Kalmar FF - Malmö FF0 - 1
Historien upprepar sig!
Usch och fy och blä. Vem hade kunnat ana att det skulle göra så ont att förlora mot mesta mästarna med 1-0? Ett iskallt GFA bjöd på en varm framåtlutad fotboll, med väldigt lite slutprodukt. Historien upprepar sig och i slutändan stod oddsfavoriten som segrare.
Vilken tragik. När Isak Kiese Thelin nickar i 1-0 till Malmö vill jag bara lämna arenan, lägga mig ner på marken och skrika. För Kalmar FF gjorde, enligt mig, sin bästa match sedan Henrik Rydström anslöt inför förra säsongen. En insats som redan i första halvlek borde ha krönts av Oliver Bergs 1-0-mål. Jag ser mig själv som motståndare till VAR. Men när målet blev, vad det verkar, felaktigt bortdömt så kom jag på mig själv sitta och förbanna mig över att vi inte använder oss av den där förbannade manicken i Allsvenskan.
Det tog en match för mig att eleveras av tanken över hur bra detta kan bli. Rydströms projekt. Trianglar, trianglar och åter trianglar på mittplan. Gång på gång spelade vi oss ur Malmös press. En högerkant som ser precis hur intressant ut som helst. Oliver Berg som gör en av sina sämre insatser – ändå gör laget kanske sin bästa match sedan urminnes tider. Allt detta lovar ju gott. Det problematiska? Vi har precis förlorat en match mot Malmö FF utan att egentligen ha ett enda farligt avslut. Vi fick återigen veta hur det känns när storebror är på besök.
Det brukar sägas att skillnaden mellan ett topplag och ett bottenlag är att topplaget sätter sina chanser. I det här fallet gjorde varken hemmalaget eller gästerna gjorde det. För MFF skapade en hel del matchen igenom och vi ska tacka vår nya stjärna Ricardo Friedrich för att han höll siffrorna nere. Samtidigt så hade KFF mycket boll. Dirigerade matchen på ett sett jag aldrig sett Kalmar dirigera en match mot MFF. Men på presskonferensen sätter Rydström huvudet på spiken. Han nämner just att vi har mycket boll, många chanser till omställning – men väldigt lite utfall från detta. Axel Lindahl visade igår och på försäsongen att han kan bli en av Allsvenskans bästa värvningar. Han var flera gånger i matchen helt överlägsen mot landslagsbacken Martin Olsson. Jag uppskattar att Lindahl hade tio bra lägen att slå in bollen. Jag är däremot helt säker på att han inte fick bollen förbi första försvararen en enda gång på tvåsiffriga försök. Detta är ett område jag upplevt inte varit problematiskt för KFF innan. Men när vi spelar mot MFF, som nästan är mer vana att spela på Stamford Bridge än GFA:s leråker, så MÅSTE vi vara mer kliniska i sista tredjedelen. Jag vet inte hur många gånger ett förtvivlat sus cirkulerade på GFA när hemmalaget återigen träffade någon av Malmös mittbackar med sina inspel.
Min sammanfattning av matchen? Ja, det blev ju inte alls en Djurgårdsmatch där vi inte har en chans över 90 minuter. Det var inte heller en total kollektiv genomklappning som vi tidigare sett när vi mött motstånd av Malmös kaliber. Att jag kände mig så frustrerad efter gårdagens match att det varken fanns ork eller vilja att prata med någon efteråt tycker jag är positivt. För vi var med i matchen. Hela matchen. Och vi gav ett lag som spelat på mycket större arenor än GFA en ordentlig prövning. Jag slås även av det spekulativa: vad hade hänt om Bergs mål inte dömts bort? Vad hade hänt om vi träffat en KFF-spelare med 50% av våra inlägg? Dessa frågor är såklart helt irrelevanta, men tanken på att vi gav oss möjligheten att ta poäng hemma mot MFF i premiären är ändå kittlande.
