Hemmasviten bruten - Malmö överlägsna på Guldfågeln Arena
Kalmar FF kom till match mot Malmö FF som obesegrade hemma på Guldfågeln Arena, och dessutom förstärkta av hyllade hemvändaren David Elm. Man lämnade arenan utklassade av en övermäktig motståndare. Malmö FF vann med 4-1.
Hemmalagets nummer 16 fick finna sig i att ha de allra flesta supportrarnas ögon riktade mot sig inledningsvis. David Elm gjorde comeback efter ganska precis fyra år ute på olika äventyr, och han klev in från start som toppforward direkt.
Kalmar FF:s startelva i sin helhet (4-2-3-1): Etrit Berisha – Emin Nouri, Ludvig Öhman, Markus Thorbjörnsson, Björnar Holmvik – Melker Hallberg, Ismael – Romario, Måns Söderqvist, Tobias Eriksson – David Elm
Malmö FF (4-4-2): Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Erik Johansson, Pontus Jansson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Tokelo Rantie, Magnus Eriksson
Matchen
Om David Elm tyckte uppmärksamheten var pressande får vi låta vara osagt; klart är i alla fall att han slapp den tämligen snabbt. Publiken tvingades nämligen istället hålla blicken fäst vid elva bortaspelare som dominerade tillställningen. Redan från start höll matchen högt tempo, och det var tydligt att Malmö behärskade det bäst. KFF stressades till många bolltapp; såväl stressade som till synes ohotade passningar gick till fel adress. Normalt så skickliga Ismael spelade med alldeles för små marginaler, och han och Melker Hallberg hade oerhört svårt att styra upp något ordentligt anfallsspel för KFF.
Efter tolv minuter satte MFF fart i en snabb omställning och Kalmarspelarna hann inte alls med hem när Emil Forsberg hittade ut till Magnus Eriksson på högerkanten. Eriksson serverade en helt obevakad Simon Thern ett utsökt volleyläge, vilket han förvaltade på bästa sätt. 1-0 Malmö FF, och uppförsbacke direkt för de röda.
Kalmar FF höll spelet väl uppe resten av halvleken och orsakade lite oreda framför Johan Dahlin vid några frisparkar, men mer än så blev det aldrig. Malmö FF kontrollerade genomgående händelserna mycket väl.
I andra halvlek var det sedan inget snack om saken. Magnus Eriksson ökade på ledningen med ett magnifikt lobbskott från distans, och med kvarten kvar förvaltade inbytte Erik Friberg en strålande passning från samme Eriksson genom att behärskat sätta 3-0. Att MFF:s egen hemvändare Guillermo Molins sedan tilläts panga in 4-0 några minuter senare kändes onödigt. Under de sista tio minuterna reste sig i alla fall KFF och visade att man åtminstone klarade av att handskas med ett över-avslappnat MFF i fyramålsledning. Rikard Norling är säkerligen inte nöjd med sättet man slappnade av och relativt enkelt tillät Ismael rusa fram och pricka in reduceringen – men å andra sidan hade han en del annat att vara tillfreds med.
Slutresultatet 1-4, i Kalmar FF:s egen hemmaborg, vittnar sanningsenligt om den lektion Smålands Stolthet fick av ett av landets allra bästa lag. Malmö FF var storleken större än Kalmar över precis hela planen och vann fullt rättvist.
Backlinjen förtjänar beröm för hur man höll ihop under matchens första timme, men å andra sidan vek man sedan ner sig och lät siffrorna rinna iväg på ett sätt som inte är tolerabelt hemma på Guldfågeln Arena.
David Elm visade ungefär på vilka sätt han kommer att vara nyttig för KFF (som stor och stark bollmottagare med uppgift att nagla fast bollen på offensiv planhalva, på fasta situationer både defensivt och offensivt) och även på vilket sätt hans spelstil riskerar att hämma det spel KFF har spelat tidigare i år (sämre rörlighet, mindre djupledsspel, mindre intensitet i presspelet). Den här matchen mot det här motståndet känns emellertid helt fel för att bedöma hur tungt det positiva respektive det negativa kommer att väga.
Den här matchen kunde dock visa en sak. Malmö FF är idag betydligt bättre än Kalmar FF – tabellen ljuger nog inte.
