Gästkrönika - Är tråkiga Kalmar för tråkigt för Kalmar?
Johannes Bäck har skrivit en tänkvärd krönika om varför publiksiffran mot Trelleborg var så låg.
2842.
När speakern annonserade ut publiksiffran tror jag de allra flesta fick en liten chock. Hörde vi verkligen rätt? Jag fick bläddra långt ner i statistiken för att hitta en sämre siffra, jag fick leta mig fram till en septemberkväll på Fredriksskans när Kalmar besegrade Falkenberg med 3–1 och tog ett steg närmare Allsvenskan. Detta var alltså år 2003. Inte någon gång sen återkomsten har vi haft en så urusel publiksiffra. Jag är generellt emot att skrika ut burop när en publiksiffra tillkännages (vilket jag varit med om ett antal gånger på GA) men jag kan verkligen förstå de som buade mot Trelleborg. De buropen borde dock inte vara riktade mot de som fanns på plats, buropen borde vara riktade mot resten av alla som vill kalla sig Kalmar-supportrar och inte var på Guldfågeln Arena mot Trelleborg.
Det är svårt att göra en snabb och enkel regressionsanalys på varför så få valde att ta sig ut till GA i säsongens nästsista hemmamatch. I mina ögon finns det inte en faktor utan flera, den första handlar om andra lags framgångar i närområdet. Samtidigt som KFF stångades mot Trelleborg så vann IK Oskarshamn återigen i hockeyallsvenskan och befäste sin serieledning. Det är i snitt över 2000 personer i Be-Ge Center och IKO har under hösten varit en motpol till KFF sett till spelet, de vinner och gör mycket mål medan Kalmar förlorar och knappt gör några mål.
På fredagen den 2 november spelas kanske den hetaste hockeymatchen i Kalmar på väldigt många år när Kalmar HC möter värsta rivalen Nybro Vikings. Andra lag som drar uppmärksamhet från KFF är FBC som ångar på i innebandyn, Oskarshamn AIK som förhoppningsvis ska ta steget sig i Superettan, IFK Berga som kommer kvala till div.1 och självklart IFK Kalmar som precis gjort sin första säsong i damallsvenskan. Kalmar må vara regionens största stad och mittpunkt men sett i perspektiv till resten av Sverige är vi en liten stad och det är otroligt att vi just nu lyckas ha så många elitlag i stora serier. T.ex. var det bara Stockholm, Göteborg, Malmö OCH Kalmar som hade lag i både herr- och damallsvenskan år 2018. Det är något för oss Kalmariter att slå oss om bröstet för men det vore dumt och tro att något sådant inte skulle påverka intresset för övriga lag däribland KFF.
Jag vet att många höjer röster om att vädret är en bidragande faktor. Jag skulle vilja påstå att det är bullshit, alla som någonsin varit på både GA och Fredriksskans vet hur mycket bättre det är på GA. På Fredriksskans var du tvungen att ha underställ och vindskydd året om för att inte frysa ihjäl eller blåsa bort, så är inte fallet på GA. Att Kalmar är tråkiga Kalmar har varit ett signum för föreningen sen vi gick upp i allsvenskan 2004. Mats Olsson på Expressen har en känd krönika från 2005 där han listar 50 saker han hellre gör än se Kalmar FF spela fotboll. Tyvärr tror jag KFF:s signum tråkiga Kalmar just nu är den största anledningen till varför ingen åker till GA.
Först måste vi göra en återblick, vad var tråkiga Kalmar då och vad är tråkiga Kalmar idag. När Kalmar kom tillbaka till Allsvenskan 2004 byggde mycket av spelet på ett kompakt försvarsspel och snabba kontringar. Mittbackar som Jocke Lantz, Bagarn och Tobbe Carlsson är inte direkt några lirare som är kända för sin uppspelsfot utan för sitt monopol i luftrummet och sina försvarsegenskaper. Ett mittfält med Rydström och Lasse Johansson där även om Rydström är den störste av dem största så var det också en spelare som var bra för sina defensiva egenskaper snarare än sina offensiva. De som gjorde att vi kunde sticka ut och inte bara spela 0–0 med dåtidens tråkiga Kalmar var brassarna, Fabio, Dedé och Cesar. Målskyttar och spelare med det där lilla extra. Spelet gick ut mycket på att spela kompakt bakåt och sen leva på snabba omställningar. Dåtidens tråkiga Kalmar går att jämföra med dagens Atletico Madrid, ett skickligt lag som lever på sin defensiv och sina omställningar.
