Varför sviker Uppsalapubliken?
Uppsalapubliken kan - men för sällan.

Varför sviker Uppsalapubliken?

Kim Bergstrand stämmer i bäcken. På presskonferensen efter matchen mot Varberg markerade en märkbart irriterad Siriustränare vad han tycker om Uppsalapublikens uppslutning. Ett klipp på UNT:s sportsida lyder:

” … men sen vill jag gärna nämna publiksiffran som jag tycker är fullständigt usel. Det känns inte som att Uppsala vill ha ett allsvenskt lag. Nu får de fan ta och skärpa sig och komma hit och hjälpa oss. Vi behöver stöd, vi behöver ekonomin.  Det går inte att bara sitta och snacka om allsvenskan, alla måste bidra om det ska bli någonting. Vi har chansen.”

Det är svårt att säga emot Siriustränaren. Även om 1897 personer är en hyfsat bra siffra historiskt sett den här tiden på året, då många har semester och studenterna är på annan ort, är det ändå märkligt att Uppsala inte kan mäkta med en större trogen åskådarskara.

I klippets kommentarfält kan man läsa ett tjugotal kommentarer där merparten av dem är från personer som ska förklara varför de inte stöttat laget på plats, trots att de uppenbarligen har intresse nog att kolla klippet och lägga tid på att formulera en smådryg kommentar.  En skyller på för få antal bra sittplatser. En annan på för få uppsalakillar i laget. En tredje tycker att Sirius spelar för tråkig fotboll. Mitt huvud går som en skottspole mellan skärmen och skämskudden. En fjärde säger ”Jag vill inte se er tråkiga sport”. Jag tvivlar på att endast 1897 personer av Uppsalas 210 126 personer (kommunens egna siffror anno 2015) tycker att fotboll inte är en tråkig sport. Varför sluter då inte staden upp bakom laget?

Till att börja med är Uppsala en studentstad. I staden bor ca 40 000 (enligt Uppsala Universitets hemsida) som mer eller mindre bor här tillfälligt. Av dessa 40 000 har de som är fotbollsintresserade högst troligt redan ett annat lag de håller på. Trots att studenter går in gratis på alla hemmamatcher säger magkänslan att det är jämförelsevis få studenter som regelbundet stöttar Uppsalalaget. Utöver de 40 000 studenterna har många av stadens invånare bosatt sig här efter studietiden. Alltså är de födda på annan plats och har således även de ett annat lag att hålla på. Det går också att argumentera för att en studentstad befolkas av en stor andel akademiker och teoretiker och att fotboll inte ligger särskilt högt bland fritidsintressena. Fotboll är historiskt sett en arbetarsport.

Men betydligt mindre städer har klart högre publiksiffror än Uppsala. Kan då fotbollskulturen vara problemet? Att staden inte haft ett stadigvarande högklassigt fotbollslag tidigare. Om man backar banden är det kortare sejourer i Allsvenskan som gäller, följt av mörker under 80- och 90-talet och en vass vårsäsong 2007. Åren då publikantalet överstigit 1000 är lätträknade. Någon koppling till lokal fotboll på hög nivå är ringa.
Närheten till Stockholm är förstås också bidragande. Även om det, som Bergstrand tidigare sagt, är positivt rent personellmässigt då dagens spelartrupp utgörs av en stor del stockholmskillar. Uppsalabor med fotbollsintresse har i många fall valt att heja på AIK, Djurgården eller Hammarby, 38 minuter bort med tåg. Jag klandrar dem inte. Njutningen med att kunna se Allsvensk fotboll istället för div 1 kan jag förstå. Men jag önskade att fler i större mån valde att hålla på sitt lokala lag. Man byter dock inte klubb, det finns inte. Ju.

