Karlström - "Jag HATAR uppehåll"
Finns det något vi ska vara stolta över, är det att vi har ett Allsvenskt fotbollslag.
Det finns många olika åsikter att ha om ett uppehåll. Vissa supportrar älskar dem, för att man äntligen får chansen att andas ut efter en eventuell tuff inledning. Andra supportrar hatar de. Man kan ha fått ett bra flyt och vill därför inte att det ska rinna ut i sanden, för att ett landslag ska spela mästerskap. Hade ni frågat mig föregående säsong, hade jag tackat JA till uppehåll rätt ofta under säsongen. Det var en känsla av lugn som infann sig efter kvalsegern mot J-Södra och en välbehövlig vilopaus medan vintermörkret spred sig över landet. Under säsongen 2021, vill jag inte ha uppehåll. Visst är det en underbar känsla att, tillsammans med vänner dra fram grillen och avnjuta en middag samtidigt som det är landslagsfotboll på TV. Men för en Kalmarsupporter som i flera år har levt i det prestationsmässiga mörkret, vill man ha mer av segerns ljus.
Med det som bakgrund tror jag segern mot Hammarby var viktigare än vad man egentligen kan tro. Laget går till sommaruppehåll med en seger i ryggen och kan se sig själva på en placering man, under förra året bara kunde se i sina drömmar. Kalmar FF har visat ett helt annat lugn i sitt spel under denna säsongen, vilket har spridit sig till supportrarna. Nu kan man för ovanlighetens skull, se fler lag bakom sig i tabellen än framför sig. Det måste vara en oerhört skön känsla, framförallt för de spelarna som varit med på botten de senaste säsongerna.
Att vara supporter till Kalmar FF är ibland en själslig prövning. Det är en blandning mellan en sista knutta hopp som är på väg att tona ut, och en aggression. Jag personligen, känner en oerhörd stolthet över flera saker. Dels att vi har ett Allsvenskt fotbollslag, vilket vi nästan blivit varse om, inte ska ses som en självklarhet. Det är också den otroligt varma känslan som finns i föreningen. Efter flera år där mycket gjorts för egen vinning bakom lyckta dörrar är det en helt annan öppenhet vi kan se.
För detta förtjänar en rad personer ett stort tack. Men för att nämna en, måste Markus Rosenlund nämnas. Vår nuvarande klubbchef kom till föreningen när det fortfarande slickades sår och sopades upp spillror efter det inbördeskrig som stridits mellan supportrar och de starka männen i styrelserummet. När jag träffade honom i Ronny Nilssons bibliotek på GFA var det frågan om en handlingskraft om att göra föreningen till stadens lag och att skapa en sammanhållning som stod i fokus. Det fanns många kritiska röster som höjdes när den gode Rosenlund tog posten som en av de högst ansvariga för föreningen. Dock bör de som tvivlade då, med all hast omvärdera hans aktier i föreningen.
Med en sådan lycka i kroppen hade jag gärna sett matcher året om. När man förr om åren knycklade ihop sin pappmugg efter tjugo minuter på grund av lagets (återigen) svaga insats och brist på hjärta i spelet, är det ett helt annat ljud i skällan nu. Nu tar man gärna en kopp till, och kvittrar med i en den harmoniska stämning som sprider sig i supporterled.
Vi ska som sagt vara stolta över att vi, som en liten stad i mörkaste Småland kan ha ett fotbollslag på toppnivå i Sverige. När vi nu ser vårt lag i en helt annan harmoni som blandats med självinsikt och en kravställning på att jobba för varandra kan vi andas ut. Nu känner jag igen den förening som jag som liten grabb fick se från min pappas knä på Fredriksskans. Jag säger det rakt ut, JAG HATAR UPPEHÅLL!
/ M.Karlström
