om Djordjevic. MFF rann väldigt lätt igenom, först Ferreira i den femtonde minuten och sedan Larsson i den tjugoandra. MFFs press fortsatte och även om fortsatt utdelning uteblev för de himmelsblå satt vi nog alla lite till mans och önskade en fyrmansbacklinje med Öhman till höger och Skjelvik till vänster. Hoppet om detta steg en aning när Nanne gav kapten Rydström en lapp med instruktioner, några minuter fick vi se den önskade förändringen, Nouri var den som fick stanna kvar på mittfältet. KFFs spel stabiliserades då något men klasskillnaden lagen emellan var fortsatt uppenbar, trots mina rödvita ögon var det en ren fröjd att se Malmöspelarnas snabbhet och idérikedom, vi bjöds på riktigt trevlig fotbollsunderhållning med lagkapten Hamad som lekledare. Trots MFFs spelövertag, eller kanske tack vare tillbakagången till 4-4-2, kunde KFF hålla anstormningen stången och halvleken slutade 0-2.
När andra halvlek blåstes igång av domare Strömbergsson hade Skjelvik blivit utbytt mot Papa Diouf, Nouri anförtroddes vänsterbackplatsen och följaktligen tog Diouf plats till höger på mittfältet. Även om den stabilitet som fyrbackslinjen gav KFF i första halvlek fortsatte i andra halvlek lyckades inte de röda bröderna ta sig in i matchen, övertaget i de två andra lagdelarna var för stort till MFFs fördel. Berisha jobbade även han in sig allt mer i matchen och tack vare honom hölls sig antalet mål i andra halvlek till noll för MFF. Med knappa halvtimmen kvar att spela byttes tidigare skadade Erik Israelsson in på Söderqvists bekostnad och då började matchbilden förändras. KFF segade sig in i matchen, stundtals förde de spelet, Diouf och McDonald hittade varandra allt mer, den del av den 6676-hövdade publiken som inte stod på bortastå började vakna till liv, det blev liv och känsla och nerv i matchen. Dauda som varit näst intill osynlig i matchen byttes ut i den 75:e minuten mot Sebastian Andersson, minuten efter stångade Israelsson in en härlig nick och när han dessutom rusade in i målet och hämtade bollen gick tankarna till landslagets ofattbara upphämtning i Berlin i veckan. KFF började om inte skönspela så i alla fall kämpa och slita, det osade verkligen kvittering, chanserna var inte fåtaliga men väldigt slarvigt och nervöst tillvaratagna av Eriksson, Andersson och Djodjevic. Men undret i Berlin smittade inte av sig så här långt norrut, trots upphämtningen kom KFF aldrig ikapp och matchen slutade 1-2.
Trots förlusten var det här en av de mer underhållande matcherna på GFA i år, mycket tack vare MFFs underhållande fotboll men också för att KFF trots förlust och spelunderläge inte på något sätt agerade håglöst och oinspirerat, MFF var bara det bättre laget. Värdet av stabilitet i backlinjen kan nog inte överskattas, att försöka få laget att lyftas högre upp i banan kräver nog en annan spelidé, det här försöket slog inte särskilt väl ut. Avslutningsvis vill jag lyfta fram Erik Israelsson. Hela matchbilden förändrades när han kom in, om han fått chansen tidigare i matchen hade kanske KFF fått med sig en poäng. Men hypotetiska resonemang tjänar inte mycket till, det blev en förlust mot ett lag som kan vara det lag som tar hem Lennart Johanssons pokal i år, skulle de göra det är de i mina ögon värdiga vinnare. KFF har som vi redan vet mycket att jobba med till nästa säsong, det räcker inte att som idag bara stundtals glimta till, för högre placeringar krävs att skimra en hel match igenom. Extra spännande blir det också nästa år när vi får hälsa vår granne västerut välkommen till Guldfågeln Arena, grattis Öster till avancemanget.
