Supporterintervju #12. Möt Martin Ilg! (Doktorernas Doktor) "På lång sikt handlar det om att få folk att få upp ögonen för sitt lokala lag"
I denna intervjuserie har vi fått träffa KFF-supportrar som är bosatta i Kalmar men även supportrar som inte bor i Kalmar utan följer laget från andra städer. I denna del ska vi träffa en supporter som är bosatt i Kalmar. Möt Martin Ilg! För kännedom gjordes denna intervju innan matchen mot Elfsborg.
Alla supportrar har sin egen historia tillsammans med laget man följer och stöttar. Hur började din historia med Kalmar FF? Kan du berätta om din första match med KFF?
Det började med att jag följde med en kompis och hans pappa på en match, tror FF mötte Oddevold i Söderettan. Jag var 8 eller 9 år så det bör varit 1992 eller 1993. Vi stod på norra träläktaren, men fick idén att ta oss ner på löparbanorna och springa ett par varv när matchen pågick som bäst .Minns att vi blev tillsagda på skarpen av en man med mustasch som kom utrusande från FF´s bänk. Så här i efterhand insåg jag att måste varit Tony Ström som skrek åt oss. FF förlorade matchen men jag var helt såld. Därefter tjatade jag på min pappa som mycket kärleksfullt tog med mig på de flesta av hemmamatcherna. Vid 12-års ålder började jag gå med en kompis. Detta var 1996 och FF åkte ur söderettan trots att föreningen lånat in Rickard Teberio från storklubben Degerfors.. Jag minns att jag var lika fascinerad av det som skedde utanför -och runt omkring matchen som det som utspelade sig på planen. Jag tyckte det var oerhört intressant att blicka över planen från min trygga plats på Södra sitt, mot klacken på andra sidan, som malde på med sina sånger och ramsor trots att laget förlorade match efter match Året efter i div 2 tog jag mod till mig att själv jag ställa mig i klacken och sen dess har jag blivit kvar där (ibland väljer jag familjeläktaren när jag har mina egna barn med mig på matcherna).
Har du någon eller några favoritspelare i Kalmar FF genom åren?
Jag har som många andra alltid sett upp till trotjänarna, som bär klubb.....ehh föreningsmärket med stolthet och visar passion. Därutöver finns det lite oväntade namn.
Delar in det i epoker sen jag började följa laget
1996-1999: Henrik Rydström, Håkan Lindqvist, Jens Nilsson
2000-2003: Vesa Vasara, (Rydström), Jocke Lantz, Daniel "Mendes-Mania" Mendes
2004-2008: Fabio, Cesar, (Rydström, Lantz),
2009-2013: Paulus Arajuuri, (Rydström, Lantz), Jonathan (gör mål när han vill) McDonald
2014-2020: Emin Nouri, Romario, Viktor Elm
Fjolårets säsong var inte bra sportsligt, men desto bättre blev stödet från Hemmastå (Sydostkurvan). Vad tror du behöver göras för att bygga vidare på den inslagna vägen när det handlar om supporterkulturen i KFF?
Som Nanne sa vid något tillfälle halvt på skoj men med en allvarlig underton. "Det bästa som kan hända för att öka intresset är om vi åker ur och sedan går direkt upp igen"
Fjolårssäsongen fick folk att vakna ur sin dvala och inse att det är allvar. Vi kunde på riktigt åka ur och många (däribland jag själv) insåg hur bortskämda vi varit senaste 16 åren.
Vi har haft ett etablerat allsvenskt lag i 16 raka säsonger som dessutom vunnit 2 titlar. Det är inte många lag som inte varit nere och vänt i superettan sedan millennieskiftet.
Har jag rätt på statistiken är det endast Elfsborg och IFK Göteborg som inte trillat ur sedan dess och att Kalmar FF snart kan gå mot 20 raka allsvenska säsonger är en enorm bedrift.
Att stödet från Sydostkurvan (och publiken i sin helhet, det måste sägas) fått ett lyft beror dels på ovan, men också på ett antal andra faktorer.
1:Folk upplever att det är roligt att stå i klacken. Det är här draget är och "Pöbelstämpeln", som historiskt lite orättvist har existerat. har i stort sett försvunnit och övriga publiken och föreningen uppskattar inslagen som en aktiv, levande supporterkultur tillför. Jag vet folk som tidigare aldrig kunnat tänka sig att stå på gamla Sektion E eller Sydostkurvan, som nu har gett uttryck för att de ska lösa en biljett till dit nästa match. Oerhört glädjande.
