Bramstedt - "En halv smällkaramell"

Ett sista ryck i Allsvenskan. 15 poäng kvar att spela om och tabellen är så gott som klar. I alla fall för alla Kalmariter. Men känns det inte bra? För efter flera år av magont och misär är vi äntligen i ingenmansland! Woho! Låt oss fira med 45 minuters smällkaramell mot Varberg. Och sen kyla ner med en iskall andra halvlek.

Mitt i veckan-matcher. Detta fantastiska påfund som borde spelas mycket oftare. Oavsett väder och oavsett matchkvalitet så är det ändå 4000 i publiken på Guldfågeln Arena. På planen utspelade sig en match med stora kontraster i dess skildring. För det var en sprakande första halvlek med ett böljande spel och spring i benen. Kalmar gör en fin prestation och leder välförtjänt med 2-0 efter 31 minuter. Men sedan går det undan. Utan att någon ens verkar hänga med i skeendet.

- Vi gjorde två mål på en chans kändes det som. Det var obegripligt, sa Jocke Persson på presskonferensen efteråt.
Och visst var han rätt på det? För det kändes som att ingenting hade hänt från Kalmars 2-0-mål. Men trots detta stod det 2-2 i halvtid. Rydström var också förbryllad över hur effektiva Varberg var. Men skickade även kritik mot de egna spelarna. För detta är vad som skiljer KFF mot Allsvenskans stora jättar. Vid en 2-0 ledning, när en tredjedel av matchen har spelats, bör ett lag spela mer cyniskt. Vara paranoida. Aldrig släppa blicken från bollen eller koncentrationen från matchen. I själva verket var båda målen fruktansvärt onödiga. Som att det inte vore nog har vi nu inte vunnit mot Varberg på fyra försök i Allsvenskan. Och vad jag kan minnas så är alla mål vi släppt in mot dem rent slarv. Juniormisstag och koncentrationstapp.

Två poäng blev till slut våra att förlora. Men på läktaren skedde en utklassning. Varberg hade fyra tappra supportrar på plats med en flagga som måste varit tio gånger större än dem. Gigantiska kontraster jämfört med en glödhet sydostkurva. Match efter match står de där och imponerar. Vi börjar mer och mer likna ett storstadslag på läktaren. På plats känns det som att hela arenan vibrerar. I halvtid skulle dessutom Viktor Elm avtackas efter trogen tjänst. Stående ovationer ekade i betongen under nästan hela pausen. Ett värdigt slut för en oerhört duktig fotbollsspelare och trotjänare.  

Matchen var en klassisk öst- mot västkusten-batalj. För Varberg en fyra timmar lång resa rakt över landet. En resa jag önskat skulle vara raka vägen hem för dem. Men så blev det tyvärr inte. Varberg kan ta sin tid att festa i bussen. Stanna på en mack och sedan slö-åka i oktobernatten. För inte har de bråttom hem. Trots att matchen i princip var ett rån så har de ingen som kommer efterlysa dem. En poäng följde med i deras spelarbuss medan en fortfarande är på rymmen. Båda skulle ha stannat kvar i Kalmar. Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Efter två oerhört dystra säsonger är KFF inte ett lag eller trupp som kommer vika ned sig för lite motgångar.
 

0 kommentarer