Mållöst i glest beskådad hemmapremiär
Kalmar FF höll nollan för andra gången i årets allsvenska, men i hemmapremiären mot Häcken blev det inga mål framåt heller. 0-0 blev slutresultatet inför bara 4 248 åskådare på Guldfågeln Arena.
Nanne Bergstrand valde att matcha samma offensiva kvartett som i premiären mot Syrianska, och den enda förändringen som gjordes var att Mats Solheim tagit högerbacksplatsen från Ludvig Öhman.
Kalmar FF (4-2-3-1): Etrit Berisha – Mats Solheim, Paulus Arajuuri (Ludvig Öhman 65), Markus Thorbjörnsson, Emin Nouri – Melker Hallberg, Henrik Rydström – Romario, Måns Söderqvist (Ismael Silva Lima 72), Jonatan Ring (Daniel Mendes 69) – Jonathan McDonald
BK Häcken (4-3-3): Christoffer Källquist – Tibor Joza, Fredrik Björck, Mohamed Ali Khan, Kari, Arkivuo (Mika Ojala 16) – Dominic Chatto, Nasiru Mohammed (Dioh Williams 66), Martin Ericsson – Björn Anklev, Moestafa El Kabir (Simon Gustafsson 89), Rene Makondele
Första halvlek
Kalmar FF startade matchen mycket lovande och höll tidigt på att vaska fram en het chans när Romario slog en lysande djupledsboll till Måns Söderqvist vars inspel inte riktigt nådde Jonathan McDonald. Efter tio minuters spel stod pigge Jonatan Ring för ett härligt förarbete till McDonald som redan här fick matchens allra vassaste möjlighet då han kom fri mot Källquist som emellertid parerade avslutet. KFF behöll kommandot under större delen av första halvlek och det kändes skönt tydligt vilket lag som var hemma på Guldfågeln Arena. En strålande hörna från Jonatan Ring orsakade kaos i Källquists målområde, men det var framför allt halvchanser av den kalibern som åstadkoms.
Häcken hade svårt att omsätta sina anfallsförsök i spetsiga angrepp, och det märktes att Waris Majeeds ersättare Moestafa El Kabir ännu inte riktigt är inne i sättet Häcken vill spela på. Den före detta Mjällbyspelaren hade ett avslut i fint läge som täcktes undan av den uppoffrande Mats Solheim, annars fick den temperamentsfulla holländaren inte mycket uträttat. KFF försvarade sig också mycket väl, ända ifrån genomstabila mittbacksparet Arajuuri/Thorbjörnsson till den offensiva fyrans aggressiva press – anförd av härligt frenetiska McDonald – var försvarsspelet glädjande.
Andra halvlek
Trenden som avslutade första halvlek, att KFF:s optimism och anfallsfrenesi avtog, höll i sig när den andra halvan tog vid. Kanske berodde det på att Häckens skickliga mittfältsankare Dominic Chatto fick ett bättre grepp om Måns Söderqvist som ju är Kalmars tilltänkta anfallsnav. Söderqvist inledde matchen piggt men fick inte särskilt mycket gjort i andra halvlek. Romario var den av de offensiva spelarna som bidrog mest i andra halvlek, och det var också han som fick ett par skottlägen. Två låga skott fick han se smita utanför, närmare än så kom inte hemmalaget mål i den andra halvleken. Häcken var inte vassare, och som sagt ska en hel del av äran för det tillskrivas Kalmars solida försvarsspel. Paulus Arajuuri tvingades tyvärr avbryta p.g.a. skada för andra matchen i rad, men Ludvig Öhmans entré i hans ställe påverkade inte försvarets stabilitet.
Även Häckens försvarsspel ska berömmas, stenhårda mittbacksparet Björck/Ali Khan med gott stöd från nämnde Chatto m.fl. fredade sitt straffområde väl.
Trevligt att se i matchens slutskede var att Kalmars vilja att avgöra överträffade rädslan att förlora. Utan att den där riktigt feta målchansen uppenbarade sig så gick man för segern hela vägen in i domaren Johan Hamlins slutsignal.
Slutsatser
Häcken, erkänt det offensivgladaste laget i Allsvenskan under fjolåret, åstadkom ett (1) avslut på mål. Utan att säga allt så säger det en del om kvaliteten i Kalmars försvarsspel. Därtill kan man ju lägga att dagens hållna nolla var den andra av två möjliga i år, och att Etrit Berisha i årets allsvenska knappt ännu behövt göra något ingripande värt namnet. Det känns väldigt bra.
Jonatan Ring blir alldeles uppenbart bättre och bättre, Romarios bolltalang är härlig och Måns Söderqvist är redo att leda lagets offensiv. Efter en mållös match ligger det förstås nära till hands att ifrågasätta anfallsspelet, men jag tycker att det även finns gott om positiva aspekter att lyfta fram. Allra först vill jag framhålla samtliga offensiva spelares glöd och energi i det defensiva arbetet. Oupphörligt jagande mot tröttkörda motspelare i 89:e minuten – sådant värmer själen.
En solid laginsats med något ojämn kvalitet offensivt och de enskilda topp-prestationerna i försvarslinjen – en sammanfattad sammanfattning av Kalmar FF i en förhållandevis trevlig 0-0-match.
