Kalmar FF - Varbergs BoIS1 - 0
Vår helt egna form
Plötsligt står vi på Allsvenskans upplopp. Med armarna om varandra på Sydostkurvan, sjungandes för full hals. Nedanför ser vi vårt lag vinna likt en italiensk mästare med 1–0. Och allt känns helt fantastiskt.
I våran stad, här finns ett lag, som jag tänker varenda j*vla dag. Färgen är röd, färgen är vit, och nästa år så spelar Kalmar Champions League.
Ramsan, som så ofta sjungs på GFA, har under säsongen kanske mer handlat om den småsarkastiska tro på vårt lags chanser att nå Champions League. För inte har någon av oss på riktigt trott att lilla Kalmar FF ska ut i Europa?
Europaspel - med KFF. Europaspel - med KFF.
“Oj så festligt. Nu står dårarna från Kalmar och tror att de ska nå Europaspel. Lycka till med det! Ni saknar kvalitet, ekonomi och framförallt vinnarkulturen som krävs för att nå Europa. Bara för att ni har börjat störa topplagen betyder det inte att ni kommer ta poäng av bottenlagen”.
Sedan Rydström tog över har det varit tonläget kring Kalmar FF. Andra lags supportrar tar inte KFF på allvar. Föreningen ska satsa på att nå 33 poäng, ett säkrat kontrakt, och inrikta sig på att överleva kommande säsong. Nu är vi helt plötsligt fyra poäng efter trean Hammarby och har en oerhört intressant form. Fyra vinster på de fem senaste matcherna. Ska vi kalla det för 1–0-formen kanske? Det spelar ingen roll vilket lag vi möter. Inte ens om det är på mesta mästarnas hemmaborg. Vad som betyder något är vilket humör det rödvita laget är på. Och nu för tiden brukar det vara ett gott sådant. 1–0-humör.
Jag orkar inte ens brasklappa för att spelet kanske inte alltid är perfekt eller att det återstår nio matcher av säsongen. Kalmar FF är på riktigt och “Europaspel - med KFF” är just nu lika realistiskt som för de andra allsvenska topplagen.
“Och nästa år så spelar Kalmar Champions League” är kanske en stretch. Men visst går det att ändra texten till den högst realistiska “och nästa år så spelar Kalmar Conference League”? Jag uppmanar ingen att just ändra texten eller sjunga något annat. Ramsan är fantastisk och jag får lite rysningar av blotta tanken på CL. Det jag vill säga är att ett Conference League-kval inte känns avlägset. Inte alls.
Jag kommer säkert få äta upp varenda liten gemen och versal och konsonant och vokal i den här krönikan (kvar blir väl i och för sig bara massa interpunktioner). Men jag är beredd att göra det. Allt för att alla ni som läser ska förstå och sprida vidare att vi helt plötsligt är på riktigt. KFF ÄR på riktigt. Och med så många lag i serien som börjat vackla, underprestera eller känna av sviterna från ett Europakval så har vi all chans i världen att uträtta något stort.
Erik Israelsson är idag inte lika bärande som han var 2020. Då nickade han in ett sent avgörande borta mot AIK. Ett mål som med all sannolikhet räddade oss kvar i Allsvenskan. Men en av hans senaste gärningar har etsat sig fast i mig. När han efter vinsten mot Sirius den där oktoberkvällen förra året drog igång “Europaspel - med KFF”, då hände det något med mig. Visste han någonting vi andra inte visste? Kanske får han rätt. Kanske står vi inför ett nytt äventyr nästa säsong.