Krönika - Brottarfotboll
En fotbollsmatch som för mig historiskt endast betytt lidande och frustration spelades på söndagen. Kalmar FF åkte till Påskbergsvallen för att äntligen ta en seger mot brottargänget. Men trots vinst med stora siffror hade ju matchen kunnat sluta helt annorlunda.
Världens längsta fotbollslag är äntligen erövrat. En av Kalmar FF:s många mardrömsmotståndare de senaste åren föll till slut och det med stora siffror. Uttrycket ”the bigger they are the harder they fall” har aldrig känts mer passande. För sedan Varberg etablerade sig i Allsvenskan har de varit ett av seriens mest svårbesegrade lag. Den iakttagelsen är just en iakttagelse och är högst empirisk och saknar vetenskaplig bakgrund. Men på KFF stämmer det i alla fall in. För Jocke Perssons antipoplag var innan söndagen obesegrade i sina allsvenska möten mot KFF. Fyra oavgjorda ligamatcher var facit mellan kustlagen. Men en sådan svit bryts ju förr eller senare och jag är bara glad att det var det rödvita laget som kom segrande ur tombolan.
Såklart var Varberg tunga. Trots att KFF ägde mycket boll och visade sig vara överlägsna tekniskt så var hemmalaget inte alls långt ifrån att få bollen i nät. Ett oavgjort resultat i halvtid hade nog varit mer rättvist än KFF:s 2-0-ledning. För trots att bortalaget stod för en offensiv, som närmast går att likna vid en flod som forsar över land, av högsta allsvensk kvalitet så var defensiven bristfällig. Redan efter ett par minuter fick Ricardo Friedrich stå för en av många högklassiga räddningar på Alexander Johanssons skott. Och första halvlek skulle ju, faktiskt, visa sig bli en chanskavalkad. Och det var ju långt ifrån en enfilig chanskavalkad mot Varbergs mål. För KFF:s målvakt är ju trots allt matchens lirare. Överlägset. Matchen Ricardo står för vet jag inte när jag sett tidigare i Allsvenskan. Straffräddningen vid ställning 1-0 till KFF är inte bara matchavgörande utan även hans lättaste räddning. Och det säger något om något. John Alvbåge twittrade efter matchen att Kalmars nya målvaktsrekryt är ”galet bra”, något jag är redo att börja tro på nu efter endast två matcher i Allsvenskan.
Sedan Etrit Berisha lämnade föreningen 2013 har målvaktsfrågan varit hög i prioritetsordningen men aldrig riktigt tagits på allvar. Kortsiktiga lösningar som varit bra och långsiktiga lösningar som varit undermåliga har hållit målvaktsposten gisslan. Men förhoppningsvis har vi nu en 29-årig brasiliansk galning som räddar allt från straffar slagna av jättar till snabba dribblers som kommer fria.
Andra halvlek blev som den blev och rödvita spelade väl inte sin bästa fotboll. Inte konstigt när brottarlaget från västkusten sliter och drar i bortalagets tröjor och ben. Ibland kändes det som att deras frustration skulle leda till en panna-mot-panna-situation. Ett tag trodde jag att en Varbergsspelare skulle greppa en Kalmarspelare i en flygande mara. Detta hände såklart inte. Varbergs hemmaplan är dock mer av en brottarmatta där det är oerhört svårt att genomföra så kallad fotboll. Men med Kalmar FF:s försäsong och allsvenska inledning i bakhuvudet så var kanske en 3-0-vinst inte så himla överraskande ändå. Kommande match besöker Bruket GFA där det återigen ska spelas fotboll på leråker. Klart en nackdel för oss, men med det självförtroendet truppen har just nu så ska det väl gå vägen?
