Vinst i premiären på Guldfågeln Arena
Kalmar FF:s premiär hemma på nya Guldfågeln Arena slutade med en på alla sätt otroligt skön 3-2-seger mot Djurgården. Efter en antiklimax-aktig start med inledande baklängesmål lyckades KFF vända till en ganska rättvis seger.
Efter flera års turer fram och tillbaka i så har Guldfågeln Arena till slut blivit verklighet och idag spelades det äntligen allsvensk fotboll på den nybyggda skönheten i Kalmar. 11 852 personer tog plats runt planen och skaffade sig därmed det stora nöjet att följa den historiska händelsen live.
Startelvor
Kalmar FF ställde upp med en startelva snarlik den som startade premiären i Halmstad häromveckan, på papperet var det enda undantaget att Mattias Johansson flyttats upp från innermittfältet till högerytterpositionen medan Tobias Eriksson tagit motsatt kliv. I praktiken växlade emellertid dessa två spelare positioner ganska friskt under första halvlek. DIF å sin sida hade gjort två förändringar gentemot derbyelvan i premiären, skadade Mattias Jonson ersattes av Joel Perovuo - en av fem startande finländare i bortalaget - och Philip Hellquist var bänkad till förmån för Christer Youssef (som dock bara hann spela 24 minuter innan han klev av med en sträckning).
Första halvlek
Matchen fick en speciell inledning då domaren Markus Strömbergsson i den nionde spelminuten drabbades av en bristning i vaden. Efter fem minuters paus klev fjärdedomaren Håkan Grahm-Gustavsson in på planen. Såväl före som efter det ofrivilliga avbrottet var matchbilden trevande och inget av lagen vågade ta tag i saker och ting. I den 22:a minuten fixade Christer Youssef en DIF-hörna och plötsligt stämde ingenting i Kalmars bakre led. Etrit Berisha kom för ovanlighetens skull ut helt galet i luftrummet och agerade tvätthängare när Joona Toivio besegrade Tobbe Carlsson i nickduellen och förpassade bollen i nät. 0-1 och finskt i Guldfågeln Arenas historieböcker.
Under minuterna omedelbart efter baklängesmålet blev Kalmarspelarna lite paralyserade och därför kändes den snabba kvitteringen ganska ologisk. Logiskt mitt i ologiken var dock att den föll genom en individuell prestation. En fantastisk sådan. Kristoffer Fagerkrantz presenterade sig för sin nya hemmapublik genom att dra med sig bollen på offensiv planhalva och dundra upp bollen i vänstra krysstrakten bakom en chanslös Pa Dembo Tourray. Ett drömmål i ordets rätta bemärkelse och en replik som hette duga på det snöpliga 0-1-målet.
Den första halvleken var annars inget vidare från något av lagen. Det var mest kamp och målchanserna var mycket få. Ett nervöst hemmalag hade svårt att etablera något ordnat anfallsspel över huvud taget och istället ägnade man sig alldeles för mycket åt fruktlösa långbollar. DIF inriktade sig främst på omställningar med snabbe Kennedy Igboananike i spetsen, men någon vidare spets var det faktiskt inte tal om.
Andra halvlek
Till andra halvlek gjorde Kalmar FF förändringen som en stor del av arenan väntade på då Ricardo Santos kom in. Ut gick Emin Nouri vars högerbacksplats togs av Mattias Johansson medan Santos naturligtvis blev toppforward.
Brassen blev en klar injektion och anfallsspelet fick genast en tydligare spets. Precis som mot HBK fick fjolårets skyttekung en jättemöjlighet strax efter sitt inhopp, precis som mot HBK försökte han sig på en lobb och precis som HBK gick bollen inte i mål. Avslutet var undermåligt, trots perfekt läge för lyftning lades bollen så gott som i händerna på Tourray. Hur som helst ryckte KFF upp sig i andra halvlek, och på Sobralenses briljanta djupledspass sköt Mendes i stolpen. Mer än minuten hann sedan inte gå innan framspelaren istället agerade avslutare, med bättre resultat. Efter förarbete i straffområdet från Tobbe Carlsson och Ricardo Santos nådde bollen Sobralense som från högerposition i straffområdet pricksköt bollen i bortre hörnet - 2-1 och vändningen var fullbordad.
Ju längre halvleken led, ju mer av spelet förlades på Kalmars planhalva, men Kalmars försvarslinje imponerade desto mer framåt matchslutet. Tobias Carlsson regerade i luften, Arajuuri stod för ett par lysande brytningar, Stefan Larsson satte mycket få fötter fel över huvud taget och Berisha revanscherade sig från 0-1-fadäsen genom ett par vassa ingripanden. Offensiven handlade mer och mer om kontringar med brassarna och Tobias Eriksson som drivande och Mendes fick ett par lägen varav ett riktigt vasst men Tourray lät sig inte överlistas. Inte förrän i den 84:e minuten.
Stortalangen Måns Söderqvist hade då ersatt Daniel Mendes och ett samarbete mellan Måns och Ricardo Santos ledde till att den sistnämnde kunde traska förbi en något ofokuserad djurgårdsk försvarslinje och placera in 3-1.
Några minuter senare reducerade DIF genom debuterande Carl Björk som fick till en spektakulär volleyträff efter hörna, och i absoluta slutskedet dök ett inte alls oävet läge upp för Sebastian Rajalakso, men skottet gick utanför och kvällen förblev ändå röd.
Slutsatser
Vad gäller spelet så får mam börja med att säga att den första halvleken inte var bra alls och ur kalmarsynpunkt räddades den helt av Fagerkrantz toksnygga mål. I andra halvlek skruvades allting upp ett snäpp; Berisha stod åter att känna igen, försvarsspelet blev ordentligare, mittfältet började vinna boll och Santos bidrog till att organisera offensiven.
Men vad viktigare är: det allsvenska inledningsspöket från de två senaste säsongerna är härmed avskakat. Viktigast att ta med sig från dagens match är en lyckad premiär och tre poäng.
EDIT. P.g.a. tekniska problem kan vi tyvärr inte erbjuda några fanTV-intervjuer från dagens match, vilket vi är väldigt ledsna för. Förhoppningsvis dyker nya inslag upp redan till nästa hemmamatch.