Återkomståret 2004 gjorde Kalmar 27 mål vilket var tre fler än AIK som åkte ur det året. Bakåt däremot så släppte Kalmar bara till rekordlåga 18 mål vilket bara har tangerats av Elfsborg 2008. Återkomståret 2004 slutade Kalmar femma. Snabbspolar vi i Kalmars allsvenska resa så börjar det sakta hända något, Vi börjar få fram skyttekungar som Ari, Cesar, Ingelsten, Mendes, Dauda och nu senast Antonsson. Kalmar börjar få ett spelskickligt mittfält med bröderna Elm först och senare Ismael, Melker och Romario. 2008 blir kombinationen helt perfekt med ett SM-guld och en säsong där Kalmar gör 70 mål framåt och helt plötsligt är Kalmar ett spelskickligt lag, Kalmar är Roliga Kalmar. KFF gick från att vara Atletico Madrid till Manchester City, ett spelskickligt och målfarligt lag.
Men vad hände sen? Hur har KFF blivit nya tråkiga Kalmar? Det första är anfallsproblemet, efter att ha haft anfallare med målgaranti från Dedé till Antonsson har inte Kalmar lyckats hitta en spelare som kan göra 10+ mål på en säsong. Denna säsong leder Romario den interna skytteligan med fem mål vara av tre är från elva meter. Förra året gjorde Romario flest mål med åtta stycken men då var fyra från straffpunkten. Som det ser ut nu har inte en enda Kalmarspelare gjort fler än fyra spelmål sen Antonsson lämnade för Leeds sommaren 2016. Vad beror detta på?
Både Rasmus och Viktor Elm är med i laget och fanns med när Kalmar öste in mål 2008, Stora delar av tränarstaben likaså. Här ligger det största ansvaret på TAB, de anfallsvärvningarna han har gjort de senaste åren har inte varit bra nog. Papa Diouf gör många bra saker men mål gör han inte, Erton känns mest som han väntar på att få lämna och däremellan gör han knappt några mål. Eid har inte visat tillräckligt med allsvensk klass, den sämre Romario hade inte det där lilla extra. Andra spelare som Melvin Platje undrar en vad han ens gjorde i Kalmartröjan. Nixon håller inte, Henri Arnier var inte bra nog, ja listan kan göras lång. Enda sedan TAB tog över som sportchef under hösten 2013 har han lyckats göra EN offensiv värvning som faktiskt gjort skillnad och det är Antonsson. Jag köper argumentet att Kalmar inte kan ta från den bästa hyllan och att vi måste förlita oss på free transfers men av alla värvningar i den kategorin som FF gjort är det knappt en handfull som varit godkända eller mer.
De senaste säsongerna har Kalmar bibehållit sin allsvenska status genom sin defensiv. Hägg har gått från en osäker yngling till en av seriens bättre målvakter. Här ska målvakstränare Donald Arvidsson har en stor eloge som gång på gång är med och utvecklar grymma målvakter. En backlinje med Viktor Elm i spetsen som inte bara är en av ligans målfarligaste backar utan också en ledare för hela laget. Tillsammans med Agardius, Dyrestam och nu senast Stenmark är de alla den största faktorn till varför Kalmar är ett allsvenskt lag även 2019.
