Krönika - "Som att bli lämnad på perrongen!"
”Du kan vänta hur länge du vill” sa Rydström till reportern i Discovery efter matchen mot Sundsvall, och alla rödvita gnuggade sina händer. 10 dagar fick vi vänta innan vår evige nummer 8 satte sin ikonstatus på spel. När jag ringde Rydström samma dag han blev klar som huvudtränare i Kalmar FF berättade han för mig att herrens vägar är oförutsägbara. Säger du det….?
Låt oss ta det från början. Nanne Bergstrand lämnade i juli 2018 posten som huvudtränare efter att ha drabbats av utmattningsdepression. Henrik Rydström fick stafettpinnen med uppgiften att slutföra någon annans arbete under slutet av säsongen. Efter ett uppmärksammat telefonsamtal lades det sedan ut en frostig text på föreningens hemsida med nyheten att Rydström inte fick förlängt kontrakt. Det beslutet ledde till ett uppror i supporterled där en del av den sportsliga ledningen fick gå samma väg till mötes. Säsongen 2019 leddes föreningen av Magnus Pehrson som valde att utmana den extremt brinnande Sydostkurvan och därmed trollade bort sig själv från föreningen.
Nanne Bergstrand gjorde bejublad comeback till säsongen 2020 och ledde laget till en kvalseger efter att supportrarna stöttat och laget stått för en heroisk insats mot Jönköping Södra över två matcher. Nanne var tydlig med att han inte skulle leda laget 2021 och supportrarna började oroa sig över vilken jippotränare som skulle marknadsföras som föreningens räddande ängel. Det visade sig dock att ersättaren var närmre än man trott.
I mellandagarna 2020 fick supportrarna den finaste av alla julklappar när Rydström presenterades som ny huvudtränare för föreningen han representerat i över 800 matcher. Supportrarna har sedan den dagen stått bakom Henrik och visat en enorm kraft de gånger någon har ifrågasatt honom. Rydström själv har stått i fronten och med hela handen pekat ut en väg som anammats av dels spelargrupp dels supportrar. Vi har drömt om Europa och låtit hybrisen flöda kring att vi kanske har större ambitioner än att vara ett mittenlag. Att nu lämna för en seriekonkurrent leder till att vi supportrar börjar tvivla på allt vi trott.
Så skulle dagen till slut komma. Det är ingen överraskning att Henrik Rydström har stora ambitioner som tränare. Han var en stor ledare i och med sin kaptensroll i föreningen under hundratals matcher och visade sedan framfötterna som en talangfull och nytänkande tränare som de andra lagen började dra i. Att Henrik Rydström skulle leda Kalmar FF under väldigt många år framöver tror jag inte någon med någorlunda insyn i föreningen kan tro helt och hållet. Alla har vetat att dagen då Rydström lämnar skulle komma. Att det dock skulle komma så snart och till laget som INGEN ska hjälpa till framgång är mer än anmärkningsvärt.
Det som bubblar inom mig i denna stund är en blandning av ilska och stor förvåning. Inte en förvåning att Rydström lämnar för en större förening, men en förvåning kring vad han är ute efter. Man ska veta att Malmö inte på något sätt en förening i likhet med Kalmar FF. Det enda vi delar är ett stort svek av en före detta spelare som valde att låta fotbollens marknad styra. Vi har under deras desperata säsong 2022 sett inte mindre än 3 tränare komma och gå, något som i Kalmar FF inte är särskilt troligt. VAD söker man i en förening där pressen är enorm? Är det mer värt att ha klubbnamnet ”MALMÖ FF” på sitt CV inför framtiden än att behålla sin status som klubbikon, rödvit hjälte och den största genom alla tider i en förening som gett all sin tid och all sin passion?
Dagen det började ryktas om kontakter i danska Bröndby föll sig ett lugn jämfört med dagarna innan. Jag har aldrig velat att Rydström ska lämna, men skulle ett större lag i utlandet locka så förstår jag att det är svårt att inte lämna mammas gata. Just nu är min förståelse noll.
”Vad ska han säga då?!” har varit ett rungande mothugg de gånger vi hävdat att han inte lämnar för att han ständigt dementerat. Hade Rydström stått efter matchen mot redan degraderade GIF Sundsvall och sagt ”Det är ingen som vet om jag lämnar eller stannar, men Malmö som det ryktas om hade ju varit roligt” är det klart topplocket hade gått redan där. Det som dock får det att bubbla är det kraftiga dementerandet som alla trodde på som sedan visar sig haft en annan andemening.
Rydström är en av våra största spelare genom alla tider, det kan ingen ta ifrån honom. Han fick oss att tro att vi kunde mer när de stora laget skrattade oss i ansiktet. Han lyfte vårt första SM-guld och tog laget under sina vingar när de stora drakarna såg ner på oss. Den dagen lämnas vi medan den vi trodde var en beskyddande fågel, visar sig vara en drake han också.
Att lämna på ett sådant sätt som nu är fallet utmanar allt vi supportrar på ett sätt likt lärjungar stått och nickat om under säsongen. Detta visar så tydligt hur ingenting förutom VAR går at lita på till 100%. Tränare kommer och går och så lär det fortsätta. Det finns dock gränser för hur man lämnar. Det är skillnad på att säga ”Inga kommentarer” jämför med att ge sitt ord.
