Bramstedt - Den öppenhjärtiga Rydström
Vad gör man när den stora draken dyker upp över kullen? Springer man och gömmer sig eller ställer man sig i bräschen för att anfalla med livet som insats? Efter att ha sett den över horisonten i sex omgångar anlände den till slut med full kraft. En strid som skulle pågå i 90 minuter förlorades efter 10.
Ja vart ska man börja? Det var en match som aldrig tycktes ta slut, men som knappt heller ens hann starta. Tog vi oss vatten över huvudet? Det sägs att skillnaden mellan genialitet och idioti är marginell. Att sikta så högt att fallet blir fatalt är både en smärtsam och ögonöppnande upplevelse. Laget har ju spelat en så fantastiskt bra fotboll och allt har ju gått som på räls. Det är klart att vi ska fortsätta med samma matchplan, trots motståndet. Ibland gäller det bara att efteråt kunna rannsaka sig själv. Det var jobbigt att kolla på matchen mellan Kalmar FF och Malmö FF. Frustrerade tankegångar påminde sig konstant under matchen. Inte för att det nödvändigtvis såg dåligt ut, utan för att vi i realiteten är så långt bakom Malmö. Efter att obesegrat flugit fram i fem raka matcher hade vi hög svansföring och seger i blicken. Men tyvärr så faller man till slut från den stege av framgångar man byggt. Man vaknar från drömmen som visade sig vara en utopi. Tre poäng som visade sig vara noll.
Andra halvlek var bra. Klart godkänd. Men vi kommer nog tyvärr få vänja oss vid synen av misstag likt det Romario gjorde i första. Rydström sa det bra i intervjun efteråt när han försvarade sin mittfältare. Han ska inte ha bollen där, någon annan måste visa sig. Rydström har fått mycket ros för sina öppenhjärtiga uttalanden och jag stämmer in i hyllningskören. Att tala är silver men att tiga är guld sägs det men i Rydströms fall vågar jag yrka för att det är tvärtom. Att skylla två så grova individuella misstag, som 1- och 2-0 målet var, på kollektivet är sådant stora tränare gör. Att aldrig hänga ut en ensam spelare till gamarna i media.
Hur går vi vidare från en förlust mot Malmö då? En absurd frågeställning egentligen. Rydström står efter matchen och berättar att han inte varit såhär besviken efter en match sedan 2008 mot Feyenoord. Vilka ambitioner. Och det är precis vad vi bör ta med oss från matchen – ambitionen och det huvudlösa modet. Vi ska egentligen inte spela ut bollen kort vid inspark mot Malmö. Vi ska egentligen inte hålla i bollen så pass länge att Malmö riskerar att såra oss med sina omställningar. Vi ska egentligen, likt Malmö, förlita oss på långa inkast och att vinna den fysiska matchen i matchen. Men det är inte vår grej. Och oavsett hur mycket jag raljerar över galenskap hit och genialitet dit så är jag så stolt över vår förening. Inte för att vi gör en plattmatch och förlorar mot Malmö. Utan för att vi har modet att våga misslyckas. För annars kommer vi aldrig att lyckas.
Nu har vi en match kvar inför det stundande sommaruppehållet. Att hamna på den övre halvan av tabellen hade sett till förutsättningarna varit så nära en bragd det går att komma. För detta krävs med största sannolikhet en vinst mot Hammarby, ett lag vi brukar kunna ge en riktig match. Men oavsett resultat kommer jag sitta i min KFF-tröja och stötta föreningen hjärtat slår för. Men i min naiva hjärna ser jag chanserna som fullgoda till 3 friska poäng.