2: Vi har en inkluderande supporterkultur och KFFSU har jobbat väldigt hårt för detta. Du är fri att komma som du vill, gammal som ung, tjej som kille, rik som fattig och oavsett vilken typ av supportergrupp du anser sig tillhöra.På läktaren är vi alla jämlika med kärleken till vårt fotbollslag som central punkt. Det enda kravet är att deltaga efter förmåga,
3: På lång sikt handlar det om att få folk att få upp ögonen för sitt lokala lag och inse att vi har en anrik förening med 16 raka allsvenska säsonger som vi ska vara oerhört stolta över och att det är något extra att uppleva en fotbollsmatch live med alla inslag som det ger. Folk talar brett och högt (speciellt nu under rådande Covid 19-pandemi) om vikten av att "stödja det lokala" när det gäller mataffärer, frisörer, restauranger och andra inrättningar. För mig är det en självklarhet att det även gäller vårt lokala fotbollslag.
Vi kommer antagligen aldrig vinna Champions League, men ju fler vi är som engagerar oss desto bättre för KFF och för svensk fotboll som helhet. Bli medlem i KFF, bli medlem i KFFSU och bidra därmed till att förbättra den levande supporterkulturen. Och framförallt, GÅ PÅ MATCHERNA!
Hur upplever du din egen situation som KFF-supporter under Corona-pandemin? Har den påverkat dig som supporter på något sätt? Vad ser du mest fram emot när pandemin är över och vi kan se KFF live igen?
Till en början var abstinensen stor, speciellt sen försäsongen sett så lovande ut och tanke på den nystart föreningen gjort. Allt kändes positivt och jag såg verkligen fram emot säsongen. Efter ett tag blev jag mer och mer likgiltig, detta var den nya vardagen men jag insåg att något fattades i mitt liv. Ingen startelva att ligga och fundera på innan jag somnar, ingen förlust att ha ångest över, inga bortaresor att planera, inga skadeglada tankar åt laget från Växjö. Sen blev jag såklart orolig över de ekonomiska konsekvenserna för föreningen ifall serien inte skulle starta. Det var en oerhörd lättnad när beskedet att Allsvenskan skulle starta den 14 Juni kom. Jag drar parallellen till det tidigare resonemanget om vår allsvenska existens. Jag har insett hur mycket jag saknar Kalmar FF, hemmamatcherna, bortaresorna, alla vänner jag fått och alla jag lärt känna, och hur ont det skulle göra om föreningen skulle gå under.
Jag ser mest fram emot att vakna tidigt med en nervös känsla i kroppen, kolla inför-matchtugget på (a)sociala medier, dra ner till O´Learys, äta en bit mat, ta en kall öl och ladda upp inför matchen med mina vänner, skrika sig hes på Sydostkurvan, målraset när Viktor Elm avgör på stopptid och att sjunga "Allting, allting, allting är som vanligt - Kalmar bara vinner - hela jävla tiden" efter slutsignalen i samband med att segerrusiga spelare tar sig ner mot Sydostkurvan
Vilken spelare har imponerat mest på dig hittills under säsongen?
Säsongen är ung, och den har efter en bra start inte riktigt varit vad många hoppats på. Fidan Aliti gör aldrig en dålig match och Isak Jansson visar framfötterna, men den som imponerat mest på mig hittills är Svante Ingelsson. Det märks att han tagit ett par kliv under sin tid i Italien.
Hur går dina tankar kring årets säsong hittills? Vad tror du om fortsättningen?
Efter en bra inledning har vi haft 3 raka förluster och folk börjar redan talas om kris och det gör mig lite irriterad. Jag är också besviken efter förlusterna mot Östersund och Varberg (Warborough), men dessa matcher kunde vi fått med oss både 1 och 3 poäng ifrån med lite flyt. Med tanke på fjolårssäsongen och det prekära ekonomiska läget är den uttalade målsättningen 2020 är att hänga kvar - ingenting annat. Det talas om att det krävs 30 poäng för att hänga kvar utan kval. Där är vi just nu med 6 poäng på 6 matcher och således presterar vi i enlighet med vår målsättning. Såklart ska vi drömma om högre placeringar, men vi måste nog inse att här och nu är det överlevnad som gäller. På sikt kan vi bygga någonting bra.
Vem vill du att vi intervjuar i nästa del?
Killen som en gång i tiden var en lovande målvakt men som slutade spela fotboll för att egna lagets träningar krockade med FF´s bortamatcher. Ingen mindre än Erik Danielsson. Han får rätta mig om jag minns anekdoten fel.
VAMOS!
Vi riktar ett stort tack till Martin som tog sig tid att vara med. I nästa del får vi höra vad Erik Danielsson har att säga.