Argumenten som radades upp i kommentarsfältet är inte svåra att slå hål på. För få spelare med lokalanknytning? Niklas Busch Thor (Storvreta IK), Kim Skoglund (IK Fyris), Karvan Ahmadi (Sunnersta IK), Jakob Bergman (Knivsta IK), Johan Andersson (Vaksala SK), Gustav Thörn (Skuttunge SK), Oscar Kindlund (IK Sirius) och nu Kyria Kambusi (IK Sirius). 8 av 22, ca 36%. Av dessa 8 är 4-5 frekvent använda i startelvan. För några år sedan var detta antal lägre men argumentet faller idag. Jag kan inte tänka mig att andra klubbar på¨hög nivå ser annorlunda ut. Lokalanknytning är viktigt och kul men det går inte hand i hand med framgång.
Spelar för tråkig fotboll? Sirius har gjort flest mål, släppt in minst och leder superettan. Spelar en mer avancerad spelande fotboll än att enbart ligga lågt och satsa på kontringar eller motståndares misstag, som brukar kallas just ”tråkig fotboll”. Märkligt och verklighetsfrånvänt argument.

Jag upplever att intresse för Sirius finns i Uppsala. Många läser om Sirius och följer matcherna via Livescore eller ser dem på TV istället för att ta sig till Studan och stötta Sirius live. Folk som har koll på startelvor och kan spelarnas namn och som talar om Sirius som ”vi” men som ytterst sällan köper en biljett till matchen och på så sätt stöttar laget ekonomiskt. Folk som säger att det är sjukt att Uppsala, Sveriges fjärde största stad och landets snabbast växande, inte har ett allsvenskt lag i fotboll men som aldrig tar steget till att i praktiken stötta klubben. Folk som, om de är där, kommer 5 min innan matchstart och gnäller på kö samt går med 5 minuter kvar trots att matchen inte är avgjord. Slöhet? Medgångssupportrar? Jag vet inte. Men jag tror att det är dessa Sirius behöver nå fram till. Kanske kan en ny arena vara svaret. Att det ska bli ”bekvämt” att gå på fotboll. Att schyssta stolar, snabba kioskköer och att slippa löparbanor är det som lockar Uppsalabon till match.

Men hur många är de, kan man fråga sig. Hur mycket kommer publiksnittet höjas per match över tid med den nybyggda arenan? Med 500? 1000? Jag hoppas förstås på mer än så men kan inte låta bli att misstro och bäva inför tanken att den nya arenan kommer fyllas med 2500 av 8000 möjliga på varje hemmamatch. Jag är rädd att så fort nyhetens behag kring nya Studenternas klingar av, när serielunken kommer åter och om laget går dåligt så sviker publiken igen. En sommardag står vi där med 1500 åskådare. Även bland mina egna fotbollstokiga vänner är intresset svalt. När det vankas stormatch, som i höstas mot Falkenberg, vill alla se och ta del av eventuell framgång. Men annars nada. Trots det i övrigt stora fotbollsintresset. Jag antar att uppsala inte är någon utpräglad sportstad. Det måste vi försöka ändra på och utmaningen är att få folk med visst Siriusintresse att ta sig i kragen, få tummen ur eller motsvarande väl valt uttryck. 

En del i UNT:s kommentarfält insinuerade att fotbollen inte är bra nog. När är den bra nog då? Sirius leder superettan och för första gången sedan 1974 kan vi få se allsvensk fotboll i Uppsala. Hur kan det inte vara morot nog? Det finns ju fotbollsintresse. Snacket går i stan. Det bjuds på rekordbra fotboll, relativt sett. Sirius hade bättre publiksiffror när de ledde Div 1 för tre år sedan. När vi låg i superettan för nio år sedan. Är folket mätta på fotbollen som numera så lätt går att ta del av på TV och nätet? 
Är jag för pessimistisk? Mja. Kanske. Kanske inte. Förhoppningsvis har jag fel. Att laget går upp i Allsvenskan och håller sig kvar, att arenan blir ett lyft och att omsättningen ökar. Att hajpen ökar och är här för att stanna.
Att folket i staden förstår hur ballt det är att ha ett bra lokalt fotbollslag och att blåsvart är vackrast. Att troget gå ned på varje match och visa vad man känner, helt enkelt!

//Oskar Möller

Oskar Möller Staaf2016-08-10 15:37:00
Author

Fler artiklar om Sirius

IK Sirius säsong 2024 - summering