Det kanske finns en utköpsklausul i Rydströms kontrakt är en annan tanke som florerat. Det är klart att ingen är större än föreningen och att en klubb som Malmö har de ekonomiska musklerna att ge Kalmar vad de kräver. Det enda som skulle kunna rädda detta från att få rubriken ”SVEK” är att det framkommer att Rydström agerat handelsvara och tvingats bort från föreningen ännu en gång. Enligt de källor Röda Bröder har och efter dagens presskonferens finns inget annat att tvivla på, än att Henrik själv ville flytta på sig. Kalmar FF hade som avsikt att slutföra de två år som återstår av hans kontrakt, men huvudpersonen valde en annan väg. Kalmar FF har enligt uppgift gjort allt i sin makt för att behålla Henrik i föreningen, men det var tydligt att han inte hade avsikt att stanna.
Jag kan bara likna situationen vid en familjesemester där ett resmål är utvalt. På vägen stannar man vid olika rastplatser och alla är ense om vart man ska. Plötsligt hör man bilen starta samtidigt som man tar den sista klunken av kaffet man har på rastplatsen och ser en av sina familjemedlemmar lämna i en annan bil. Förvåningen vet inga gränser! Kalmar FF och vi supportrar är resten av familjen som nu ser vår huvudtränare lämna i en bil (han uppenbarligen stämt tid med på samma rastplats) och fortsätta sin resa någon annanstans.
Kalmar FF landar på en fjärdeplats jämfört med Malmö som missar både europaspel och guldstrid. Det tyder på att vi sportsligt kan prestera bättre än det penningstinna blå laget i Skåne. Det tyder på att vi olikt Malmö har utmanat om europaspel och guldet(nåja). Kalmar FF siktar högre än någonsin förr, men nästa år gör man det med någon annan vid rodret.
Det är lätt att låta passionen styra och att inte se nyktert på situationen. Att man aldrig ska säga aldrig har vi förstått under de senaste timmarna. Att ingen är större än föreningen har stått klart sedan länge. Är det någon gång man velat vara en fluga på en vägg, är det den gången Rydström satte sig tillsammans med Malmös representanter och gav sitt medgivande att påbörja en förhandling med Kalmar FF. När jag ringde Henrik Rydström samma dag han blev klar för Kalmar FF och frågade om han trodde att han skulle välkomnas tillbaka till Kalmar efter sin sejour i Sirius svarade han ”Herrens vägar äro oförutsägbara”. Jo tack. Hade föreningen dumpat Henrik likt man gjorde säsongen 2018 hade min ilska riktats mot laget i mitt hjärta, men när huvudtränaren själv väljer att lämna den förening man yttrat en vilja att leda långsiktigt och utan planer på att förändra något i sitt kontrakt, då går även mitt topplock.
”Vem i hela världen kan man lita på?” låter en sång från mitten av 80-talet och den frågan har ekat i mitt huvud under flera veckors tid. Ja, Henrik har tagit oss till placeringar i Allsvenskan som vi inte skådat på länge, men var det inte tillräckligt? Vad var det som för ett par veckor sedan var så självklart och som nu är som bortblåst? Efter avslöjandena om Qatar-VM och andra skandaler inom både svensk och internationell fotboll borde man såklart veta med sig att ingen går att lita på till 100% oavsett om de ger dig sitt ord. Det är något med förmågan och viljan att hela tiden tro det bästa om människor som får en att gång på gång neka till det man absolut inte vill ska hända.
Matcherna mot Malmö FF kommer att få en helt annan dimension jämfört med innan. De broar som vi supportrar reparerade till Rydström efter hans uttåg förra gången kommer efter dagens besked inte ens repareras med silvertejp (som vi ju vet lagar allt). Som tränare kan vi inte neka till de triumfer vi lyckats åstadkomma under de senaste två åren, där är all heder till Henrik. Vi har dock full rätt att välkomna honom tillbaka på vårt eget vis, med applåder eller visselorkaner. Ingen är större än föreningen eller dess supportrar.
Ska vi ge honom att vara ledsna då? Är det inte bättre att visa sin ilska och poängtera att det inte är acceptabelt hur situationen har behandlats? Hur man som supporter agerar i en stund som denna får stå för var och en, dock är alla handlingar i slutändan ett försök att ge uttryck för sina känslor. Vissa skriver av sig på sociala medier, andra i form av en krönika. Vissa bränner allt de någonsin kan hitta om den numera stämplade förrädaren samtidigt som andra sitter och med ansiktet i sina händer och gång på gång yttrar ”Varför?”. Alla reagerar på sitt eget vis, men vi supportrar får aldrig sjunka till den nivån. Tror vår (nu före detta) huvudtränare att gräset är grönare på den skånska sidan, låt han upptäcka om så är fallet eller om allt bara är en green-screen likt den Musse Pigg halar ner från sin husvagn på julafton och visar den riktiga soptippen som finns bakom fasaden av solsken och vackert väder.
För undertecknad kommer Henrik Rydström alltid vara en av de stora anledningarna till att jag fastnade för Kalmar FF. Det han gjort för föreningen som spelare kan vi aldrig ta ifrån honom, men jag delar den känslan många har idag, ”var det verkligen såhär det skulle sluta?” Vi supportrar kommer stå på Sydostkurvan större än någonsin 2023. Med en ny tränare vi ska supporta till 100%. Ingen är större än föreningen, men ingen förening är större än sina supportrar!
