Krönika - Svenska Cupens kulmen
Kalmar FF har haft en minst sagt ojämn försäsong. Juniorer har testats, spelare har roterats, prestation har varierat och Henrik Rydström har skrikit om hovmästare. Svenska cupen är igång och Kalmar FF står inför en tuff uppgift om avancemang ska nås.
2-2. 0-2. 0-2. 1-2. 1-0. Detta är resultatraden efter att KFF spelat mot två lag från Superettan, två lag från divison 1 Södra och regerande svenska mästarna. En vinst, en oavgjord och tre förluster. Hade jag varit ovetandes om vilket resultat som var från vilken match hade jag inte gissat på att ”poängen” kom mot Malmö FF och Brage. Självklart finns det en brasklapp i detta; ungdomarna luftades mot Oskarshamn och Kalmar hade en klassisk FF-kväll där chans på chans sumpades hemma mot Umeå. Men oavsett har prestationerna och resultaten varierat. Självklart ska det inte dras för stora växlar när matcherna analyseras. Truppen är likt Stordalens hotell under konstruktion och byggherren Rydström dirigerar från sidlinjen. Jag tycker i själva verket nästan att det är lite häftigt när Henke efter en förlustmatch står och säger att spelet ändå såg bra ut. Sedan är det självklart lite pinsamt att vi på försäsongen kryssar mot Svenska Cupens bottenlag i grupp 1…
Läget i Svenska Cupen är för övrigt inte optimalt. Målskillnad trumfar inbördes möten, vilket försvårar KFFs avancemang avsevärt. Personligen tycker jag detta känns skevt i och med att nivåskillnaden är så stor mellan lagen i grupperna.
På lördag åker KFF till huvudstaden för att göra det Djurgården gjorde mot oss senast vi var där: vinna med 5-0. Att drömma om ett sådant resultat känns tragiskt naivt, men vad ska vi annars göra? Efter två halvdana insatser mot på pappret sämre lag tror absolut ingen på oss. Samtidigt har Djurgården gått som tåget. Jag väljer dock att vara en tragiskt naiv människa när det kommer till Kalmar FF. David mot Goliath ligger mig nära hjärtat när det kommer till fotboll. Underdogen som slår storklubben. Den stilla småstadsklubben mot bjässen från Stockholm. För övrigt känns det som att vi möter Djurgården var och varannan dag. Nu passar det bättre än någonsin att skrälla.
Målskyttet har under försäsongen lyst med sin frånvaro. Alex Mortensen, Calle Gustafsson och bröderna Ring är våra enda målskyttar på 5 matcher. Kanske kan vi, likt med Jonathan Ring, få förstärkning från en gammal bekant spelare? I skrivande stund ryktas Marcus Antonsson efter några misslyckade säsonger i Malmö FF till KFF och Halmstad BK. En värvning av den digniteten skulle göra under för ett KFF som inte kan sätta bollen i mål. Antonsson har i MFF fått nöja sig med att utgå från en kant eller nöta bänk. I förlustmatchen mot GAIS startade Antonsson men gav inte ifrån sig något större avtryck. KFFs ekonomi är stram och relativt stora värvningar har redan anslutit till truppen. Personligen tror jag vi är i ett större behov av en rutinerad mittback än en anfallare. Men när det är Marcus Antonsson som kommer på tal känner jag att ett undantag kan göras. Ingen har väl glömt bort den fina sejouren han hade i Kalmar senast?
Vi har röda dagar framför oss och förhoppningsvis kulminerar allt i en fantastisk insats borta mot Djurgården. Även om tron på ett avancemang i Svenska Cupen låter dumdristigt så hade en vinst gett hopp inför säsongen. Dirigenten Rydströms positiva fotboll får gärna avsluta med ett gigantiskt crescendo i dur.
