Kalmar FF - Degerfors4 - 1
Bramstedt - "Kalmar FF – en stigande drake"
Drakar lyfter i motvind. Ett steg bakåt, två steg framåt. Välj det ordspråk ni tycker passar bäst, men en sak är säker: Kalmar FF lyfter efter ett långdraget landslagsuppehåll. Ett steg bakåt, men fyra mål framåt. En pulveriserande insats som kröntes med 3 viktiga poäng.
Fotbollen är en relation mellan lag och publik. Kärleken måste kontinuerligt fyllas på. Då och då dippar relationen och man glömmer lätt bort vad det en gång var man älskade. Men när det väl blåser som mest så har man alltid varandra. Den eufori som fyller en när man träffar en saknad kärlek efter lång frånvaro är obeskrivlig. Landslagsuppehållet har legat som en blöt filt, tätt klistrad över våra fotbollshjärtan i två veckor. Men äntligen klev vårt älskade Kalmar in genom dörren och visade varför deras närvaro konstant värmer vår barm.
I ingressen nämnde jag att drakar lyfter i motvind. Dessa hör man om överallt, men i vår förening har vi en som denna säsong lyft högre än någon annan. Ett utropstecken som fortfarande drar till sig uppmärksamhet och rubriker. En tvåmålsskytt som har lett offensiven med bravur sedan han anlände. På teve är Oliver Berg en bra spelare. Men på plats ser man att han är fenomenal. Hans rörelsemönster är perfekt under Henrik Rydströms ledning. Som gammal ytter gör han ett otroligt jobb i sin fria centrala roll. Vid 4-1 målet fick vi även se, efter att han gjort en offensiv tackling á la Peter Forsberg, att han också opererar på kanten. Inför säsongen var jag övertygad om att Nils Fröling skulle vara den spelare som skulle gynnas mest av Rydströms ankomst. Men med facit i hand ser vi att norrmannen tagit de största klivet. Även hans mentala styrka imponerar. Jag har inte velat blanda mig i debatten kring det som hände mellan honom och Östersunds Sam Mensiro. Ord står mot ord och tar man sida blir det lätt infekterat. Men Berg hävdar sin oskuld och då kan vi inte göra annat än att blint lita på honom. För skulle anklagelserna stämma är jag den första att stå på Mensiros sida. Oavsett är ett sådant medialt drev svårt att hantera, oavsett hur professionell du är. Att kunna leverera en sådan show två matcher efter att ha stått gråtandes på planen är minst sagt oerhört imponerande.
Nikola Djurdjic hade däremot inte samma stjärnglans under söndagseftermiddagen. Jag har nog aldrig sett en spelare vara så uppenbart frustrerad att han tagit till varenda tjuvknep i boken. Liggandes i varje närkamp höjde han inte sin aktie i mitt redan kritiska öga. Hemmapubliken buade ut honom. Spelarna på planen skällde ut honom. Jag tror inte ens att Degerfors tränare Andreas Holmberg hade mycket för honom under matchen. En journalist på pressläktaren påpekade i minut 40 ”att han inte nämnt Nikola en enda gång i sin matchrapportering”. Trots detta fick han 76 minuter på planen. Komiskt nog gjorde Degerfors sitt enda mål 6 minuter efter att bytet skett.
Hur ser då resten av säsongen ut för KFF? Är vi den eldsprutande drake som söndagens resultat vittnar om? Eller var det bara en maximal prestation från de rödvita? Nästa test är mot Halmstad. Ett Halmstad som vi benämnde i Röda Bröder-podden som Kalmars direkta motpol. Ett negativt spelande fotbollslag som förlitar sig på en relikgammal mittback och sparka-långt-boll. Lite hårt måhända. Detta är ju trots allt Allsvenskan och dess charm kanske har mer gemensamt med årets upplaga av Halmstad snarare än Kalmar FF. Oavsett så gäller det att inte vika ned sig på Örjans Valls tunga gräsmatta. För vem vet, kanske blir det 4 steg framåt igen.
