Kalmar FF - Sirius2 - 2
Krönika - "Glädje och frustration"
Det råder delade åsikter kring Kalmar FF:s senaste insats. Mot Sirius var det två helt olika lag som sprang runt i den rödvita tröjan. Alla har rätt till sin åsikt och att känna sig besviken över två tappade poäng i matchens sista minut. Men det gäller att ha perspektiv på saker och ting.
Det var en vårkysst arena som bredde ut sig längst med E22:an. Guldfågeln Arena har de senaste tre säsongerna förvandlats till den borg vi så länge gått och väntat på. Kalmar FF har helt plötsligt skördat framgångar hemma. Ibland genom insatser som osat hög klass rakt igenom. Ibland med insatser som snarare varit stolpe in. Men alla trepoängare har firats på samma sätt. Med mycket glädje och lite eftertanke. Onsdagens insats mot Sirius blev tyvärr långt ifrån en insats utan eftertanke.
För efter matchen, som till 50 procent var en rejäl skåpställning från hemmalaget, så svämmar sociala medier över av negativism. Jag tycker mig se en supporterskara som helt glömt bort var vi som förening befunnit oss. ”Bland det sämsta jag sett”. ”Pinsamt”. ”Det här är varför ni inte är högre upp i tabellen” är några av kommentarerna jag håller mig från att svara på. Jag inser (och hoppas att jag har rätt) att detta är en bråkdel av supporterskaran. Det brukar dessutom vara denna typ av onyanserat supporterskap som skapas i tevesoffan, snarare än på läktaren. Så kanske ska man inte lyssna på denna typ av bisarra kritik. Men den måste ändå gå att kommentera. För även fast andra halvlek var en stilstudie i hur man inte ska försvara en ledning så borde Kalmar FF ha spelat till sig en helt annan typ av respekt. Vi ligger efter sex omgångar för fasen fyra i Allsvenskan! Hur kan det finnas så mycket negativitet i supporterled? Jag tyckte mig se mer positiva, uppbackande kommentarer under 2019 och 2020. Då skulle föreningen om något ha kritiserats hårt. Men det verkar som att en liten klick supportrar helt plötsligt tror att vi ska slå varenda lag i Allsvenskan.
Jag vill inte hänga någon. Jag började skriva krönikor på Svenskafans för att öka både publiciteten och intresset för Kalmar FF. Öka kalmariters intresse för Smålands stolthet. Men ibland så måste man också få skriva av sig. För det är okej att vara besviken. Besviken över en halvlek eller besviken över en insats. Men bara för att favoritlaget tappar en 2-0-ledning så är det inte okej att glömma hjärnan när man sitter vid skärmen. För Sirius är ett bra lag. Vi har haft svårt mot dem de senaste åren och, för er som inte har så bra koll på Uppsalalaget, deras lag är riktigt bra. Tabellen ljuger lite i deras fall och de kommer inte vara inblandade i en streckstrid. Kalmar FF är fortfarande ett lag under uppbyggnad. Kalmar FF är ett lag och en trupp som fortfarande har långt till att nå sin fulla potential. Detta måste tas i beaktning, även fast vi gör en fiaskoartad halvlek. Spelare och tränare vet om detta. Jag vill bara mana till en mer sansad stämning. Kolla var vi befinner oss i tabellen.
Jag var också fruktansvärt besviken efter onsdagens poängtapp. För det var precis vad det var. Men vi måste kunna vara lite mer nyanserade när det kommer till vad vi kommenterar. För Kalmar FF kommer ta fler poäng och göra fler heroiska insatser på vår hemmaborg. Det är dessutom allas rätt att kritisera föreningen, vilket är det fina med en demokratisk 51 procents-regel. Men det blir så tröttsamt att det är två matcher mellan att Henrik Jensens sociala medier översvämmas av diverse positiva epitet. För att sedan präglas av ifrågasättande kommentarer om spelidén och ”hur man kan göra en så dålig halvlek”. Sådant händer och sådant kommer fortsätta hända. Men vi måste kollektivt ha lite mer is i magen innan vi dumdristigt ifrågasätter en insats där vi förlorar två poäng med matchens sista bolltouch. För hade vi inte släppt in Jamie Roches mål så hade negativiteten bytts ut mot idel positiva epitet.