Med en offensiv som inte gör mål trots att seriens bästa passningsfot i Rasmus Elm finns i laget och en defensiv som är mycket bättre än den tionde plats Kalmar har för tillfället, med en resultatrad som innehåller tre segrar sen VM. Mixar vi alla dessa ingredienser så har vi Nya tråkiga Kalmar. Publiken får se en lite sämre version av den anno 2004, de har gjort färre mål, släppt in fler, tagit färre poäng men lirar ungefär på ett liknande sätt som de gjorde 2004 – ett kompakt försvar som förlitar sig på snabba omställningar. Adderar vi en ökad kravbild både från fans och klubben internt, (Vi minns alla visionen om SM-guld senast 2018) andra lag i närområdet som går bra så är min slutsats att tråkiga Kalmar är för tråkigt för Kalmar. Ingen vill gå och se Kalmar lirar 0–0 hemma mot Dalkurd i oktober, ingen vill se Kalmar slåss för sitt kontrakt säsong efter säsong, när klubben utåt strävar efter att bli en toppklubb. När ett säkrat allsvenskt kontrakt ses som ett misslyckande så kommer publiken att lämna Guldfågeln, tyvärr.
Den har analysen är inte tänkt som något apokalyptiskt epos om Kalmar FF. Det finns faktiskt väldigt mycket som klubben gör rätt. Jag tänker lista mina största anledningar till VARFÖR du, din familj eller hela Kalmar för den delen borde vallfärda till GA nästa säsong.
• Allsvenskt för 15e året i rad - Vet ni när Kalmar senast lirade 15 raka säsonger i allsvenskan? Du behöver inte skämmas om du ej minns eftersom det ALDRIG har hänt. Kalmar FF är på allvar ett etablerat lag i allsvenskan vilket det går att argumentera för att vi aldrig varit tidigare. Kalmarpubliken ska inte ta för givet att vi fortsätter vara det förevigt, åk ut till GA och njut av Sveriges bästa fotboll. Ett stort plus inför 2019 är också att vi kommer gå om Öster i maratontabellen. Inför denna säsongen behövdes det 42 poäng vilket tyvärr inte kan slås säsong 2018 men inför 2019 skulle det kunna vara så lite som tre poäng som skiljer inför säsongen. Vem vill inte uppleva Smålandsfotbollens definitiva tronskifte i premiären på Guldfågeln 2019?
• Kalmar FF ÄR Kalmar – Under denna säsongen blev Kalmar den klubb som lät sina talanger få mest speltid av alla svenska föreningar. Hela 30 % av de allsvenska minuter som spelats i år har spelats av en spelare fostrade i klubben. Mot Trelleborg startade fem spelare från Kalmar eller kommunerna runtom, en till fick hoppa in. Detta är något som vi alla borde hylla till skyarna! Så åk ut till Guldfågeln för att se Isak Magnusson – Lindås, Herman Hallberg – Möre, Johan Stenmark – Berga, Filip Sachpekidis – Lindsdal, Edvin Crona – Ljungbyholm, Måns Söderqvist – Emmaboda, ja listan skulle kunna göras längre. För chansen är nog stor att du har en koppling till någon av dessa (jag har t.ex. gått på samma gymnasium som tre av de jag räknade upp), de kan vara din gamla granne, dina barns kompisar, din släkting. Att få se Kalmarpojkar vinna mot lag som Djurgården, IFK Göteborg osv. är en fröjd både för ögonen och ens rödvita Kalmarhjärta.
• Guldgenerationen – Jag minns en mulen höstkväll på Fredriksskans när Rasmus Elm skruvade in en fantastisk frispark mot gnaget och sköt oss ett steg närmare guldet, vilka minnen! Just nu har vi några av de största faktorerna till det guldet i laget genom Rasmus och Viktor Elm. Plus att vi har Nanne och Rydström som dirigerar laget från bänken. Missa inte en chans att uppleva Rasmus högerfot, Viktor skalle eller Rydström lite för tighta kläder. Rasmus är den bästa spelaren som burit den rödvita tröjan, så åk ut och njut när han slår 30 meters djupledsbollar. För med hans skadehistorik vet vi aldrig när han slår sin sista.
Vi har en hemmamatch kvar denna säsong som ser ut att bli slutsåld. Jag hoppas att laget gör allt för att förhindra att AIK får lyfta pokalen på Guldfågeln, för det ska fasiken vara Kalmar FF som är först med den bedriften! Åk dit och ställ er i klacken, sjung för Papa Diouf, sjung för laget så hoppas jag att vi aldrig få uppleva 2842 på Guldfågeln igen.
